Sharonfrukten är fin den. Fin konsistens och inte sådär sötsliskig som annan frukt kan vara. Man skivar den och äter som den är, eller skär i bitar och har i keson eller yoghurten.
Ibland har man bara såna riktiga skitpass. Ni vet såna där som man efteråt (eller till och med under tiden) tänker ”varför gjorde jag det här?”. Jag var inte jättesugen på att ge mig ut och springa. Jag har haft en lång dag och huvudet orkade egentligen inte med fler äventyr. Men jag tog tjuren vid hornen och gav mig ut iallafall. Intalade mig själv att det inte alltid är så jäkla kul att ge sig ut, men när man väl tagit de första stegen så brukar det kännas skönt.
Men. Redan efter första metrarna kände jag hur tungt det var. Varje korsning, varje lyktstolpe och till slut varje steg blev en kamp. Ibland svarar kroppen positivt på träning, ibland negativt. Ibland känns benen fjäderlätta och ibland tunga som bly. Benhinnorna gjorda sig påminda och jag tror jag får backa lite i löpningen. Kanske hålla mig till ett pass i veckan tills kroppen är redo att öka på. Det blir nog bra.
Dagens sämsta:
– Att åka iväg till Valdemarsvik (ca 1:20h enkel väg) för att fota ett hus och hamnar mitt ute i skogen och paniken kommer krypande i stil med ”jävla skit, nu kommer jag inte hinna till Olivias luciatåg på dagis”
Dagens bästa:
– Att se mäklaren köra förbi och stanna till och bekräfta att jag hamnat rätt och inte behöver stressa ett redan tight schema. Fet YES på den!
– Olivias lussetåg! ♥