Såg ni Sverkers stora strid om socker och fetma igår? Jag satt klistrad vid TV:n. Jag gillar verkligen Sverker. Plus var mycket bättre när han var programledare. Jag har länge varit intresserad av konsumentupplysning och nu för tiden är jag också väldigt intresserad av sockerberoende.
Gunilla Sahlin har sammanfattat innehållet ur programmet här.
Det jag reagerade mest på var när en kvinna, som är sockerberoende, talade om hur jobbigt det är för barnen och socker. Hur de kan bli stingsliga och stirriga av socker och när man tar ifrån dem sockret så blir de galna. Jag har inga barn själv och har ingen egen erfarenhet av det, men det ser man ofta i de stora matbutikskedjorna. Barnen får dricka festis i vagnen medan mamma och pappa handlar, eller tugga på majskrokar. De skriker och gråter både innan och efter.
Jag minns en video jag såg på YouTube (som jag tyvärr inte hittar nu) där ett barn sitter vid köksbordet och får majskrokar. När majskroken är uppäten blir barnet helt hysteriskt och skriker och försöker räcka sig efter majskrokarna. Så reagerar inget barn som inte får socker.
Claude Marcus, som bland annat haft en fetmaklinik för överviktiga barn, säger att det är fel. Barn blir inte stirriga av socker, det har inte visats i några studier. Jag blev helt paff! Ska man se på verkligheten eller ska man se på studier?
Vidare pratade man väldigt mycket om sockerskatt. Ett plus att det är just sockerskatt som lyfts fram och inte fettskatt. Jag tror tyvärr inte det har någon som helst betydelse om godiset blir dyrare. Vi köper ju godis på bensinstationer och det vet vi ju kostar mycket mer än i de vanliga matbutikerna. En heroinist är ett utmärkt exempel. Vad kostar inte en dos för dem? Folk blir inte mindre beroende för att deras drog blir dyrare.
Skatten skulle ge en signal om att socker är onyttigt, var det några i programmet som påstod. Som om inte personerna som lider av sockerberoende inte vet att det är osunt? Som om vi med känsligt belöningssystem inte förstår bättre. Problemet ligger i att många inte vet att de är sockerberoende utan tror att de har dålig karaktär eller till och med har genetiska fel som gör att de helt enkelt inte kan gå ner i vikt. Problemet ligger i att vården inte erkänner att sockerberoende finns.
Det är heller ingen idé att förbjuda matbutikerna att sälja socker, för så länge vi konsumerar så mycket godis vi gör så kommer det inte bli någon ändring.
Nä, det Sverige och resten av världen behöver är erkännandet att sockerberoende finns! Att en person som väger 200 kg inte ”bara är glada i mat” eller är ”lat”. Utan att det handlar om ett fysiskt begär som de inte kan reda ut själva. Det var det som den här kvinnan i TV-programmet försökte få fram, stor eloge till henne! Och stor eloge till Martin Ingvar, som är hjärnforskare och har skrivit böckerna Hjärnkoll på vikten och Hjärnkoll på maten, som verkligen försökte få fram att det är ett fysiskt begär och att kroppen och hjärnan alltid efterstävar ett säkerställande om att få i sig tillräckligt mycket kalorier. Det är därför svårt att följa devisen ”ät mindre och träna mer”.
Hela programmet finns att se på SVT Play!
Såg du programmet? Vad tyckte du?