Var ju bara tvungen att sladda in till Själevad efter att jag läst att en av landets tjusigaste kyrkor finns här. Och faktiskt. Enligt internet ska just detta vara en av Sveriges vackraste kyrkor. Och 1998 blev den till och med utnämnd till den allra vackraste av dem alla av tidningen Året runts läsare. Bara en sån sak!
I torsdags körde vi upp till Docksta, Ångermanland från Linköping. Ca 70 mil i bil och det tog hela dagen. Värt ändå skulle det visa sig! Höga Kusten är världens högsta kustlinje och geografiskt ligger denna mellan Härnösand och Örnsköldsvik. Höga Kusten har legat på min lista över platser i Sverige att besöka ganska länge nu och när vi satt och funderade på resmål i somras så landade det här :)
Idag klev vi upp efter en fet sovmorgon och begav oss till Naturum och fick några råd ang vandringsleder i Skuleskogens nationalpark.
Vi tog oss till Entré Syd och vandrade längst orange markering upp till Slåttdalsskrevan. Den delar Slåttdalsberget i två delar och är 300 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred.
Leden till denna skreva började på lättvandrad spång och övergick sedan till betydligt mer krävande terräng. Stenigt och bara uppför. Ca 3,5 km tog 1,5 timme så ni kan ju tänka er.. :) Men oj så maffigt det var!
Innan man går ner i själva skrevan finns en utsiktsplats 100 meter upp och den utsikten hade varit tråkig att missa. För så här maffigt var det!
Vi tog sedan blå led efter Slåttdalsskrevan och vid Tärnättvattnen runt den lilla sjön och vandrade sedan på klipporna med havet på vår vänstra sida. Även här tog det en stund att gå men var fortfarande vid gott humör.
Nere vid vattennivån gick vi genom skogen i några kilometer. Här började jag bli rejält trött. När vi kom fram till Entrén Syd och parkeringen igen hade vi vandrat i över fyra timmar i en krävande och varierande terräng. Dock värt för det var väldigt vackert och kul med sån variation :) Totalt landade vår runda på 11,3 km.
Jag minns när jag började cykla. När jag började cykla landsväg. Då var alla cykelvägar nya för mig. Överallt där jag cyklade fanns platser jag aldrig varit på tidigare. Jag minns den tiden som ganska häpnadsväckande. Hela stan och landsbygden runt omkring var ju min att upptäcka för första gången.
Nu börjar det bli kul igen att upptäcka nya platser i Linköping. Jag trodde nästan att jag hade sett allt, men det visade sig att jag minsann hittade en och annan plats ikväll där jag inte varit. Fredrik följde med och jag utbrast nog ”kolla vad vackert!” till honom hundra gånger när vi swischade förbi vackra vattendrag.
Jag hade kunnat cykla hur länge som helst, men magarna kurrade och det började mörkna så vi begav oss hem. Hade ett stort leende på läpparna under hela cykelturen och kände mig så himla glad över att över huvud taget kunna cykla, att jag kan ta mig den tiden och faktiskt också inse att jag inte behöver ta i tills jag stupar, jag kan ju ta det lite lugnt och uppleva mer genom att göra det.
Min nya cykel är väldigt rolig att cykla runt på. Jag köpte ju en sprillans ny Trek Procaliber 6 för några veckor sedan och den är kvick och lätt och skön att cykla på. Så mycket snabbare iväg vid rödljus, mer lättrampad på landsväg/grus och rapp. Ett litet minus är att när jag cyklar tröskelpass (dvs tuff cykling) så trampar jag lätt ur tyngsta växeln. Det är lätt att byta framklingan till en med fler taggar, och det ska jag göra så fort jag får lust ;)
Nu ska jag fundera på vart mitt nästa cykeläventyr bär!
