Browsing Category

Mountainbike

Besöksmål, Downhill, Mountainbike

Lördag i Isaberg Mountain Resort

I lördags (4 september) drog vi söderut neråt Småland för att besöka Isaberg Mountain Resort. Sist vi var här var för kanske 6-7 år sedan och då fanns inte den liftburna cyklingen utan vi fick nöja oss med några XC-slingor, en pumptrack och några dirt-jumps. Idag är Isaberg någonting helt annat! Här finns, förutom liftburen cykling nedför berget, höghöjdsbana och till och med rodel.

Fredrik hade på förhand hyrt en e-mtb via Isabergs hemsida. Liften går bra att åka i med e-mtb om man lyfter på cykeln själv. Min cykel väger 23,5 kg och att tajma pålyftningen med den vikten kändes som en för klurig uppgift så vi cyklade upp på toppen istället. När vi väl hade förstått hur vi skulle ta oss upp var det en ganska enkel uppgift även om jag fick ha turbo-läget på.

Först ut körde vi den allra enklaste flow-leden utförs – Pelikanen. Det är en grön led som passar typ alla. Rullbara små hopp och berms. Dock var det rätt slitet på hela banan, räfflor hade bildats och det blev inte den smoothe ride jag har föreställt mig.

Efter det tog vi ett par varv i pumptracken och eftersom jag försöker lära mig att hoppa så tog vi oss an den lättaste hoppleden också. Den innehöll flera berms och fartfylld åkning. Några hopp också givetvis. Perfekt övning för kurvtagning. Här körde vi säkert 10 varv, det var så kul! Tyvärr vågar jag inte riktigt comitta att hoppa utan bromsar in innan hoppen, men också det ska väl lossna nån gång?

Efter det körde vi en grön XC-slinga som var riktigt flottig och härlig. Tror den hette White Duck. Kan tänka mig att barnfamiljer (eller de med barnslig smak) gillar den!

Vi tog oss upp på berget en gång till för att köra den nyaste blå leden – Albatrossen. Den här är lite svårare än pelikanen men fortfarande lätt. Lite fler småhällar och sten på en annars flowig led. Precis i min smak! Gillar inte helsläta banor, det måste hända något. Gärna lite lagom stenigt och rotigt. Var alldeles lycklig när vi kom till foten av berget efter att ha kört den.

En blå XC-slinga fick avsluta vår vistelse – Pink Lady. En ca 8 km slinga runt sjön. Viss del asfalt tyvärr, men å andra sidan gjorde det att stigarna blev så mycket mer välkomna! Riktigt fin slinga med en del rötter på sina ställen, ett par rejäla backar och en hängbro!

Vi hade en riktig kanondag i Isaberg och nästa gång kanske jag vågar mig på en röd led nedför berget?

Var ligger Isaberg Mountain Resort?

Isaberg Mountain Resort ligger i Gislaveds kommun söder om Jönköping. Från Linköping tar det strax under två timmar att köra med bil. Det finns gott om parkeringsmöjligheter (kostar pengar) och har man husvagn eller husbil finns även en camping.

Trailpass och Bikepass

Trailpass löser man för att få cykla på området och det kostar 105 kr för en vuxen. Ska man sedan nyttja den liftburna cyklingen löser man ett bikepass på förhand online för 310 kr för en vuxen.

Hungrig?

Fika köpte vi från en fika-vagn som var uppställd på området. Jag köpte belgisk våffla med vaniljglass och jag som annars inte gillar våfflor älskade denna! Det måste vara mycket socker i smeten för den smälte i munnen. Mums! Det fanns också toast, proteinbars och läsk att köpa.

En stor restaurang som serverar lagad mat finns också på området. Man behöver inte gå hungrig :)

Liften upp till toppen! Den når man genom att ta sig förbi campingen

Albatrossen – riktigt rolig och flowig led!

Belgisk våffla med vaniljglass och en Nocco – himmelskt gott!

Hopplederna, ungarna var helt galna här! :D

Blå XC-slinga – Pink Lady

Älskar såna här features! En hängbro över ett vattendrag <3

Mountainbike

Enduro vid Ågelsjön, Norrköping

Tittade nyligen på ett avsnitt av Vetenskapens värld på SVT Play som bland annat handlade om hur man kunde boosta sitt välbefinnande. Att utföra fysisk träning ökade blodtillförseln till hjärnan. Kanske föga förvånande. Men att samtidigt koncentrera sig på något ökade blodtillförseln till hjärnan ännu mer. Det var nytt för mig! Jag tror en anledning till varför mountainbike bara ökar i popularitet för varje år som går är just detta. Många finner att de mår bättre av att cykla i skogen. Att cykla och samtidigt lösa problem i form av att hitta rätt spårval, ta sig förbi knixigheter och nedför branta hällar tror jag är kanon för välbefinnandet. Iallafall är det så för mig :)

Idag visade vår kompis Takeshi oss enduro-spåren som går vid Ågelsjön utanför Norrköping. Det är inga uppmärkta spår men de är väl uppkörda och riktigt utmanande emellanåt. Takeshis kompis Marcus hängde också på, och vi stannade vid svårare partier och övade. Det är viktigt att kolla eventuella hinder och hur man ska ta sig an dem när man kör på nya ställen. Vissa drops var till exempel inte rullbara och då gick jag av cykeln och ledde den nedför. Det funkade också fint! Medan jag på andra ställen kände mig modigare och kunde utmana mig.

