CykelVasan, Mountainbike

Cykelvasan 2014 fulltecknad!

Fattar ni att platserna till Cykelvasan 2014 tog slut på 3:21 min! TRE minuter och TJUGOEN sekunder! Det är liksom snabbare än en morgondusch!

Jag och Fredrik satte våra väckarklockor på strax innan 09 när anmälan öppnades och knep en varsin plats. Förra året körde jag halvcykelvasan och det var bland de roligaste loppen jag deltagit i. Det var bara kul rakt igenom och när jag kom i mål ville jag cykla en gång till. Det är nog det enda lopp jag genomfört med ett leende på läpparna. Läs mer om det här.

2014 är det alltså dags för Cykelvasan 90 km. Den 16 augusti.

cykelvasan

Cykel

Drömmen om ett garage

Ja det här med att ha cykling som intresse är inte alldeles helt lätt. Vi bor i en tvåa på 72 m² högst upp i ett bostadshus (med hiss lyckligtvis). Och här rymmer, förutom två vuxna personer och en kanin, tre cyklar. Två mountainbikes och en landsvägshoj. Allt ska samsas och få plats. Lägg till alla andra cykelprylar och meckverktyg och cykel- och löparkläder. Ja, det blir trångt. Och även om det är städat runt omkring ser det ändå rörigt och stökigt ut med alla grejjer.

Mest av allt just nu önskar jag mig ett större boende. Med ett rum helt tillägnat alla cyklar och cykelprylar. Ett rum där man kan skruva och mecka (först bli lite mer intresserad av det också kanske) som bara andas cykling. Där allt får se ut som det gör utan att det påverkar resten av boendet. Helst av allt skulle jag vilja ha ett hus med vattenslang på uppfarten så jag kan tvätta cykeln efter rundan. Och ett garage. Åh vad jag vill ha ett garage. Där det kan få vara hur skitigt och blaskigt som helst efter en tur i vinter. Där allt kan få stå och torka till och längta till nästa cykeltur.

Hur gör ni läsare med förvaring av träningsprylar och kläder?

_DSC73272

_DSC7348

Å att förvara svettiga träningskläder är ju en fråga för sig. Tidigare har de bara hängt över tvättkorgen i badrummet, men nu testar vi en ny variant, i vardagsrummet.

Mountainbike

Kvalitetspass i Vidingsjö

Efter att ha ätit alldeles för mycket gott igår kväll sov jag alldeles för länge och kände mig allt annat än pigg. Vädret var dock fantastiskt så det vore ju synd att inte ge sig ut och cykla. Efter två dagars vila kände jag för ett lite längre pass. Fredrik hängde med bort till starten på Mera Leras mtb-bana i Vidingsjö. Där ställde han av cykeln och sprang bort till LOK-milen. Nästa helg springer han Lidingöloppet och det här blir nog sista terrängpasset innan för hans del för att checka av läget lite.

Jag själv körde intervaller på den blåa snällare nybörjarbanan som knappt är en kilometer lång. Vilade nån minut mellan varje varv och körde sen på så hårt jag kunde. Drack vatten, vilade en sväng och funderade på om jag skulle hinna med ett varv på gula banan innan Fredrik var tillbaka. Det skulle jag förmodligen inte, men ett halv varv kunde jag ändå ta.

Efter att ha cyklat mig uttråkad på den blå banan där det inte finns några roliga drops, tekniska bitar eller andra hinder så var gula banan riktigt skoj! Här fick jag använda hjärnan lite och vara mer på alerten. Det kändes grymt när jag cyklade upp för en häll där jag tidigare alltid bara kommit halvvägs upp och vält. Och det kändes grymt när jag tog mig upp för en knixig rottrappa helt utan problem.

När jag var klar hade Fredrik sprungit sin mil och vi tog gemensamt oss hem via en avstickare genom Tinnerö Eklandskap där vi kunde dra på rätt mycket tack vare att det är platt och cykelvänligt.

meralera

bild2

bild3

bild5

bild6