Browsing Category

Mountainbike

Mountainbike

Rosa i mitt hjärta 🖤

Mitten av januari och ett par grader plus ute. Förväntningarna i spåret var gegg och misär, men döm om min förvåning när skogen var alldeles frusen och torr. Lite is här och var men 80% isfritt. Solen kunde man skönja bakom molnen och det var i allmänhet en ganska fin dag. Inte för kallt och inte för varmt. Men det där beror nog på hur man klär sig och vem man frågar.

Det rosa spåret är 3 mil långt och går genom Tinnerö eklandskap, Vidingsjöskogen och Ullstämmaskogen. Spåret är relativt nytt och är ett välkommet tillskott här i Linköping. Underlaget är en del grusväg, pyttelite asfalt och mestadels stig med varierande grad av rötter och sten. Det går utmärkt att cykla vissa delar av spåret då det är lätt att hitta tillbaka på grusvägarna i t ex Tinnerö.

Idag körde jag ca 20 km och välkomnades i hissen av en glad vovve när jag kom hem! Vi har Roxie i helgen och Fredrik var ute på promenad med henne medan jag cyklade. Jag blev på ett alldeles glatt humör efter cyklingen och hoppade i ett varmt bad för att värma min rödkalla kropp! Sen åt vi varma mackor med gårdagens rester av pulled pork. Ni kan ju fethajja hur gott det var.

Mountainbike

Cykling på vintern

Jag är ingen cykla-på-vintern-expert. Faktum är att jag aldrig riktigt gillat att cykla på vintern. Det är meckigt med alla kläder och trögtrampat med grova däck som ska ge bättre fäste. Så kände jag åtminstone när jag cyklade analogt. Grövre däck till min e-mtb köpte jag i höstas, och de funkar riktigt bra! De ska få sitta på året runt tänkte jag. Trögtrampandet är ju inget större problem numera, tack och lov!

Klädd för minusgrader

Innan jag stack ut på hojen så tog jag på mig ett par byxunderställ i trekvartsmodell och ett par flossade varma byxor från Craft. Ett par tjocka sockor på fötterna. På överkroppen en tunnare underställströja med en tjock underställströja över, och sen en termojacka från Craft. På händerna ett par tjocka handskar från Hestra. På huvudet en tunn löparmössa från Craft och runt halsen en buff (det blir så kallt om hakan annars). Jo jag gillar Craft. Jag har samlat på mig en del plagg genom åren och den tunna mössan har jag haft i över 10 år. Bra kvalle!

I början av turen frös jag om fingrar och tår, men när jag till sist blev varm var det bara tårna som frös. I skogen låg ett tunt lager snö och det var halare på stigarna än i förra veckan då det inte fanns någon snö. Det är ändå fantastiskt att jag kan cykla en sån här dag! -9 grader mitt på dagen. Är tacksam för att det är lågsäsong på fotofronten så jag kan sticka ut och få solen på mig.

Mountainbike

Filmat mtb med min nya GoPro!

I veckan var det så otroligt fint väder och vi hade ännu inte fått någon snö här i Linköping, så jag testade stigarna i Vallaskogen som nu var frusna och riktigt bra!

Passade på att filma med min nya GoPro Hero 9 Black som jag köpte i augusti. Det var faktiskt enklare än jag trodde! Jag har ett gammalt bröst-harness sedan tidigare som fortfarande passar de nya modellerna. Eftersom jag har en massa tuttar och sådär så får jag bara vinkla upp kameran lite mer för att den inte ska filma ner rakt ner i backen. Chansade på vinkeln nu och det blev faktiskt så bra att jag klippte ihop en video på hur det brukar se ut när jag kör på mtb-banan i Vallaskogen.

Ljud på!

Sätt på ljudet för jag pratar och kommenterar banan medan jag cyklar i skogen.

Puss! <3

Besöksmål, Downhill, Mountainbike

Lördag i Isaberg Mountain Resort

I lördags (4 september) drog vi söderut neråt Småland för att besöka Isaberg Mountain Resort. Sist vi var här var för kanske 6-7 år sedan och då fanns inte den liftburna cyklingen utan vi fick nöja oss med några XC-slingor, en pumptrack och några dirt-jumps. Idag är Isaberg någonting helt annat! Här finns, förutom liftburen cykling nedför berget, höghöjdsbana och till och med rodel.

Fredrik hade på förhand hyrt en e-mtb via Isabergs hemsida. Liften går bra att åka i med e-mtb om man lyfter på cykeln själv. Min cykel väger 23,5 kg och att tajma pålyftningen med den vikten kändes som en för klurig uppgift så vi cyklade upp på toppen istället. När vi väl hade förstått hur vi skulle ta oss upp var det en ganska enkel uppgift även om jag fick ha turbo-läget på.

