Browsing Category

Löpning

Löpning

Det är ju iallafall skönt efteråt

Tung löpning återigen. Lätt illamående och fumliga steg, ja ni ser ju mitt plågade face. Men ändå ett bra pass för lilla hjärtat med 86% av maxpuls. Och jag är grymt glad över att benhinnorna inte krånglar! Att jag över huvud taget kan springa är fantastiskt och något jag glädjs mycket över.

Hur inlinesåkningen imorgon kommer gå är en gåta, för jag har grym träningsvärk i röven sedan de bulgariska utfallen igår. Det går som tur är nästan alltid att lura kroppen att den inte är trött med lite sällskap. Sen har jag bara lust att lägga in ett par dagars vila. Har kört mycket högintensiv träning den här veckan.

Efter det är det dags att börja springa i mer varierad terräng. Jag tänker Olstorp (det jävligaste 5 km-spåret i Östergötland) och kanske till och med LOK-milen i lugnt tempo för uthållighet om benhinnorna vill.

Btw så har jag fixat en Gilla-funktion så ba gör’t!

Löpning

Löpning när den är som värst ♥

Att springa när man känner sig svullen är som att springa med en korsett på samtidigt som man tillfälligt har gått upp 15 kg. Det fick jag erfara under kvällens löpning i Rydsskogen.

Jag försöker att inte springa med musik då jag inte kunde vara utan musiken i öronen innan jag tog paus på grund av benhinnorna. Jag får en finare upplevelse av naturen när jag springer utan musik i skogen. Nackdelen är att alla sinnen förstärks. Man känner av kroppens signaler mer, både på gott och på ont. Idag var det mest på ont. Jag stånkade som en elefant i spåret och frustade som en älgtjur.

Jag hade ju liksom tänkt att ge mig ut nästan direkt efter jobbet, men så tog latmasken över. Tills efter Eighties som slutade kl 21 – då jag ryckte upp mig och stack iväg. Jag har varit sugen på det här passet sedan igår och då kan jag ju inte bara ligga på sofflocket! Jag kände mig svullen men chansade att det kanske skulle gå bra ändå. Det var tufft men jag fick en bra tid ändå – 3 s snabbare än sist på 86% av maxpuls och inga fula gubbar idag heller ho ho ha ha.

Vad har jag lärt mig? Jo, att BRA mat utan en massa socker gynnar min träning och dålig mat missgynnar den så fatalt.  Jag förstår de som äter skräp och inte orkar träna alltså.. För övrigt kanske jag är lite sliten? Städaren på jobbet sa att jag såg trött ut. Skojsig komplimang när jag själv tyckte att jag såg rätt piffig ut.

Fasen vad jag gillar tishorna från Midnattsloppet. Jag har en mängd andra löpartishor men de här är de enda jag använder (har en orange från Sthlm förra året också). Starka härliga färger, bra passform och bra andningsförmåga. Det är nästan så jag tycker att det är lite synd att årets lopp är fulla, jag vill ha en till!

I Helsingfors finns det i och för sig platser kvar. Kan vara kewl att se lite av Finland. Eller så känns det lika upphetsande som det här.

Löpning

Klipp i steget!

Kvällens terränglöpning med mamma. Vilken känsla! Vilken kraft.

Jag åt gröt och pillade lite med mina inlines efter jobbet nån timme och sen åkte jag bort till Ryds motionscentrum där mamma kom på cykeln exakt samtidigt. Hon var smäckert klädd med löpartights från Craft, rosa lätta skor från Asics, en militärgrön tröja och en vit löparkeps.

Vi satte av ganska direkt och besegrade den första backen, den kommer nämligen direkt där i början. Sen skiljs vägarna åt, 5:an åt vänster och 2,5:an åt höger. När vi springer brukar vi springa åt vänster. Strax därefter mötte vi Fredrik, coach-Jonas och en kille från Noc Out(?) som hejjade på oss.

5:an är en snäll bana i början. De första 2-3 kilometerna går plant och agerar uppvärmning inför de kommande backarna. För de sista 1-2 kilometerna kommer det sex stycken backar. Där brukar tempot sänkas ganska mycket, men den här gången inte lika mycket som vanligt. Pulsen ökade inte lika mycket som tidigare fastän vi tog oss uppför snabbare. Mer kraft, mer energi!