Riktigt fin skog är det här vid Ågelsjön och en helt annan terräng än den man finner i Linköping. Jag skulle säga att man behöver vara en van cyklist för att köra här. Takeshi är en rutinerad enduro-cyklist och han kunde spåren väl och visste vad som kom hela tiden. Fredrik fick kämpa med sin XC-cykel, och det GÅR ju att cykla med en sådan cykel men det underlättar och är förmodligen mycket roligare med en trail- eller endurohoj.

Vill man veta var exakt vi körde kan man kika på min loggning på Trailforks från idag, klicka här.

Mountainbike

Perfekt symbios på Olstorp 27 km

På den här turen befann sig jag och min cykel i perfekt symbios. Delvis av anledning Olstorp beslutade jag mig för en e-bike. Olstorp är ett motioncentrum i Ljungsbro nån mil norr om Linköping. Här finns löpspår och mountanbikespår men också frisbee-golf mm. Det finns tre mtb-spår; ett kort på 1 km, ett lite längre på 4,2 km och ett jättelångt på 27 km. Det på 4,2 km innehåller bland annat den så kallade Vansinnesbacken där filmklippet “mtb rage” på YouTube är inspelat. Ni kan kolla på klippet längst ner i det här inlägget (se det, det är jätteroligt!). Den banan tog jag mig an för någon vecka sedan efter att inte alls varit sugen på att cykla det med manuell cykel. Det är fruktansvärt kuperat och innehåller minst tre brutala uppförsbackar. Med min nya e-bike gick det galant!

Men så över till det långa spåret i Olstorp! 27 km av stig, grus och lite asfalt. Uppmärkt med svart/vita markeringar. När jag nyligen köpt min allra första mountainbike år 2012 körde jag det här spåret med Fredrik. Då var dragningen något annorlunda och totalt 24 km. Jag har bloggat om den upplevelsen här. Och jag citerar från det inlägget:

Jag var nog lite naiv inför den här cykelturen. Jag hade läst att den här banan ska vara lättcyklad och en “kul bana”, B U L L C R A P! Kanske om man har cyklat i 10 år, men inte för en novis för mig. Och vad är det för skillnad mellan beteckningen XC och stig egentligen?

Det var bara jävelskap. Stenar, rötter, lera, upp och ner, upp och ner och upp och ner igen.. och ännu mer lera och massvis med flugor och mygg som bet sönder mina ben. Jag var trött redan efter 2 km och så skulle vi cykla typ 20 till?! Östgötaleden till Bjärka-Säby var en walk in the park jämfört med detta. Jag gillar när det varierar mellan snäll terräng och stökiga och tekniska bitar, men här var det stökigt och backigt 90% av tiden.


Jag har sedan 2012 undvikit det långa spåret av ovan anledningar. Jag har varit rädd. För när det blir sådär apjobbigt så tappar jag glädjen i cyklingen och jag blir frustrerad och arg. Fredrik tycker inte att det är svinkul att cykla med mig då.

Med min nya e-bike gick det hur smidigt som helst! Stigarna var riktigt roliga att cykla på, både utförs och uppförs. Min nya cykel har ju mer dämpning och fetare däck och den sväljer mer ojämnheter så cyklingen blir flowig och härlig. Och medan jag faktiskt med enkelhet tar mig uppför alla hundraelva backar så får Fredrik riktigt bra träning med sin manuella hoj.

Ungefär mitt i satte vi oss på ett kalhygge och fikade på medhavda bullar. Det var så gott! Sedan trampade vi vidare i gott mod och körde uppför stora stenhällar som såg skrämmande ut men som vi båda lyckades ta oss både upp för och ned för.

Om förra gången var 10 av 10 i asjobbighet så var det 1 av 10 nu. Vilken skillnad! Med mer erfarenhet och bättre cykel blev detta ett roligt äventyr och jag vill faktiskt cykla här igen!

Här och var finns alternativa vägar om man vill förenkla turen och välja t ex grusväg istället för teknisk stig. Smart!

MTB rage som är inspelad i Vansinnesbacken på 4,2 km-slingan

Besöksmål, Mountainbike, Semester

En bra dag på semestern!

