Idag körde jag Tjejvättern! Ont i snippan, ont i axlarna, bortdomnade fötter, mördarbacken upp på Omberg som aldrig ville ta slut, ännu mer backar efter Skänninge som nästan fick mig att börja gråta, motvind, snor, broöppning..

Ja ni hör ju hur jävla kul jag hade. Full rapport kommer!

Nu var det drygt två veckor sedan jag cyklade, men igår fick jag ett sms av Carro som undrade om vi skulle ut en sväng idag runt 12. Vi träffades nere på min gård och cyklade Kolbyttemon-rundan på drygt tre mil. Det var väldigt soligt och varmt ute och första milen var riktigt tung. Kändes som om jag hade en infektion i kroppen. Det var riktigt segt.

Vi stannade efter en backe och jag fick lite vatten med Resorb och en sesamkaka av Carro och efter det fick jag energi och humöret steg. Plötsligt gick det lätt och det var kul att cykla. Vi tog det ändå lugnt och cyklade i ett behagligt tempo. När vi kom tillbaka till stan rullade vi ner till Bosses Glassbar och tog en varsin bägare glass. Vi satte oss på en trappa och njöt av solen.

Det här passet påminde mig om att jag måste våga köra riktigt lugna pass också. Just nu har alla mina pass gått i 80+% av max, men för att få variation och orka hålla lågan uppe är det förmodligen en bra idé att varva mellan lätta och tuffa pass.

Våga vara långsam är mitt motto från och med nu!

Nån gång måste ju vara den första då man lyckas cykla och dricka samtidigt. Skål på den Carro!