Vips hade vi kommit runt och kapat tiden med 2 min och 20 sek. Snart är jag tillbaka till min forna form som jag hade när jag vägde typ ingenting och tog mig an 5:an som vardagsmat. Jag har dock aldrig varit under 30 min på det här spåret. 30:01 som bäst om jag inte minns helt fel. Snart så.

Tack för ikväll mami! 

Inlines, Löpning, Mountainbike

Att få ihop det – ett lyxproblem

Nej, jag får inte ihop det! Jag försöker möblera i huvudet och försöka förstå HUR jag ska få till både löpning, cykling och inlines varje vecka. Jag vill bara cykla hela tiden.

Det är frustrerande och skitläskigt att cykla mountainbike som nybörjare även om jag avancerat ett yttepyttesteg och andas hårt istället för att skrika när det kommer ett läskigt parti. Att cykla uppför en lång backe med en kant ser jag till exempel som nästan omöjligt i dagsläget. Dels tappar jag fart som gör att jag inte kommer någonstans när jag verkligen skulle behöva, men det handlar nog mycket om balans också. Man ska ju kunna stå helt stilla med cykeln och ändå inte behöva sätta ner fötterna. Hmm.. Jag får nog öva mer på det.

Något annat som jag tycker är grymt läskigt är när det är en skitsmal passage mitt emellan två stenar.
I dagsläget kommer jag typ inte emellan eftersom jag har vanliga pedaler som är så breda att de liksom stöter i och fastnar. Av den anledningen (+ att man får ett bättre rundtramp) funderar jag att sätta på spd-pedaler på min cykel, mtb-skor har jag ju redan. Det kanske är bra mentalt att sitta fast i pedalerna? Det kanske gör att jag vågar mer, samtidigt som det förmodligen gör grymt ont att ramla. Jag läste dock om en rutinerad mtb-cyklist som trots sin erfarenhet kör omkull på varje träningspass. Hmm.. Är det inte lite coolt med blåmärken ändå? Känns som att det här är en 50/50-fråga. Det kan bli bättre men också sämre. Jag hatar nämligen att slå mig. Jag försökte bli bra på aggressive-inlines (åka i ramper och sånt) för många år sedan men dunsade i svanskotan i en betongpark som gjorde så djävulskt ont att jag lade det på hyllan. Men om spd-pedaler får mig att våga mer, att hålla högre hastighet så tar det mig snarare framåt än bakåt. Att cykla långsamt över bök är oftast sämre än att köra fort. Hjulen åker bättre över hindren med högre hastighet och det blir inte lika stötigt och hoppigt.

Ja ni ser ju, jag kan inte ens skriva ett träningsinlägg utan att nämna mtb. Jag är hooked! Jag har Cykelvasan 45 km att träna inför samtidigt som jag har Berlin inline marathon i slutet av september som jag förmodligen behöver träna mer inför. 42 km inlines är liksom jobbigare än 45 km cykling. OCH! Jag är skadefri från löpningen vilket borde innebära att jag springer i skogen som en galning. Men gör jag det? Nej! Nu blir det bara 1-2 pass i veckan. Och styrketräningen där jag vill få till 2 pass i veckan, eller åtminstone ett. Och sen vill jag även hinna med att umgås med vänner, ha filmkvällar, fotografera osv.

Hur tänker ni när ni planerar er träning för kommande vecka, månad?

Forskning & Rön, Löpning

Naturlig avstressning

Petra på Maratonbloggen skriver idag om en intressant studie som visar att det är mer avstressande att röra sig i naturen (t ex springa i skogen) än att t ex träna på gym. Människan verkar föredra naturliga miljöer med mycket grönt vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vårt ursprung.

Känner ni igen er eller spelar det ingen roll vart ni tränar? För min egen del så spenderar jag nästan all min träning ute, allra helst i skogen. Jag känner mig mer avslappnad i skogen och upplever större stimulans och avstressning.