Först ut körde vi den allra enklaste flow-leden utförs – Pelikanen. Det är en grön led som passar typ alla. Rullbara små hopp och berms. Dock var det rätt slitet på hela banan, räfflor hade bildats och det blev inte den smoothe ride jag har föreställt mig.

Efter det tog vi ett par varv i pumptracken och eftersom jag försöker lära mig att hoppa så tog vi oss an den lättaste hoppleden också. Den innehöll flera berms och fartfylld åkning. Några hopp också givetvis. Perfekt övning för kurvtagning. Här körde vi säkert 10 varv, det var så kul! Tyvärr vågar jag inte riktigt comitta att hoppa utan bromsar in innan hoppen, men också det ska väl lossna nån gång?

Efter det körde vi en grön XC-slinga som var riktigt flottig och härlig. Tror den hette White Duck. Kan tänka mig att barnfamiljer (eller de med barnslig smak) gillar den!

Vi tog oss upp på berget en gång till för att köra den nyaste blå leden – Albatrossen. Den här är lite svårare än pelikanen men fortfarande lätt. Lite fler småhällar och sten på en annars flowig led. Precis i min smak! Gillar inte helsläta banor, det måste hända något. Gärna lite lagom stenigt och rotigt. Var alldeles lycklig när vi kom till foten av berget efter att ha kört den.

En blå XC-slinga fick avsluta vår vistelse – Pink Lady. En ca 8 km slinga runt sjön. Viss del asfalt tyvärr, men å andra sidan gjorde det att stigarna blev så mycket mer välkomna! Riktigt fin slinga med en del rötter på sina ställen, ett par rejäla backar och en hängbro!

Vi hade en riktig kanondag i Isaberg och nästa gång kanske jag vågar mig på en röd led nedför berget?

Var ligger Isaberg Mountain Resort?

Isaberg Mountain Resort ligger i Gislaveds kommun söder om Jönköping. Från Linköping tar det strax under två timmar att köra med bil. Det finns gott om parkeringsmöjligheter (kostar pengar) och har man husvagn eller husbil finns även en camping.

Trailpass och Bikepass

Trailpass löser man för att få cykla på området och det kostar 105 kr för en vuxen. Ska man sedan nyttja den liftburna cyklingen löser man ett bikepass på förhand online för 310 kr för en vuxen.

Hungrig?

Fika köpte vi från en fika-vagn som var uppställd på området. Jag köpte belgisk våffla med vaniljglass och jag som annars inte gillar våfflor älskade denna! Det måste vara mycket socker i smeten för den smälte i munnen. Mums! Det fanns också toast, proteinbars och läsk att köpa.

En stor restaurang som serverar lagad mat finns också på området. Man behöver inte gå hungrig :)

Liften upp till toppen! Den når man genom att ta sig förbi campingen

Albatrossen – riktigt rolig och flowig led!

Belgisk våffla med vaniljglass och en Nocco – himmelskt gott!

Hopplederna, ungarna var helt galna här! :D

Blå XC-slinga – Pink Lady

Älskar såna här features! En hängbro över ett vattendrag <3

Mountainbike

Enduro vid Ågelsjön, Norrköping

Tittade nyligen på ett avsnitt av Vetenskapens värld på SVT Play som bland annat handlade om hur man kunde boosta sitt välbefinnande. Att utföra fysisk träning ökade blodtillförseln till hjärnan. Kanske föga förvånande. Men att samtidigt koncentrera sig på något ökade blodtillförseln till hjärnan ännu mer. Det var nytt för mig! Jag tror en anledning till varför mountainbike bara ökar i popularitet för varje år som går är just detta. Många finner att de mår bättre av att cykla i skogen. Att cykla och samtidigt lösa problem i form av att hitta rätt spårval, ta sig förbi knixigheter och nedför branta hällar tror jag är kanon för välbefinnandet. Iallafall är det så för mig :)

Idag visade vår kompis Takeshi oss enduro-spåren som går vid Ågelsjön utanför Norrköping. Det är inga uppmärkta spår men de är väl uppkörda och riktigt utmanande emellanåt. Takeshis kompis Marcus hängde också på, och vi stannade vid svårare partier och övade. Det är viktigt att kolla eventuella hinder och hur man ska ta sig an dem när man kör på nya ställen. Vissa drops var till exempel inte rullbara och då gick jag av cykeln och ledde den nedför. Det funkade också fint! Medan jag på andra ställen kände mig modigare och kunde utmana mig.

Riktigt fin skog är det här vid Ågelsjön och en helt annan terräng än den man finner i Linköping. Jag skulle säga att man behöver vara en van cyklist för att köra här. Takeshi är en rutinerad enduro-cyklist och han kunde spåren väl och visste vad som kom hela tiden. Fredrik fick kämpa med sin XC-cykel, och det GÅR ju att cykla med en sådan cykel men det underlättar och är förmodligen mycket roligare med en trail- eller endurohoj.

Vill man veta var exakt vi körde kan man kika på min loggning på Trailforks från idag, klicka här.