I lördags packade vi in oss i bilarna och körde till Tranås. Det är ungefär en timmes bilfärd från Linköping. Jag hade med hjälp av Naturkartan hittat till ett naturreservat som heter Illern och en (av flera) vandringsleder som går runt sjön Illern. Hur gulligt namn på en sjö?! :)
Man kör till Rås Gård där det finns en fin gratis parkering där man också kan ladda sin elbil.
Leden vi hade kollat ut var ca 4 km och gick runt sjön. Vi gick motsols, men jag skulle kanske rekommendera att gå medsols då den första sträckan vi gick var den finaste längs med sjön. Vår sista halva gick längre från vattnet och vi såg inte sjön lika ofta. Men hur som en väldigt väldigt fin led! Och barnvänlig. Molly, 8 och Alice, 3 hängde på utan större problem även om Alice fick bäras en del :)
Varvet runt inkl sträckan från parkeringen blev nästan 6 km. Jag tror vi gick en lite längre omväg på ett ställe. På slutet stannade vi vid badplatsen och doppade oss! Vattnet var så fint! Helt klart och mörkblått. Sjukt skönt efter att ha gått och svettats i värmen i två timmar.
Idag hämtade jag ut ett nytt objektiv som jag vekligen sett fram emot! Det är uppföljaren till mitt Tamron 24-70 2,8 och idag åkte vi till Öna Kulturreservat för att testa det! I vanliga fall föredrar jag att fotografera med fast optik, dvs objektiv som inte går att zooma med utan som har en fast brännvidd. Men ett normal zoom-objektiv behövs både vad gäller bostadsfoto och bröllopsfoto.
Eftersom bländaren ”bara” går ner till 2,8 blir skärpedjupet inte lika kort som t ex mitt Sigma 50 mm 1,4 Art. Däremot vill jag ibland fotografera lite annorlunda mot hur jag brukar och komma ifrån lite mitt invanda tänk om vad en bra bild är. Idag var jag kreativ med redigeringen också. Jag gjorde bilderna aningen dovare mot vad jag brukar. Tycker det blev fint och omväxling ökar kreativiteten!
Objektivet presenterade mycket bra vad jag kunde döma av den här korta testomgången. Men imorrn ska jag fota med det i skarpt läge ute bland öarna i skärgården :)
Jag lånar Trassel sedan igår och idag jobbade Fredrik hemifrån så vi tog en förmiddagspromenad när jag hade vaknat. Sen åkte jag iväg och fotade ett hus i Mjölby, och när jag kom hem åkte vi till Stafsäters Gårdsglass där jag tog 4 kulor. Deras hasselnötsglass är riktigt jävla god.
Köpte lite kolor och lakrits i butiken som vi smaskade i oss i bilen. Vi åkte till Rimforsa och Hallstad ängar. Där fick Trassel bada i vattnet och för att hon skulle torka och vi få lite fin utsikt gick vi upp för Klevberget.
Vi traskade upp här för ett par år sedan för första gången och det gav kanske inte en lika stor wow-känsla idag men promenaden på stigen uppför gick mycket lättare och det var kul att ha med Trassel. Alla promenader blir roligare tillsammans med henne.
I 40-årspresent fixade jag en weekend i Tiveden till Fredrik och mig. Tiveden är en nationalpark vid Vättern och tar bara 1,5 timme att åka dit från Linköping. Här kan man vandra, cykla, rida, paddla kajak mm.
Såhär skriver man på Tivedens hemsida:
Tivedens nationalpark är en av Sydsveriges vildaste skogar och en av den vackraste. Det är ett kuperat, bergigt och blockigt område. Till stor del stiglös och otillgänglig men också oändligt inbjudande. Parken ligger i den mest otillgängliga delen av Tivedens skogar, i den del som kallas Trolltiven.
Jag hade bokat en natt i stuga på Hamgården och sedan att få uppleva orrspel med Naturguide Tiveden. Att vi skulle kolla på orrar fick Fredrik dock inte veta förrän ca en vecka sen, ville dra ut på det så länge som möjligt så det skulle bli en överraskning.
Först tänkte jag att jag skulle visa er stugan och den vandring vi gjorde i Tiveden i lördags.
Stugorna var nybyggda och hade bra standard! Kök, badrum med dusch, TV och sovrum med sköna sängar. Önskar vi hade kunnat spendera några fler nätter här, men det får bli en annan gång!
I fredags när vi kom fram gjorde vi inte många knop. Åkte in till Laxå och besökte världens bästa retro-butik Linne & Lump. Köpte med oss kvällsmat och kollade på Bäst i Test på TV.
Vi gick och knöt oss tidigt för att nästa dag checka ut kl 10:30 för att vandra i Tiveden.
När Ivana och jag var här sommaren 2016 i och med arbetet med Vättern-boken, fanns inte den här entrén. Det är massor som byggts till på senare år. För att göra Tiveden tillgänglig för rörelsehindrade med ramper osv. Jättefint!
