Browsing Category

Löpning

Cykelkraschen 2014, Löpning

Funktionärsmiddag & löpning

Höstdeppen har smugit sig på här.. eller redan för flera veckor sedan egentligen, men det kanske är först nu ni läsare märker av det ty uppdateringarna på bloggen är få. Alltså, jag är inte ens sugen på att cykla. How crazy is that?!

Nu i veckan började jag på allvar med bostadsfotograferingen igen efter att ha testat på ett par veckor. Och nu när jag haft fler hus och lägenheter att fota har smärtorna i ryggen kommit som ett brev på posten. Jag har inte ont på samma sätt som tidigare riktigt, utan den smärtar mer för att den är trött. Det sliter att ha ont.

Men vad har hänt annars då? I tisdags var jag på middag/funktionärsmöte med ett gäng Friskis & Svettis-funktionärer. Tanken är att jag ska hjälpa till med nyhetsbrevet som skickas ut varje månad. Prova grejer, kanske skriva och definitivt fota. Skoj!

I onsdags var jag ute och sprang tillsammans med Klassiker-Carro (för hon har gjort en svensk klassiker i år gaddamit), runt ån. Hade på mig mina nya leg-sleeves jag fått av Craft och de satt som en smäck! Himla smart grej det där faktiskt. Det var härligt att springa av sig lite även om benhinnorna protesterade. Måste verkligen ha nya löparskor. Mina Nike Free (som jag älskar och köpte i Berlin för ett par år sedan) känns ”klappriga” och liksom sladdriga.

Jag var faktiskt på Löplabbet för några dagar sedan och provade Hoka (ni vet dom där löparskorna med sjukt tjock sula). Har ju totaldissat Hoka innan utan egentligen ha provat dem..

Jag fick rova två modeller och testa att springa på löpband. Ett fint steg hade jag tydligen och landar på fram/mittfoten. Jag har testat det mesta mot mina benhinnebesvär men aldrig ett par riktigt dämpade skor, så jag tar mig en funderare! En annan grej som killen i butiken tipsade om var kinesiologytape. Eftersom jag har låga fotvalv kan det vara värt att ”tejpa upp” fotvalven med sådan tejp.

Löpning är ju världens enklaste sport och jag saknar den. Höst/vinter är ju ”min” springperiod och har varit det sedan jag började kuta för fem-sex år sedan. Jag har avverkat flera Blodomlopp, diverse smålopp runt om i länet och även sprungit Göteborgsvarvet.

bild-3

bild 4-2

bild 5

Imorrn är det 40-årsfest! Untz untz untz!

Löpning

Jag springer ju!

Träning är den bästa medicinen de där dagarna man känner att huvudet är fullt och redo att explodera. Kvällen såg härlig ut där utanför fönstret och jag snörade på mig skorna och gick bort till skogen med mamma i telefonen.

Rätt var det är började jag att springa. Mamma noterade flåsandet och jag utbrast ”Jag springer mamma!”. Kände mig som ett barn som typ lärt sig gå. Jag fortsatte, och fortsatte. Sprang längre än jag trodde jag kunde, med glädje i stegen. Jag kände en sådan enorm frihet! Från att ha gått till Nä-nu-skiter-jag-i-detta till Let’s do this!

Foto, Löpning

Göteborgsvarvets seedningslopp Mantorp Park

_DSC2424

Mantorp Park idag alltså. Här sprang dom som skulle seeda sig till årets Göteborgsvarvet. Varje varv är 3,33 km långt och man springer tre varv för den totala summan av 10 km. Här sprang jag inför Göteborgsvarvet 2012 och sprang milen på min bästa tid hittills. Det var otroligt tufft, monotont och blåsigt. Men samtidigt löpning i sitt essä! Där jag måste besegra hjärnan som skriker åt mig att ”stanna för i h-vete!”

Fler bilder!

Löpning

30 min intervaller

DSC00631

Ibland springer jag. Betydligt oftare förr än nu dock. Ikväll sprang jag intervaller med Frida. Runt Södra Ekkällan och sjukhuset. Över små broar med upplysta bäckar under.

Löpning

Pass man gärna glömmer

Ibland har man bara såna riktiga skitpass. Ni vet såna där som man efteråt (eller till och med under tiden) tänker ”varför gjorde jag det här?”. Jag var inte jättesugen på att ge mig ut och springa. Jag har haft en lång dag och huvudet orkade egentligen inte med fler äventyr. Men jag tog tjuren vid hornen och gav mig ut iallafall. Intalade mig själv att det inte alltid är så jäkla kul att ge sig ut, men när man väl tagit de första stegen så brukar det kännas skönt.

Men. Redan efter första metrarna kände jag hur tungt det var. Varje korsning, varje lyktstolpe och till slut varje steg blev en kamp. Ibland svarar kroppen positivt på träning, ibland negativt. Ibland känns benen fjäderlätta och ibland tunga som bly. Benhinnorna gjorda sig påminda och jag tror jag får backa lite i löpningen. Kanske hålla mig till ett pass i veckan tills kroppen är redo att öka på. Det blir nog bra.

DSC_7812
DSC_7831
DSC_7837