Cykel, Mountainbike

Cykel runt Bjärsen – en liten stor sjö

IMG_9218
 
I lördags var det ju Cykelns Dag, men istället för att göra cykliga grejer var jag i Östra Ryd och fotograferade årets första bröllop. Och jag tar som regel ledigt måndagen efter varje bröllopshelg då jag vill sjunka in i bildredigeringen och bara mysa runt.

Något jag velat göra sedan vi flyttade ut hit är att cykla runt sjön. Det är inte en jättestor sjö vi bor vid, den har en yta på 1,3 kvadratkilometer och är 10,8 meter djup. För en vecka sedan doppade jag mig för första gången, det var en av årets hittills varmaste dagar. Vattnet var runt 15 grader.

Den första biten kör man genom Dockebo, en sjukt idyllisk plats som man ser på andra sidan sjön om man sitter på bryggan. Röda små hus på höger sida och får på vänster. Efter Dockebo börjar man köra mer igenom skog och underlaget går från fin grusväg till stenkrossväg. Här tog jag det lugnt med stor risk för punka på de vassa stenarna. Höll tungan rätt i mun och ådrog mig ingen punka som tur är.

Jag irrade bort mig lite vid ett ställe där jag inte skulle följa huvudvägen utan in på en igenvuxen traktorväg. Kändes ett tag som att jag inte skulle komma ut på andra sidan, men jag kom till en grusväg till slut. Cyklade förbi sommarstugor, syrénbuskar och såg en ormvråk susa förbi mig. Själva sjön ser man typ två gånger under den här turen, så några bilder hann jag inte ta den här gången.

Kom efter en stund ut på 70-vägen som går till Nykil om man tar vänster, men jag skulle hem så jag tog höger. Cyklade ner till bryggan och tog av mig skor och strumpor och doppade fötterna och låg och solade. Vattnet kändes lite varmare än för en vecka sedan.

IMG_9235

IMG_9242

IMG_9225
 
IMG_9244

IMG_9256

Löpning

Blodomloppet

blodomloppet2
Åh hej vilket lopp jag sprang igår tillsammans med Frida! Blodomloppet är sjukt stort i Linköping, vi hade runt 13.500 anmälda till årets upplaga.

Blodomloppet har jag sprungit tre gånger tidigare. Bara vid ett tillfälle har det gått riktigt dåligt, och det var såklart den gången jag var anmäld till milen. Annars har jag tyckt det varit fantastiskt med alla människor runt omkring mig och alla som hejar längs vägen.

De senaste tre åren har jag inte sprungit utan varit fotograf åt arrangörens vägnar. I år ville jag verkligen springa. Så Frida anmälde oss båda till loppet för ett par veckor sedan.

Först sprang Olivia Lilla Blodomloppet. Mängder med små knattar som med eller utan förälder springer 600 meter runt Stångebrofältet.

Efter en timmes väntan var det Fridas och min start. Det var trångt i startfållan och vi fick gå genom tidtagningsbågarna innan vi kunde börja jogga lugnt. Trängseln pågick ganska långt in i loppet även om det lättade upp efter drygt halva distansen. Det regnade och var ganska kyligt i början, men som vanligt är det annat i just Blodomloppet som brukar ta över. Euforin att springa bland andra, att höra Heja Dessi!  och att känna att man är ett tillsammans med alla andra löpare.

Banan här i Linköping lades om för ett par år sedan. Förr gick starten på Folkungavallen, men eftersom man planerar att riva det och bygga bostäder har Blodomloppet flyttat starten till Stångebrofältet. Man har dragit om hela banan, och jag måste säga att jag gillade bansträckningen. Den kanske inte är mer naturskön, även om den också innehåller löpning längs Stångån. Den största skillnaden var att vi sprang genom stan och att det var mer flackt.

Löpningen kändes över lag lätt och allting stämde. Jag hade fint sällskap med Frida och kroppen gjorde det den skulle.

