Browsing Category

Tankar

Tankar

Ruset

Gräset mot tårna, cykla, upplevelsen av att klara ett läskigt drop, susa nedför en backe riktigt fort, testa barfotalöpning, se hur mycket vikt man kan lyfta, göra en bok, föreläsa, uppleva en slående vy över ett vackert landskap..

En dag utan händelser är en bortkastad dag. Jag kan inte bara sitta inne en hel dag och inte upptäcka nånting. Undantagsfall om jag haft en intensiv jobbperiod såklart, då är slappedagar rätt sköna.

Jag tror människor är väldigt olika här. Personer som går till samma arbete i 40 år och påtar i trädgården känner sig nöjda med det. De träffar samma kollegor, kanske bor i samma lägenhet och äter samma mat varje torsdag. Människor som hoppar fallskärm, kör triathlon eller bestiger berg trivs med det. Flyttar vart tredje år, byter jobb lika ofta.. Vissa är adrenalin-junkies medan andra inte är det.

Hur funkar ni? Är ni ute efter kicken eller nöjer ni er med hemmamys? :)

DSE_1561
 

Löpning, Tankar, Träning

Komsi kondisen!

DSE_0032s

Hela vintern har jag satsat på styrka. Riktig råstyrka. Få repetitioner och tungt som fan.

Nu känner jag att det är dags att satsa på konditionen. Vi flyttar ut på landet i april och det innebär a whole lotta grusvägscykling med fina vyer. Och sen är det ju MTB-Vättern och säkert nåt mer skojsigt lopp jag vill cykla eller springa.

Jag har kört tre spinningpass på 1,5 vecka och det känns ganska bra. Jag kör spinningen på Friskis&Svettis och gillar att varva Spin soft (som är lite lugnare) med Spin distans (som just nu känns rätt tufft).

I måndags skulle det varit ett Spin soft-pass men det blev bytt till Spin distans. Det var lite jobbigt att ställa om. Känner mig lite känslig mot ledarnas musikval och medan ledaren i fredags hade skitbra techno-musik så hade passet i måndags inte lika bra musik. Fann mig själv lite irriterad där på cykeln, förmodligen för att jag hade tänkt mig ett annat typ av pass.

Hur som helst så skulle jag gått på spinning ikväll, men avbokade pga lathet. Jag är rätt dålig på att tvinga mig iväg på träning där jag vet att jag kommer ta ut mig nära max. Där jag ska pressa mig själv under en relativt lång period. Speciellt nu när min psykiska hälsa inte är på topp och jag hela tiden befinner mig på randen till utmattning. Då kan ett tufft konditionspass trigga stressignalerna i kroppen.

Så jag snörade på mig mina löparskor och gav mig ut på ett kort intervallpass istället. Luften kändes kall, temperaturen låg på nollan. Inte ett pass som kommer gå till historien, nä det kommer nog vara bortglömt redan imorgon. Men små små steg.. :)

Livet, Tankar

När perfekt inte duger

Jag tog en morgonpromenad i skogen idag. Det var skönt. Jag pratade med min styvsyster i telefonen. Vi har haft ett komplicerat förhållande och det var inte förrän nyligen vi återupptog kontakten efter flera år av tystnad. Nu är den inte tyst längre och jag känner mig lite glad över det.

gran

Jag börjar nysta i vad som gör att jag så ofta blir deppig och trött. Idag märkte jag stor skillnad i jobbenergi då jag fotograferade en lägenhet åt en mäklare och jag kände mig helt slut efteråt. I vanliga fall då jag har normala energiförråd så är en lägenhet inte särskilt utmanande.  Har jag riktigt mycket energi så kan jag fotografera tre hus en dag utan att bli så här trött som jag blev idag.

Rubriken kommer från en bok jag har börjat läsa. Jag ställer så höga krav på mig själv och min omgivning att jag hela tiden blir besviken. Och så anstränger jag mig ännu mer och det blir ändå inte bra. Fast det blir ju bra, det blir good enough. Men inte perfekt. Eftersom jag är så jävla störd hittar jag minsta lilla fel i allt och då är allt dåligt.

Det är så energikrävande att vara på det här sättet. Men jag har inte riktigt förstått att det är perfektionism det handlar om. Det är ett ord som det slängs med till höger och vänster utan att någon reflekterar över att det faktiskt är så att folk mår dåligt. På riktigt.

