Igår var jag med Frida och Olivia på babysim. Vet inte vem som tyckte det var roligast att plaska av oss tre, det var så skönt! Och det är kul att se hur Olivia utvecklas. Hur hon vågar stå på bassängkanten och hoppa till mamma som står nere i vattnet. Hon fyllde ju nyss 1! ♥
Mötte upp Carro för en kvällsrunda på hojjen. Stötte på Leffan som var ute med sin knallrött lysande velomobil. Han cyklade med den runt Vättern i lördags (inofficiellt). Jepp, den drivs av muskelkraft :)
Carro och jag tog rundan ut till Ledberg via Malmslätt. Vi kom till slut till Vreta Kloster. Den här rundan är så otroligt vacker och flack, en riktig njutarrunda. När vi kom till Vreta såg vi en räv ute på ett fält, och klämdamp som jag får när jag ser djur viftade jag och skrek.
Sedan kunde vi antingen åka in till Linköping igen eller åka bort till Ljungsbro och runda det området. Vi valde det sistnämnda, vi kände oss trots allt pigga och fräscha. Här bodde min farfar och farmor när jag var liten och spenderade somrarna här. Sprang runt i deras trädgård och åt boysenbär och lekte i vattenspridaren. Här hade jag det bra.
På väg tillbaka till Linkan åkte vi längs Bergsvägen och här började det dugga och vi hade motvind. Det var lite kämpigt, men samtidigt skönt på något sätt. Det brukar alltid vara gassande sol när jag är ute och cyklar och nu var det svalt. Gött att inte bli genomkokt för en gångs skull :)
Japp! Så jag åkte bort till Rydsspåret och sprang 2,5:an innan frukost. Det var med tunga ben jag tog mig runt. Kroppen känns alltid så tung när jag springer nu för tiden. Men en dag släpper det, och då kommer jag vara stark och snabb. Som 2011 när jag o mamma sprang Rydssprånget, 5 km kuperad terräng på 30 minuter. Känns helt åt H avlägset idag, men jag kommer dit så småningom. Jag är inte ett träd.
Nu har härligheten rullat 60 mil. 60 mil sedan den 7:e maj, o inte en enda punka. Den kommer väl imorrn när jag o Carro tar en tur?
Smet ut till skogs ikväll runt halv tio-tiden. Det var svalt och skönt ute. Vinden hade mojnat. Just det här med vinden spelar kanske ingen större roll i skogen, men det bidrar till att det är sådär knäpptyst och man hör varje litet djur som prasslar bland vegetationen.
Jag möttes av några fåglar, ett par hästar och en hare på min runda. Jag blev supersvettig fast jag varvade ner med gång emellanåt. Satte mig på en bänk på gården när jag kommit runt efter drygt 4 km och tittade på svalorna som bor i en springa vid vårt fönster.
Det är märkligt det där, hur jag orkar cykla 10 mil men knappt orkar springa ett oavbrutet varv i skogen. Kanske också märkligt att jag är ganska runder om kroppen fast jag tränar så mycket. Farfar trodde nästan jag var med barn när han hälsade på idag(!!). Nej tack, jag är bara tjock. Jag gillar att träna, men jag gillar att äta mer. Så ä de mä’t!
