I helgen hade Boställets vedugnsbageri 10-årsfirande och jag var där för att fotografera åt Karin som äger och driver Bostället. Vi möttes 2014 i och med framställandet av boken Café Östergötland som Ivana och jag arbetade med det året. Det var första gången jag var på Bostället, och förmodligen var det mitt allra första besök på ett gårdscafé över lag. Jag blev verkligen tagen av miljön och sedan dess är gårdscaféer något av det bästa jag vet!
När jag fyllde 30 år hade jag mitt firande här, det kan du läsa mer om här.
Nu har alltså Bostället funnits i hela 10 år och det firades med buller och bong av besökare och lokala producenter som erbjöd viltkött, hamburgare, blommor, grönsaker, keramik, hampa mm. En riktig fest! Den här dagen invigdes också det gamla hönshuset som gjorts om för ännu fler sittplatser för fikasugna gäster.
Vill du besöka Boställets vedugnsbageri så finns de i Maspelösa strax utanför Linköping. Kika in på deras hemsida för vägbeskrivning och öppettider.
Det gamla hönshuset som numera huserar fikasugna gäster
Jag köpte en bukett dahlior från Björktorps gröna som står så fint på köksbordet nu! <3
En solig dag i slutet av september tog vi vårt pick och pack (inklusive lånad hund) och drog mot Norrköping. Det känns som att Norrköping har en rikare andel vandrings- och mountainbikeleder än Linköping, men rätta mig om jag har fel. Oavsett så uppskattar jag att det bara tar runt halvtimmen med bil till grannstaden.
Som vanligt tog jag en kikelur på naturkartan.se och där hittade jag en lagom kort led – Leonardbergsleden. Den består av två loopar om ca 2 km/st. Vi valde att gå den närmast sjön Glan. Tar man varvet medsols så går man en bit på en grusväg innan man går in bland träden. Här inne finns sedan klipphällar med isräfflor att beskåda. Isräfflor har uppkommit då block, stenar och gruskorn som suttit fastfrusna i inlandsisens bottendelar repat och slipat berggrundsytan.
Efter en liten stund uppdagar sig en vacker utsikt över Glan, med betesmarker och fågeltorn i förgrunden. Här satte vi oss i solen på de varma klipphällarna och fikade på nötter och oliver. Vi vek av åt höger för att småningom komma ner till fågeltornet. Roxie råkade gå emot elstängslet till beteshagen och gnydde och skällde till. Stackars gumman! Men ingen fara skedd, hon var direkt åter till sitt glada jag.
När vi gått klart den ena loopen kom vi tillbaka till bilen (här kan man alltså välja att fortsätta gå den andra loopen om man vill), och vi åkte till Löfstad slott som man enkelt tar sig till från E4:an mellan Norrköping och Linköping. Jag har inte varit här sedan Ivana och jag gjorde Café Östergötland, och då fanns i princip ingenting förutom slottet här. Nu finns en jättefin handelsträdgård med café. Vi tog en varsin smörgås och jag njöt fullt ut av att ha en alldeles lagom ansträngande lördag när helgerna dessförinnan bestått av cykling eller krävande vandring.
Vill ni läsa om Leonardbergsleden och se karta kan ni gå in på naturkartan.se
Det här är en led jag aldrig tidigare gått. Har cyklat eller besökt vissa ställen, men aldrig gått hela vandringsleden. Den är ca 6 km lång och jag hittade den på naturkartan.se Vi hämtade Roxie och så körde vi ut till Landeryds golfklubb och började leden därifrån. Vi gick den medsols.
Leden börjar genom en skogsdunge/hage där det sommartid går betesdjur, så tänk på att ha ev hund kopplad. Nu gick det inga djur här men vi har ändå alltid Roxie kopplad då hon gillar att jaga bland annat ekorrar och rådjur. Inne i skogsdungen finns lämningar från järnåldern. Efter en bit kommer man till Stångån där det finns en fin träbro över vattnet som tar en till Landeryds kyrka.
Här efter följer en rätt tråkig bit på asfalterad bilväg (som inte var särskilt trafikerad när vi gick här) innan man kommer förbi Slattefors magasin och svänger ner mot Slattefors slussar. Här kan man gå ner till vattnet på båda sidor och äta medhavd picknick!
Efter Slattefors går man sedan längs med golfbanan ända tills man kommer tillbaka till parkeringen igen. Vi gick lite fel på ett ställe och vår runda slutade på 6,5 km totalt. Med många fotostopp, hundsniffande och lite felgående tog rundan för oss ca två timmar. Men ska man inte fota och hålla på så tar den nog 1:15-1:30 timmar att gå.
Leden är över lag väldigt enkel att ta sig fram på. Mestadels går den på breda grusvägar och en bit på asfalterad väg. Nästa gång tar vi den nog motsols så sista biten var rätt trist att gå, då har man det roligaste framför sig :)
I lördags (4 september) drog vi söderut neråt Småland för att besöka Isaberg Mountain Resort. Sist vi var här var för kanske 6-7 år sedan och då fanns inte den liftburna cyklingen utan vi fick nöja oss med några XC-slingor, en pumptrack och några dirt-jumps. Idag är Isaberg någonting helt annat! Här finns, förutom liftburen cykling nedför berget, höghöjdsbana och till och med rodel.