Vi utgick från Vitsand. En stor sandstrand mitt i skogen. Här i från kan man gå flera vandringsleder i olika längd och svårighetsgrad. Vi valde först att gå en led som heter Tärnekullerundan på 1,3 km som går förbi Vitsandsgrottorna. I foldern vi fick på Hamgården står det att denna runda tar ca 1 timme att gå vilket indikerar att leden är kuperad och klurig att gå.
Och klurig var den! Över stock och sten gick vi. Jag tycker spontant att såna här leder är jätteroliga att vandra. Man får tänka och ibland använda händerna för att ta sig fram.
När vi gått klart Tärnekullerundan fortsatte vi till Junker Jägares sten som är en stor sten som inlandsisen lämnat kvar. Typ den största sten jag sett.
Vi fortsatte sedan att gå Vitsandsrundan som är strax under 1 km och beräknas ta 30 min att gå. Också den ganska krävande men inte stenig som Tärnekullerundan utan mer kuperad.
Efter vandringen tog vi oss till Tiveds Kafferosteri & Café och fikade. Här rostar man sitt eget kaffe som man kan dricka på plats eller köpa med sig hem i olika utföranden. Cheesecake, morotskaka, smörgåsar och våfflor finns på menyn och jag tog en cheesecake-bit medan Fredrik testade morotskakan. Till det serverades Pepsi Max (stort plus!).
Efter detta begav vi oss för att träffa upp guiden David som driver Naturguide Tiveden. Vi skulle ta oss ut till en mosse där orrarna spelar tidigt på morgonen. Mer om det i nästa inlägg!
Ni som läst bloggen ett tag vet att jag är en sucker för minimalistiska skor. Dvs skor som har en tunn sula, rymlig tåbox och ingen eller väldigt lite höjdskillnad mellan häl och tå (heal toe-drop).
Jag köpte mina Vibram Fivefingers för drygt 8 år sedan och är fast sedan dess. Gillar hur man känner underlaget genom den tunna sulan och hur foten naturligt reagerar genom feedback från underlaget. Till exempel känner foten om man går eller springer på ett hårt eller mjukt underlag och justerar landning utifrån det. Vi har en massa nervändar under fötterna och genom att vi går i skor med tjocka sulor dagarna i ända så används de inte, onödigt tycker jag!
Så jag har länge velat ha ett par vandringskängor som ger mig samma känsla. Har sneglat på VivoBarefoot i säkert över ett år nu och suktat efter de här minimalistiska vandringskängorna. Har läst en del reviews och de har fått väldigt bra betyg och den här månaden hade jag äntligen några slantar över så jag kunde köpa dem! Beställde dom från Addnature.
Det jag föll för var såklart den tunna sulan men som ändå ska ge ett bra grepp, den rymliga tåboxen, utseendet och att de är väldigt lätta. En sko väger 269g. För mig är vikten på mina skodon avgörande, oavsett skor till vardags, löpning eller träning. Jag väljer aktivt bort skor som är för tunga. Till exempel tycker jag att Dr Martens är svinsnygga, men de är alldeles för tunga. Jag vill känna mig lätt!
Ivigde dem med en tur runt Rosenkällasjön i eftermiddags. Review kommer längre fram :)
Jag var här och gick en bit av Glansgruvans vandringsled för några år sedan. Sedan dess har jag velat ta med Fredrik och visa vilken fin led det är och vilken cool historia den har! Idag hade vi Trassel med oss också och vandring blir roligare när hon är med. Hon älskar att sniffa runt och hitta pinnar. När hon blev törstig drack hon vatten ur en bäck. Så sjukt behändigt att ha med vovve såhär!
Glansgruvans vandringsled ligger vid sjön Glan utanför Skärblacka mellan Kimstad och Finspång. Det finns en liten parkering och det är inte svårt att hitta. Leden är ca 3,6 km lång, men gör man de små avstickarna och kikar på alla historiska lämningar (kalkugnar etc) längs leden så blir det ca 4,3 km totalt.
Det rekommenderas att man går leden motsols. Och det gjorde vi. Leden är väldigt fin och den är väl markerad och så himla fint underhållen.
I slutet kan man gå in i det gamla kalkbrottet och det är en mäktig syn!
När vi gått klart leden åkte vi norrut mot Finspång och upp mot Rejmyre. Vi tänkte besöka glasbruket men det var stängt när vi kom dit. På vägen såg vi det här konstverket väl synligt från vägen och var tvungen att åka in och ta en bild :)
På vägen hem från Rejmyre besökte vi Sätragruvan, eller iallafall de två öppningarna till den. För det var typ 1 decimeter högt vatten och då vi inte hade gummistövlar skippade vi att gå igenom.
Fick rätt ball vy över brottet till Sätragruvan, här bröt man svavelkis och är ett sk dagbrott. Den rödaktiga ytan som syns som skapas av järnoxidering.
Nästa gång ska vi ragga med Elin och Jerre för här finns säkert en massa cacher att ta! :)