Nästa år springer vi igen!

Mountainbike

MTB till Lökebo Gårdsbageri

Bland det roligaste med att flytta till en ny plats är ju att upptäcka nya vägar, nya omgivningar och vart det är vettigt att cykla. Tid på Google Maps spenderas med jämna mellanrum.

Idag hade jag sett på fejjan att Lökebo Gårdsbageri (som ligger längs 34:an en pyttebit från Skeda Udde) hade bakluckeloppis, och eftersom jag bara åkt förbi och aldrig stannat och fikat där slog vi tre flugor i en smäll och cyklade dit, kikade på loppisen och fikade.

Hem körde vi en annan väg. Vi körde på grusvägar tills vi kom till 34:an (läskig väg med bilar som kör i 100 knyck) och fick cykla på den en liten bit tills vi kom till Skeda Udde. 10 km hem. Låg på som en blådåre under den milen. Så himla nöjd med min prestation med tanke på att jag i veckan haft förkylningssymtom och känt mig hängig idag.

DSC04762

DSC04768

DSC04770

DSC04772

DSC04781

DSC04789

DSC04793
DSC04814
Uppenbarligen ett loppsifynd. En servetthållare för 30 kr!

Mountainbike

Öna Kulturreservat

Ikväll tog vi cyklarna och cyklade till Öna Kulturreservat som ligger ca 8 km från oss. Öna består av fyra små jordbruk i ett stenigt landskap vid Stensjön och tillhör idag Östergötlands museum. Vi tog vägen förbi Ingvastebo kvarn där vi stannade till en stund innan vi fortsatte på slingrande grusväg bort till Öna.

Väl där slogs vi av fantastisk utsikt över Stensjön och får som betade i förgrunden med sina lamm. Det var bara Fredrik och jag där. Vi kunde stillsamt strosa runt i gräset och bland stenarna och husen. Vi satte oss på en bänk på en utsiktsplats vid sjön och tittade på kvällssolen. Det kändes så fint att ha det här stället i närheten av där vi bor.

Vi har bott i huset på landet i typ tre veckor nu och den enda nackdelen jag kan komma på är att det ibland är lite kallt när man kommer hem och att varmvattnet tar slut ibland. Och iochförsig är det lite störigt ibland att bara ha en bil, även om bussen går 150m från huset flera gånger per dag. Allt annat känns bara fint. Inte ens vägen in till stan tycker jag känns särskilt lång längre.

Men nu ni. Håll i hatten, bildbomd ahead! :)

DSC04676s

DSC04681

DSC04689

DSC04701

DSC04704

DSC04713

DSC04720

DSC04724

DSC04732

DSC04735

DSC04756

DSC04742

Mountainbike, Sugar Trail MTB

Gruppterapi (att cykla tillsammans)

Det var tamej fan samma sak sist! Helt skadad av alla endorfinpåslag efter att ha cyklat skog med de här tjejerna!

No offense killar, men ni ÄR för snabba! Jag blir alltid avhängd och det är faktiskt inte så skoj. Så jag uppskattar de här träningarna där många är nybörjare eller är inbitna cyklister men vill ha en skön runda i skogen bara. Ingen tävling om vem som är snabbast utan här tävlar vi i bäst attityd eller färggladast klädsel, typ.

Vi körde delar av Vallabanan och så stannade vi och nötte på ställen som är svåra/läskiga tills det inte är så hemskt längre.

Tyvärr inte så många bilder pga väder. Krångligt med handskar och kamera som ligger i plastpåse osv.

DSC04654

Och vet ni? Tydligen ska Vallabanan äääääntligen få en officiell uppmärkning. Nu är det bara sprayade pilar på träden, men med tydligare uppmärkning kommer fler hitta hit. Så himla skoj!

Och och och! Jag har beställt nya cykelskor, i RÄTT storlek. Känns lyxigt.

DSC04655