Snart är min semester slut och jag önskar jag hade kunnat få fler dagar som dessa. Vi skulle åkt till Skåne förra veckan, men pga konstant regn struntade vi i det.

Det känns småtrist att ha spenderat tre veckors semester utan äventyr, men idag har varit en sån där fin dag att lägga till i minnesbanken. Vi lånade Roxy, åkte till Övralid och åt lunch på Farfarstugan där. Kastade boll med Roxy och gick den lilla vandringsleden som går där. “Naturstig” står det i början och utgår från nära parkeringen.

Sedan vidare till Medevi Brunn och titta på alla fina gamla hus och fika nr 2 med Brunnsorkestern som spelade. Här finns Nordens äldsta hälsobrunn som fortfarande är i bruk. Den grundades 1678 och brunnsmiljön som växte fram runt källan är unik.

Ikväll har det varit tjejträning med Mera Lera. Teknikfokus på gula banan i Vidingsjö. Satte två röda partier (extra svåra) och känner mig så glad!

Här bodde Verner von Heidenstam. Han var författare och poet och vann Nobelpriset i litteratur 1916.
Man kan boka guidad visning inuti huset.

Skyltar längs vandringsleden på 2,5 km

Farfarstugan café

Heidenstams grav med fantastisk utsikt över Vättern

Här vid Farfarstugan äter man lättare lunch eller fika med finfin utsikt över vattnet

God räksallad! Men för 160 kr för sallad och dricka hade jag förväntat mig fler räkor

Blåbärspaj! Nom!

En vacker utsiktsplats under ett träd

Medevi Brunn

Här inne i Högbrunnen kan man fortfarande få smaka av det hälsobringande vattnet om man är snäll

Schweizeriet

Brunnsorkestern river loss några goa bitar

Katja visar bra stigval uppför lite rotiga partier i skogen

Mountainbike

Min nya cykel: Liv Embolden E+ 1 2021

Den som väntar på nåt gott! 18 veckor efter beställningsdagen kom äntligen min nya cykel! En e-mtb vilket betyder att den har en elmotor och ger mig assistans när jag vill och behöver. Den här går nämligen att cykla på även fast elmotorn är avstängd.

Jag har nog läst på och gjort research i ett år innan valet till slut föll på just den här. Jag är kort (157 cm), och behöver en tillräckligt liten cykel. Framförallt är det instegshöjden som varit viktigt. En för hög cykel kan vara direkt farligt, och den lägsta instegshöjden hade Liv på sina cyklar. Liv är Giants märke särskilt inriktade till kvinnor. Många ställer frågan om kvinnospecifika mountainbikes verkligen behövs, och i många fall gör det kanske inte det. Jag är inte tillräckligt påläst för att uttala mig. I mitt fall blev det helt avgörande, då i princip alla andra tillverkare inte har tillräckligt små och låga ramar på sina minsta cyklar. Trek har en cykel med lågt insteg, men den skulle jag behöva vänta tills nästa år för att få.

I förra veckan kom den så äntligen till Nellborgs cykel här i Linköping. De hjälpte mig ta in den och det är jag verkligen glad för! 2013 tog Nellborgs även in min “manuella” fullgung som också är en Liv.

Jag har cyklat ungefär 50 km på den här cykeln sedan jag fick den för 5 dagar sedan. Det första som slog mig var hur tyst den är. Motorn är en Yamaha som Giant satt sitt eget märke på, det står med andra ord inte Yamaha på den. Motorn heter Giant SyncDrive Sport, ligger på 250 watt som hjälper till i upp till 25 km/h.

Cykeln är tung, riktigt tung. Jag har inte vägt den och Giant skriver inte ut vikter på sina cyklar av någon anledning. Men jag skulle tippa på 23-25 kg. Som tur är har den en funktion som gör att motorn hjälper till när jag behöver leda cykeln uppför en backe. Den funktionen har jag inte hunnit testa så mycket än, och allt puttande uppför har gjort mina axlar väldigt trötta.

Jag har testat cykeln både hemmavid i Vallaskogen och i Vidingsjö. Båda banorna är ganska tekniska, det är mycket rötter och en del stenar. De breda däcken och dämpningen på 130mm fram och 120mm bak gör att jag flyter över de flesta ojämnheter. Min vanliga cykel har 100mm både fram och bak och lite smalare däck.

Bland det första jag gjorde när jag fick den var att korta av styret med 40 mm. Styret som sitter på är 750 mm brett vilket jag tycker är för brett för en så liten ram. På mina andra mountainbikes är styrets bredd 700mm. Det återstår att se om jag behöver kapa ytterligare någon centimeter per sida.

Nu ser jag fram emot att få testa den på många banor runt om i Sverige! Har du något tips skriv gärna i kommentarerna :)