Browsing Category
Löpning
Det här är värt att fira! Jag sprang 30 min på G-trainern idag efter jobbet och hur jag än klämmer och trycker på benhinnorna så gör det inte ont! Fantabulous! :-D
Varför är jag så glad över det? Jo för att jag aldrig har kunnat springa två gånger i veckan utan att få ont. Jag har knappt ens kunnat springa en gång med flera veckors mellanrum. Det har alltid smärtat efter så lite som 5 min löpning. I måndags sprang jag 45 min och idag 30 min utan att jag kände någonting.
Jag fick en fråga från en läsare som väckte tankarna att ni kanske tror att min benhinneinflammation beror på mina FiveFingers. Jag vill inte att nån ska tro att ”barfotaskor” inte är bra att springa i, för det är de! Det är utan tvekan de bästa skor jag haft.
Min benhinneinflammation uppstod två år innan jag började med barfotaskor, alltså Vibram FiveFingers. Den uppstod alltså inte i och med bytet. Tvärtom upplever jag att mina besvär blev lite bättre när jag bytte men har man en kronisk benhinneinflammation så räcker det tyvärr inte att byta skodon :(
Ikväll var jag på möte med en person från IK Akele (löparklubben jag är med i) och som är med och arrangerar Blodomloppet här i Linköping. Linköpings Blodomloppet är ett av Sveriges allra största lopp med ett stort engagemang där IK Akele spelar en stor roll.
Jag och 4-5 andra killar håller just nu på att utveckla en ny hemsida för IK Akele och nu ska jag även få chansen att vara med och marknadsföra Blodomloppet. Jag har blivit inbjuden till Blodomloppets årsmöte i Stockholm i februari. Det ska bli himla skoj!
Klockan 14:45 befann jag mig på Linköping Health Care som ligger mitt emot Ekoxen vid Trädgårdsföreningen. Där träffade jag Stenove Ringborg som ni kunde se på klippet på Runners World’s hemsida. Han klämde lite på mina benhinnor och ställde lite frågor kring mina problem. Sedan fick jag sätta på mig ett par byxor som hade en midja som var alldeles för stor med en dragkedja på kanten. Jag klev i luftkudden på löpbandet och Stenove hjälpte mig att sätta ihop löpbandets dragkedja med den jag hade på byxorna. Luftkudden fylls nämligen med luft och det är viktigt att det sluts tätt mellan mig och bandet.
Vi testade lite olika inställningar och vi kom fram till att 60% av min vikt var lagom, alltså 40% avlastning och 2 graders lutning på bandet. Den första känslan var helt sjuk! Det var som att springa på moln. Jag testade olika hastigheter och växlade avlastning då och då. 45 minuter gick i ett nafs och jag tror jag log nästan hela tiden.
Det var fantastiskt att kunna springa igen!
Jag har knappt tagit ett löpsteg sedan oktober och nu sprang jag 7,5 km. Också med nästan 0 gram kolhydrater i kroppen utan att jag upplevde sämre ork för det. Jag äter strikt lågkolhydratkost nu och får i mig väldigt lite kolhydrater. Det kändes också fantastiskt bra!
Jag har en känsla av att jag kommer bli beroende av det här alldeles speciella fantastiska maskinen! :) Ni som vill testa på får besöka Linköping för det här är det enda antigravitationslöpbandet i Sverige.
Är det någon här som följt den brittiska komikern Eddie Izzards löparäventyr?
Han, som aldrig sprungit förut, sprang 43 st marathon på 51 dagar. I följd!
Det här äventyret kunde man följa i en TV-serie och det var otroligt inspirerande!
Jag kan ibland känna att det mest är alla superduktiga ultralöpare (helst manliga sådana) som får uppmärksamhet. Om vi tar Runner’s world som ett exempel. Bara en massa män som springer jättelångt och jättetufft. Vad har hänt med oss vanliga dödliga? Alla tjejer? Therese, 32, som började springa och nyss genomfört sin första halvmara efter att ha varit en soffpotatis hela livet. Det är för mig mycket mer inspirerande att läsa om än Ulf, 42, som reser jorden runt och springer fem mil om dagen. Jag kan liksom inte identifiera mig med Ulf. Det kan jag med Therese. Och det kan jag med Eddie Izzard.
Eddie Izzard: Marathon Man heter TV-serien om ni vill se den. Googla!
Nu är han på gång med ett nytt äventyr. Han ska springa barfota genom Afrika!
