Tankar

Slår man upp ordet introvert så definieras det som inåtvänd. Motsatsen är då extrovert som betyder utåtvänd eller utåtriktad.

Jag tänker mycket på det där. Vad som skiljer dessa två åt. Och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att samhället hyllar det extroverta idealet. På arbetsplatsen har man gärna öppet kontorslandskap, man ska samarbeta i projekt osv. I skolan är det samma sak. Att jobba i grupp ses som lite bättre än individuellt arbete.

En stor skillnad mellan introverta och extroverta är hur vi får energi. Som extrovert får du energi av andra människor, medan du som introvert får energi av att vara själv.

Vad gör det med oss?
Som barn kan det lätt skapa problem om man hela tiden får höra att man ska ta plats om man är tillbakadragen. Under min egen skoltid mobbades de som var extra tillbakadragna för att vi som barn inte förstod att man kan vara på flera sätt än ett. Vissa föräldrar kanske till och med tror att det är fel på sitt barn som inte tar plats, och de förväntningar som barn då tvingas på gör dem till något de inte är.

Varför måste alla bli Mick Jagger? Varför inte bara låta de tysta barnen vara Keith Richards (minus drogerna förstås)?

Så skriver Linus Jonkman i ett uppmärksammat blogginlägg.

För mig har det tagit lång tid att inse att jag förmodligen är introvert. Jag trivs bäst med mig själv eller med små sällskap av en eller två personer utöver mig själv. Det inbjuder till djupare samtal som jag uppskattar väldigt mycket. Jag handskas mycket bättre med människor på tu man hand än i grupper, då tenderar jag att ”försvinna” och bli tyst som en mus om det inte är personer jag känner väl. Stora grupper dränerar mig på energi.

Att vara introvert betyder för mig att jag behöver mycket tid för mig själv. För att ladda batterierna, för att reflektera och finna ro. Jag kanske ser en intressant dokumentär på TV och fördjupar mig i ämnet, tar en promenad (utan musik) och låter tankarna vandra fritt.

I mötet med andra människor så händer det faktiskt ofta att även jag får energi. Hade detta inte så varit fallet hade det varit svårt för mig att vara fotograf där jag varje dag träffar nya människor. Och med detta sagt börjar jag fundera på om jag är ambivert, alltså en blandning mellan introvert och extrovert. Efter en dags arbetande är det viktigt för mig att jag får vara själv, för att kunna ladda om. Då är det rätt sällan jag ens svarar i telefonen, utan föredrar sms eftersom det innebär mindre social interaktion.

Som extrovert tar man gärna risker och är impulsiv, vilket stämmer rätt bra in på mig. Jag pratar utan att tänka mig för innan, shoppar mer än jag borde och ägnar mig åt fritidsaktiviteter som innebär vissa risker och jag dras åt sådant med fart och fläkt med jämna mellanrum.

Tänk om man i skolan fick lära sig att lära känna sig själv? Tänk om fler föräldrar blev uppmärksammade om att det är normalt att både vara utåtriktad och inåtvänd och att man uppfostrar trygga individer genom att låta dem vara sig själva. Trygga individer finner sin väg i livet och lyckas ganska bra med det de tar sig an.

På Facebook finns en sida som är så grym. Becoming Minimalist inspirerar mig dagligen.

Minimalism kan sammanfattas såhär.

Mindre av:
Prylar, åtaganden, negativa tankar och energitjuvar

Mer av:
Tid, plats och energi för det som verkligen betyder något för just dig.

Stillheten och egentiden här ute på landet har fått mig att fundera mycket på tillvaron. Hur jag vill leva mitt liv. Jag har länge strävat efter att ha mycket frihet. Friheten att få styra mina arbetstider och att få mycket tid för mig själv. Hela dagar som är helt oplanerade för att kunna göra det jag vill.

Tiden är det enda vi aldrig får tillbaka, den är oviss och kan sluta när vi minst anar det. Pengar och energi, däremot, kommer och går i olika faser genom livet.