Film

Den här filmen/dokumentären är så satans vacker! Så mycket hopp, glädje och sorg. Är du en känslomänniska så kommer du garanterat att känna alla känslor du har under den här visningen.

Se Våran Lilla Bondgård på SVT Play

I den är dokumentären får vi följa klättraren Alex Honnold när han blir den första att klättra upp för Yosemite’s El Capitan utan säkerhetsanordningar. En vertikal klippvägg som är 910 meter hög. Han gör det ”free solo”, dvs utan säkerhetsutrustning. Inga rep, inga hakor. Nada! El Capitan är så svårklättrad att inte ens 1% av alla klättrare ens ger sig på den, så man fattar ju vilken sjuk bedrift det är att klara det!

Det är så coolt så jag spricker!

Den här filmen kom egentligen 2017, men jag såg den först i år. Och det är den film som liksom gett bäst eftersmak av de filmer jag sett under året (i ett jävlar-vilken-bra-film sätt, inte mysfeeling alltså då filmen är rätt mörk). Kolla bara trailern liksom. Nuff said.

Visst vill ni veta vilka mina favoriter är när det kommer till anime? Well här kommer dom! Den sista filmen är dock inte anime utan en irländska tecknad film, men den är så satans fin så den får verkligen en plats här. Jag rekommenderar att man ser filmerna i sitt originalspråk, upplevelsen blir lite bättre då. Handlingarna har jag saxat från Wikipedia. Deal with it.

OK här kommer dom! (listan är utan inbördes ordning):

Spirited Away

Det här var den första anime-filmen jag såg. Jag har sett den flera gånger och den blir bättre och bättre för varje gång. Den hamnar ofta som nummer 1 på anime-fans favoritfilmer av Hayao Miyazaki och Studio Ghilibi. Med all rätt!

Spirited Away handlar om Chihiro som tillsammans med sina föräldrar flyttar ut på landet. På vägen till familjens nya hus hamnar de framför en tunnel, efter att Chihiros självsäkre far försökt ta en genväg. Föräldrarna blir nyfikna och vill se vad som är på andra sidan av tunneln, och Chihiro följer med.

Vad de inte är medvetna om är att de nu vandrar in i andarnas och spökernas värld. Föräldrarna förvandlas till grisar efter att de satt i sig av maten de funnit längs en liten stadsgata som tycks vara öde. Det är den emellertid inte, då den ligger i anslutning till ett stort badhus dit Japans andar och gudar på natten beger sig för att tvätta sig. Chihiro tvingas ta tjänst i badhuset (där det händer massor av knarkiga saker, min anmärkning), i sitt letande efter ett sätt att förvandla sina föräldrar till människor igen.

Howl’s moving castle

Ghibili Studios absolut bästa film enligt mig. Den är så full av fantasi och makabra saker att man upptäcker något nytt varje gång man ser den.

Det levande slottet handlar om den unga hattmakerskan Sofie, som blir förvandlad till en gammal kvinna av Ödehäxan. Ödehäxan lägger även en förbannelse över Sofie så att hon inte ska kunna berätta för någon att hon har blivit förtrollad. När Sofie ger sig iväg för att finna hjälp eller botemedel stöter hon på ett förtrollat slott som går av sig själv, och oinbjuden går Sofie in. I det levande slottet bor pojken Mike, elddemonen Calcifer och husets ägare, trollkarlen Hauru. Sofie flyttar in hos dem som deras städerska. Det är början på en annorlunda resa, i ett slott som går på spensliga kycklingben.

Ponyo

Kanske den sötaste av alla Hayao Miyazakis filmer. Den är inte så makaber som de två filmerna ovan, men så söt och gullig på alla sätt!

Filmen är en berättelse om en liten fiskflicka, Brunhilde, som bor i havet med sin far Fujimoto och hennes otaliga småsystrar. Fujimoto var en gång en mänsklig trollkarl som bestämde sig för att flytta ner i havet (bort från sina dåliga minnen av människornas värld). En dag, när Brunhilde och hennes småsystrar är på utflykt med pappa och hans fyrfenade ubåt, flyter den nyfikna Brunhilde iväg på ryggen av en manet.