En perfektionist för mig är någon med tvångstankar och som måste ha det perfekt runt omkring sig. Men jag är inte den som städar orimligt mycket (städar snarare orimligt lite) eller har mina papper sorterade fint i högar på skrivbordet. Det är säkert allas vår syn på en perfektionist. Eller en så kallad over-achiever. Där passar jag in.

Jag har haft fotograferingar som jag haft sådan sjuk ångest inför i flera veckor och fastän jag förberett mig så gott jag kunnat har jag ändå inte blivit nöjd med resultatet. Jag minns den här fotograferingen, för efter den fick jag utmattningssymptom som hette duga. Jag gick in i en mild form av depression och var konstant trött. Det kändes orimligt tungt att bara gå upp för en trappa. Ingenting hjälpte. Det hjälpte inte att sova mer, sova mindre, göra mindre, göra mer.. Tiden var det som fick mig tillbaka.

Nu låter det säkert som att det är mitt jobb som får mig att må dåligt och så är det inte. Men det är oftast jobbet som är den sista droppen som får bägaren att rinna över. Det är mycket som jag inte ännu kartlagt med hur min perfektionism yttrar sig men i grund och botten handlar det om orimliga krav på mig själv och andra.

Så jag taggar ner, jobbar mindre, läser mer.. Går in i mig själv mer. Föredrar att vara ensam. Jag vet inte om det är bra att vara själv, men just nu känns det som att allt bara tar energi och att jag måste vila.

Här kan man läsa mer:

DN.se: Strävan efter det perfekta lönar sig inte
Pyskologfabriken.se: Perfektionism och prokrastinering

Livet, Tankar

Mörker

Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Sedan ett par år tillbaka har jag återkommande depressioner. Inte så illa att jag är konstant ledsen och allt bara är svart, utan mer en känsla av att allt tynger mig. Allt är liksom jobbigt. Det är skitjobbigt att gå upp på morgnarna, att duscha, att sminka sig..

Inte ens träningen är rolig. Jag är precis frisk efter en förkylning och man hade ju kunnat tro att jag skulle flänga iväg till gymmet direkt, men jag har ingen som helst lust alls. Jag var ute och sprang i lördags. Kände ingenting.

Hoppas det vänder snart.

Kost, Tankar, Träning, Vikt

Vara stark är roligare än att vara smal

Det är ju tur att alla dagar inte ser ut så som idag matmässigt. Jag är ett fan av kolhydratsnjutning (tror Colting myntade det uttrycket) och äter gärna bullar och tårta när det bjuds. Men ibland kan jag tycka att det lätt blir lite för mycket.

En viktig filosofi för mig är att äta för att orka träna. Jag märker stor skillnad i styrka (och i löpspåret) när jag ätit för lite dagen innan.

Och! Det är ju mycket roligare lägga till än att ta bort. Det är t ex roligare att träna, känna sig stark och bygga muskler än att ta bort kilon från kroppen. Med träning kommer så mycket på köpet, massa härliga goa hormoner som frisätts som gör att du mår bra.

Förr eller senare får man den kropp man trivs i på det sättet, antingen genom att fett byts ut mot muskler eller genom att du lär känna din kropp bättre och du trivs med den för det den kan göra och inte för hur den ser ut.

strongpeople

 

Livet, Tankar

TV für (inte) alle

DSE_9585

Ser ni den här soffan? Den här slitna ledsna soffan? (som vi btw ska byta ut till jul, det blir en julklapp till oss båda). I den brukade jag slänga mig varje dag efter jobbet och slå på TV:n. Slö-gloendes och surrandes i mobilen. Ibland i timmar. En blandning mellan Plus i SVT och Say Yes to the Dress på TLC.

Sedan i måndags har jag inte rört fjärrkontrollen. Inte ens lite. Och det är tamejfan sjukt vad som har hänt i mitt liv sedan dess! Jag går och lägger mig tid (vaknar utvilad), jag är gladare och jag får saker gjort!

Hur mycket kan man jobba när man ligger i soffan liksom? Cirka noll procent. Soffliggandet har förpassats till datorn. Och det är DÄR the magic happens. Här finns det 100% större chans att jag tar itu med något jobbrelaterat som annars bara skapar ångest.

Redigerar bilder, designar nån fotobok, bloggar etc. Ibland skiter jag i datorn också och gör någonting som att *trumvirvlar*: Läsa en bok.. eller träna.

Så utmana dig själv. Skit i TV:n en kväll och se vad som händer. OK GO!