Cykel

Dagens tur i kvällssolen alltså. SÅ JÄKLA EPIC. ♥

Efter en ordentlig sovmorgon mötte vi upp Kristofer och Maria vid Statoil för att köra lite på Vallabanan. Det är så torrt och fint där nu så det är en fröjd att köra. Vi började med att ta banan åt ”fel” håll och en bit in fastnade hjulet mot en sten och jag föll handlöst över styret ner bland stenarna. Gjorde mig tack och lov inte så illa utan slog i insidan lår mot styrstammen på cykeln så där lär jag få ett fint blåmärke. Det såg nog läskigare ut än vad det var.

Sen körde vi resten av banan åt rätt håll och jag ger aldrig upp hoppet av att en dag klara hela peak Valla. Jag har klarat av första hällen en eller två gånger men efter det har det tagit tvärstopp. Jag välter gång på gång. Så även idag. Jag välte åt sidan och kraschade in med bakhuvudet i ett träd. Att slå i huvudet är något jag tack och lov sällan gör, och det känns nog läskigare än vad det är. Iallafall den här gången. Skrapade upp armbågen och smalbenet lite snyggt.

Efter ett varv på banan avvek Maria medan vi andra fortsatte att köra i ett skogsparti borta vid Slaka. Det var fina singletracks men ack så mjölksyrabildande! Tänk er mjuk stig som suger kraft och att det konstant lutar lite uppför. Maxpuls på den! Belöningen kom då vi gasade nedför en kul backe och körde stigen åt andra hållet så att det nu gick nedförs. Vi avslutade den här rundan med att fika scones och dricka saft hemma hos Kristofer och Maria. Jag fick också mina sår rengjorda.

Två timmar rulltid i solen blev det. Härligt!

Jobb fram till klockan 18:30. Att fota hus kräver full koncentration och kreativitet (och en bit tålamod) så när 4:e jobbet för dagen var klart var jag nästan redo att stupa i säng. Men jag har fått tillbaka mina gamla platta pedaler på cykeln för att testa (med eller utan spd? är en fråga just nu) så jag tog mig i hampan och körde iallafall.

Körde en testrunda med Fredrik i Valla. Vi är båda lite småkrassliga och lade ingen kraft på att ta ut oss så mycket som möjligt utan mest att ha kul.

Spd eller inte har jag funderat på rätt mycket den senaste tiden då jag har en sambo som inte vill köra med spd. Vart tror ni jag lutar mest åt? Kommer ett inlägg om det!

Fredriks nya snygga. Grymt grepp. Finns dom i rosa?!

Mina nygamla som suttit på Fredriks hoj innan.

Nä men det här med att Fredrik köpt sjukt snygga trampor då. Kan vi snacka om det? Va va? Kommer sitta snyggt på hans svartvita hoj.

Mountainbike behöver inte betyda störtåkning nedför hällar och rötter och stenar. Det kan också vara att cykla genom hagar, på grusvägar, över broar.. Linköping bjuder på båda. Det finns två MTB-banor i närheten där jag bor. En ca 600 m från min dörr i Vallaskogen och en ca 5 km bort.

I närheten av den sistnämnda ligger också Tinnerö Eklandskap där jag cyklade idag. Det var där Fredrik och jag cyklade igår också förresten. Det är det perfekt att cykla om man vill ha naturupplevelse med kor, får och ett rikt fågelliv. För det är därför jag cyklar. För att få känna naturen, slappna av och andas in frisk luft. Man hinner se så mycket på två hjul!

I Tinnerö eklandskap går också en del av Östgötaleden med dess orange markeringar. Gjorde en avstickare på leden och hamnade i en fårhage. Ville klämma allihop!

Jag hamnade också på outforskade vägar och hamnade högt uppe på en kulle där man kunde se hela stadssilhouetten med domkyrkan, sjukhuset och vattentornet.

Premiär för cykelshorts!

Efter att ha varit på Olivias 2-årskalas och blåst såpbubblor från balkongen och pratat MTB var vi rätt sugna på att ge oss ut en sväng. Vädret är helt fenomenalt och vi tog en lugn runda runt Rosenkällasjön och gjorde ett stopp vid fågeltornet och åskådarplatsen där vi söp in vårsolen och lyssnade på kluckat från vågorna och fåglarnas och grodornas läten.

Vi åkte i ett riktigt feel good-tempo, ni vet när det känns som att man kunde cykla hela dagen. Jag har precis blivit av med min förkylning och det kändes som att ett lugnt pass var på sin plats.