Via ett möte med en fisketrålare råkar hon fastna i en flaska som någon slängt ner i havet. Hon driver in mot kusten och räddas till slut av en liten pojke vid namn Sōsuke. Han skär sig på fingret, hon slickar rent hans sår som därefter läker snabbt, och de två blir vänner. Sōsuke ger Brunhilde namnet Ponyo och lovar henne att han alltid kommer att beskydda henne. Under tiden letar en uppriven Fujimoto efter sin försvunna dotter genom att skapa en tsunami som lägger hela staden under vatten. Ponyo gör sitt bästa med magin för att bli en människa.

Princess Mononoke

Också detta är en briljant film av Hayao Miyazakis.

Ashitaka är en emishiprins som en dag räddar sin hemby från en attack av en demon, genom att ge den ett dödligt sår. Demonen är vildsvinsguden Nago, som förvandlats av en förbannelse. Ashitaka drabbas nu själv av förbannelsen. Den visar sig som en virvlande svart massa på hans arm. Efter att ha rådfrågat byns visa kvinna får han reda på att förbannelsen kommer att sprida sig till hela hans kropp med tiden. Om Ashitaka känner vrede eller hat kommer förbannelsen att ge honom övermänsklig styrka men då sprids den också snabbare. Hon kan inte hjälpa honom att bryta förbannelsen, men hon råder honom att resa västerut för att se vad det är för oroligheter där, då den smittade vildsvinsguden kom från det hållet.

Västerut hamnar Ashitaka i ett krig mellan människorna på Järnbruket (Tataraba), ledda av den ädla Eboshi, och skogens andar, ledda av San, ett människobarn uppfostrat av gudomliga vargar. Människorna på bruket vill åt järnet i bergen, medan andarna i skogen vill ha skogen orörd så att de kan leva vidare där. Ashitaka känner tacksamhet för människorna på Järnbruket efter att de visat honom sin gästfrihet, men när han blir vän med San, som avskyr Järnbruket och dess invånare, gör Ashitaka allt han kan för att skipa fred mellan människorna och andarna.

Perioden för dramat är Japans sena Muromachi-period, med övernaturliga tillägg. Berättelsens fokus ligger kring utbölingen Ashitaka och hans inblandning i en lokal kamp mellan människa och natur. Kampen står mellan skogens övernaturliga skyddsandar (bland annat inkluderandes orangutang-liknande apor) och människorna på det lokala järnbruket som tär på naturens resurser. Ingen klar seger är i sikte. Ashitaka hoppas på ett fredligare förhållande mellan människa och natur.[3]

Songs of the Sea

En av de vackraste filmer jag sett! Ben, som är en irländsk pojke, och hans lillasyster Saoirse, en flicka som kan förvandlas till en säl, drar på äventyr för att hitta tillbaka till sitt hem i havet. Den här filmen är så fantastiskt tecknad att den känns som ett konstverk <3

Sååååå den här filmen kammande hem fyra statyetter på gårdagens Oscarsgala och då känns det liksom lite tvunget att se den. Så det gjorde vi ikväll. Vi åt hamburgare utan bröd och kollade på den två timmar långa prisbelönta filmen (bland annat för bästa film btw).

Filmen, som skrivits och regisserats av Guillermo del Toro som gjort bl.a. Pans Labyrint, utspelar sig på 60-talet och handlar om en stum ung kvinna (Elisa) som jobbar som städare på en forskningsanläggning där de sysslar med inte helt kosher grejer om ni förstår vad jag menar. Där har de fångat en amfibieliknande varelse (tänk typ merman fast mindre sexig) som Elisa blir nyfiken på och de skapar ett unikt band.

Sevärd film, fint foto och mysiga karaktärer (förutom Richard Strickland som är ansvarig för ”projektet”, die MF diiiieee!).

Betyg: 3/5