Borghamn Strand ligger beläget precis norr om Omberg söder om Vadstena. Här finns ett hotell med rum eller stugor, ställplatser, ett café och restaurang, en bastu på piren att hyra mm. Fredrik och jag doppade oss i Vättern här när vi cyklade Omberg runt i somras, och vi har även kallbadat här och hyrt bastun en vinter.
Borghamns äldsta näring, kalkstensbrytning, är 900 år gammal. Detta kan man läsa på Upplev Vadstenas hemsida:
Stenbrottet upplevde sin storhetstid på 1800-talet med byggandet av Göta Kanal (1810-1824) och Karlsborgs fästning (1821-1909). För att kunna transportera den stora mängden sten krävdes dock en hamn. Någon naturlig hamn fanns inte, bara en brygga närmast Omberg så en ny hamn (”Borghamn”) anlades mellan 1810 och 1827. Under den tiden skapades även den omfattande bebyggelsen i hamnområdet på påfyllt kalkstenbrott. Ytterligare utvidgningar av hamnen genomfördes även under senare år.
Atmosfären en sån här höstdag i oktober var precis vad jag och Fredrik behövde. Stillheten och tystnaden. Vi bodde i ett ljust fint rum i byggnaden Husmor som är den gula byggnaden som ni ser här nedan. Vi hade tillgång till gemensam dusch & toalett och ett kök. Det var nog bara vi och ett par till som bodde här så det var väldigt tyst och lugnt.
När vi hade checkat in tog vi en promenad och upptäckte Bockakyrkogården. Här ligger de 80 själar i anonyma gravar av avlidna straffkommenderade stenbrytare från tiden då ”sten födde Borghamn”. De som begravdes på fångkyrkogården kom från andra delar av landet och saknade anhöriga som kunde, eller ville, resa ett minnesmärke över dem.
Vårt rum för natten
Vindstilla och tyst
En häftig sten vi hittade på stranden
Vackra gamla ekar vid Bockakyrkogården
Grinden in till Bockakyrkogården
Hålebergets Naturreservat
När vi vaknade på lördagsmorgonen låg vi kvar i sängen en stund, jag skrev dagbok med fönstret öppet och hörde fåglarna utanför och såg björkens löv rassla i vinden.
Vi begav oss norr om Motala efter utcheckning, för att besöka Hålebergets naturreservat. Här finns två vandringsslingor (0,7 och 2,1 km) varav den längre innefattar vidunderlig utsikt över skog, mark och vatten. 235 meters höjd på den högsta punkten!
När vi nu besökte Håleberget var det mulet och ganska dimmigt, men man kunde ändå se Vätterns vatten längst bort även om det var ordentligt svårt att fånga det med kameran. Vandringen är krävande då det är rejält kuperat. Men belöningen man får högst upp är fantastisk!
Tack för att du läst! <3
