Solen har skint vackert i två dagar och jag tog kameran i högsta hugg och gick ut i trädgården och fotade. Egentligen hade det blivit mer spektakulära foton om jag gått en bit bort, men ibland får man tänka good enough och det gjorde jag idag :)

Jag minns förra och förrförra vintern. Jag dog av tristess pga mörkret. Att inte kunna ta en kvällslöptur eller promenad då det är beckmörkt här ute. Det har liksom varit till en sån grad att jag velat flytta härifrån.

Men Elin nämnde för mig häromdagen att jag inte verkar må dåligt över det den här vintern. För hon minns mitt jämmer tidigare. Joråsåatteh..

Jag tror det går lite ihop med att jag fått mer perspektiv av vad jag faktiskt har här ute. Vi har tittat på en del lägenheter i stan, och ju fler vi sett desto mer inser (iallafall jag) att vi vill bo kvar. Det känns fint. För en rädsla som ändå varit med mig hela tiden är rädslan att ångra att jag flyttade härifrån. 

De positiva delarna med en flytt till stan handlar mest om praktiska grejer; närmare mina jobb, närmare gymmet, närmare cykliga stigar och närmare vänner. Men mina vänner träffar jag ofta ändå, och om träningen är tillräckligt viktig åker jag in dit också och försöker passa in det medan jag har andra ärenden i stan.

Och angående cyklingen håller vi på och ser över om vi kan köpa en mindre skåpbil att köra runt med cyklarna i för att minska tröskeln med att sätta på cykelhållaren på bilen och att sen inte kunna släppa cyklarna med blicken när de väl sitter på bilen pga stöldrisk = sjukt opraktiskt när man vill göra annat efteråt osv. Ni hajar!

Är iallafall glad att jag just nu är tacksam för det jag har och att min flyktkänsla har lugnat sig.

Och vet ni! Det vore såååå coolt att ha en drönare! Att flyga runt med över Wallsnäs där jag bor och se hur allt ser ut ovanifrån. Och ta med den på resor runt i Sverige och filma etc. Jag drömmer lite.. :)