Årets inlinespremiär inföll sig senare än i fjol. Då var jag ute och rullade redan den 25:e mars.

Varje premiär tror jag att jag ska ha glömt bort det här med hur man gör, men jag hade fel i år med. Quelle chance! Körde på längs Haningeleden. Medvind. Sjuk medvind. Kom upp i 28 knyck och när jag närmade mig en bro såg jag en tant däruppe som var tvungen att gå fram till broräcket och titta om det verkligen stämde – en människa på hjul!

Vände om efter några kilometer för att mötas av den svulstiga motvinden. När jag har medvind är det lätt att åka snabbt och graciöst, när jag har motvind känns det som att rulla på en såndär grå tunn matta man hade på skolgympan att göra kullerbyttor på.

Jag tänkte på Berlin inlines marathon och låtsades att det var Berlins släta gator jag åkte på. Längs gator där motvinden aldrig når. Det är som att åka i filmjölk. Mmm.. :)