Fredrik hade på förhand hyrt en e-mtb via Isabergs hemsida. Liften går bra att åka i med e-mtb om man lyfter på cykeln själv. Min cykel väger 23,5 kg och att tajma pålyftningen med den vikten kändes som en för klurig uppgift så vi cyklade upp på toppen istället. När vi väl hade förstått hur vi skulle ta oss upp var det en ganska enkel uppgift även om jag fick ha turbo-läget på.
Först ut körde vi den allra enklaste flow-leden utförs – Pelikanen. Det är en grön led som passar typ alla. Rullbara små hopp och berms. Dock var det rätt slitet på hela banan, räfflor hade bildats och det blev inte den smoothe ride jag har föreställt mig.
Efter det tog vi ett par varv i pumptracken och eftersom jag försöker lära mig att hoppa så tog vi oss an den lättaste hoppleden också. Den innehöll flera berms och fartfylld åkning. Några hopp också givetvis. Perfekt övning för kurvtagning. Här körde vi säkert 10 varv, det var så kul! Tyvärr vågar jag inte riktigt comitta att hoppa utan bromsar in innan hoppen, men också det ska väl lossna nån gång?
Efter det körde vi en grön XC-slinga som var riktigt flottig och härlig. Tror den hette White Duck. Kan tänka mig att barnfamiljer (eller de med barnslig smak) gillar den!
Vi tog oss upp på berget en gång till för att köra den nyaste blå leden – Albatrossen. Den här är lite svårare än pelikanen men fortfarande lätt. Lite fler småhällar och sten på en annars flowig led. Precis i min smak! Gillar inte helsläta banor, det måste hända något. Gärna lite lagom stenigt och rotigt. Var alldeles lycklig när vi kom till foten av berget efter att ha kört den.
En blå XC-slinga fick avsluta vår vistelse – Pink Lady. En ca 8 km slinga runt sjön. Viss del asfalt tyvärr, men å andra sidan gjorde det att stigarna blev så mycket mer välkomna! Riktigt fin slinga med en del rötter på sina ställen, ett par rejäla backar och en hängbro!
Vi hade en riktig kanondag i Isaberg och nästa gång kanske jag vågar mig på en röd led nedför berget?
Var ligger Isaberg Mountain Resort?
Isaberg Mountain Resort ligger i Gislaveds kommun söder om Jönköping. Från Linköping tar det strax under två timmar att köra med bil. Det finns gott om parkeringsmöjligheter (kostar pengar) och har man husvagn eller husbil finns även en camping.
Trailpass och Bikepass
Trailpass löser man för att få cykla på området och det kostar 105 kr för en vuxen. Ska man sedan nyttja den liftburna cyklingen löser man ett bikepass på förhand online för 310 kr för en vuxen.
Hungrig?
Fika köpte vi från en fika-vagn som var uppställd på området. Jag köpte belgisk våffla med vaniljglass och jag som annars inte gillar våfflor älskade denna! Det måste vara mycket socker i smeten för den smälte i munnen. Mums! Det fanns också toast, proteinbars och läsk att köpa.
En stor restaurang som serverar lagad mat finns också på området. Man behöver inte gå hungrig :)
Liften upp till toppen! Den når man genom att ta sig förbi campingen
Albatrossen – riktigt rolig och flowig led!
Belgisk våffla med vaniljglass och en Nocco – himmelskt gott!
Hopplederna, ungarna var helt galna här! :D
Blå XC-slinga – Pink Lady
Älskar såna här features! En hängbro över ett vattendrag <3
Tittade nyligen på ett avsnitt av Vetenskapens värld på SVT Play som bland annat handlade om hur man kunde boosta sitt välbefinnande. Att utföra fysisk träning ökade blodtillförseln till hjärnan. Kanske föga förvånande. Men att samtidigt koncentrera sig på något ökade blodtillförseln till hjärnan ännu mer. Det var nytt för mig! Jag tror en anledning till varför mountainbike bara ökar i popularitet för varje år som går är just detta. Många finner att de mår bättre av att cykla i skogen. Att cykla och samtidigt lösa problem i form av att hitta rätt spårval, ta sig förbi knixigheter och nedför branta hällar tror jag är kanon för välbefinnandet. Iallafall är det så för mig :)
Idag visade vår kompis Takeshi oss enduro-spåren som går vid Ågelsjön utanför Norrköping. Det är inga uppmärkta spår men de är väl uppkörda och riktigt utmanande emellanåt. Takeshis kompis Marcus hängde också på, och vi stannade vid svårare partier och övade. Det är viktigt att kolla eventuella hinder och hur man ska ta sig an dem när man kör på nya ställen. Vissa drops var till exempel inte rullbara och då gick jag av cykeln och ledde den nedför. Det funkade också fint! Medan jag på andra ställen kände mig modigare och kunde utmana mig.
Riktigt fin skog är det här vid Ågelsjön och en helt annan terräng än den man finner i Linköping. Jag skulle säga att man behöver vara en van cyklist för att köra här. Takeshi är en rutinerad enduro-cyklist och han kunde spåren väl och visste vad som kom hela tiden. Fredrik fick kämpa med sin XC-cykel, och det GÅR ju att cykla med en sådan cykel men det underlättar och är förmodligen mycket roligare med en trail- eller endurohoj.
Vill man veta var exakt vi körde kan man kika på min loggning på Trailforks från idag, klicka här.
