Resor, Upplevelser

Three Cliffs Bay – there’s no place like it

Sloganen har inte jag kommit på, den fanns på en tavla i det radhus vi hyrde via Air B&B haha!

I torsdags vandrade vi alltså ut till Three Cliffs Bay som fått sitt namn efter de tre klippor som stäcker sig ut i havet från stranden. När vi var där var det lågvatten så vattnet befann sig långt ut från klipporna.

Vi ställde bilarna på Gower Heritage Center och promenerade därifrån på sandstigar längs med en bäck nere i dalen och hade klipporna ovanför oss på vänster sida. När vi kom till Pennard Castle tog vi oss upp till slottsruinen genom att klättra uppför en sandbacke som lutade helt sjukt mycket. Och för varje steg så gled man nerför lite och ibland fick jag ta i med händerna för att inte glida alltför långt. Men det var mödan värt för däruppe hade vi en vidunderlig utsikt bort mot stranden!

Vi fortsatte en bit ut mot de tre klipphuvudena och lade oss och vilade med en av de vackraste vyer jag sett! Det var varmt och soligt, men vinden såhär vid kusten svalkar väldigt bra så det går att vara ute och vandra och klättra på saker även om det är 25-30 grader. Tyvärr lider Wales också av torkan och vi har sett flera bränder på håll.

Elin, Jerre, deras barn och David och Sofia och deras barn och hunden Joy hade gått nere i dalen mot stranden och vi mötte upp dem och badade tillsammans i havet. Så himla! <3

Efter badandet åkte vi till en annan strand och åt mat på ett hotell medan vi lyssnade till Hawaii-musik i partytältet intill.















Resor

Port Eynon – en liten by vid havet

Idag hade Fredrik och jag dagen för oss själva. Tanken var att vi skulle strosa i Mumbles där vi var första dagen, men det var mycket folk och vi hittade ingen parkering. Vi åkte till en närliggande park istället. Där var det fult och jag fick min mens och hade svinont. Dagen började inget bra..

Lirkade upp en Ipren ur väskan och efter en stund mådde jag bättre och vi snurrade runt på gatorna ovanför Mumbles och tittade på alla fina hus.

Sen drog vi på en spontan tur till en by som heter Kittle. Därifrån fortsatte vi (med några fotostopp) och hamnade till slut i en svingullig liten by vid havet som heter Port Eynon. Det är den mest sydliga punkten på Gower-halvön i södra Wales.

Här gick vi bland gatorna och såg hus med halmtak, promenerade barfota på stranden och åt middag på en restaurang.

















Cykel, Downhill, Mountainbike

Bikepark Wales

Innan vi drog till Wales fick vi nys om att det finns en bikepark inte långt från Swansea. Såklart vi skulle dit! :D

Gick upp i ottan imorse för att köra till BikePark Wales ca 45 min från Swansea. Det var jag, Fredrik, Jerre och Daniel (som känner Jerre och flyttade hit för ett par år sedan). Väl där anslöt en polare till David som kunde bikeparken bra och kunde visa oss lite.

Vi köade för att fylla i att vi typ förstått att downhill är farligt och att man kan dö, på ett formulär och sen väntade vi på att hämta ut cyklar, hjälmar och skydd. Inte det smidigaste systemet men det gick relativt snabbt då det inte var supermycket folk där en onsdagsförmiddag.

För mig blev det lite strul med hjälmen då den satt för tight, men kunde inte byta till en större då den istället satt för löst. Så jag löste det genom att kirra en vanlig mtb-hjälm i cykelshoppen. De hyrde nämligen bara ut fullface-hjälmar och med tanke på att vi i princip bara cyklade blå banor med noll dödsrisk tyckte jag att det var värt att få känna fartvinden i ansiktet istället för att ha nyllet inträngt och knappt kunna andas liksom.

Så när hjälmsituationen var löst cyklade vi upp till liftbilarna som kommer varje kvart och hämtar cyklar och cyklister. Eftersom det här är en renodlad bikepark finns inget liftsystem som på skidanläggningar (typ Åre) utan de har löst det med bilar. Ganska smidigt och bekvämt, även om jag föredrar skidliftar i t ex Åre då man kan hoppa på liften direkt nere i dalen istället för att ta sig upp för berget en bit för att hoppa på bilen.

Vi körde banorna Terry’s Belly (som bestod av mycket maskingrävda stigar med hopp och berms) och Sixtapod som fortsatte med Willy Waver varifrån utsikten var amazeballs. Det var kul att köra samma banor flera gånger så man lärde sig vart man kunde stå på mer.

Vi hann med att köra 4-5 gånger innan vi skulle lämna tillbaka cyklarna. Hade såklart velat stanna hela kvällen om jag kunde!