Cykel, Mountainbike

MTB premiär!

Det är fasen roligt när man hittar nya vägar här ute fast vi bott här i två år nu! Vi cyklade en vanlig runda men tog en avstickare på en väg där vi varken cyklat eller åkt bil tidigare.

Här hittade vi lövträd (till skillnad där vi bor där det typ bara finns tall och gran), herrgårdar och vackra hus. Rundan blev ca 6 km längre med denna avstickare och premiären landade på 16,7 km idag i ett lugnt skönt tempo :)

När vi kom hem hoppade vi in i bilen och köpte hämtmat i Linkan som vi åt i trädgården.




Pyssel

Kreativt kaos

Bettans lägenhet osar kreativt kaos. Här om dagen hängde vi hela eftermiddagen och halva natten och åt mat, pysslade och körde ”jag har aldrig” med Pepsi Max. Jag gjorde en ampel av makramé som Elin visade mig hur man skulle använda. Evelina hade stickat ett par magnifika sockar till mig! Ser ni så fina?

Och så kollade vi på musikvideon som Evelina är med i. Videon finns inbäddad längst ner i inlägget yo!

I veckan i övrigt har jag hängt med Ivana för att snacka om att Vättern-boken som vi släppte förra året ska komma i ny upplaga då första upplagan sålt slut. Whaaaat? Så vi ska uppdatera den lite med ett par nya ställen.

På lördag är det sommarens första bröllop! Ett ungt par jag träffade i vintras som bor i Solna men alltså ska gifta sig i lilla Linkeboda. Ser grymt mycket fram emot det! :D

Men nu, bildbomd:











Oh Tambo – Burning Up Inside. Det är Evelina som är starke man i vit tisha och musche, hur coolt?!

Jobb, Tankar

Min bildstil från 2013 till 2017

Jag hoppade rakt in i fotografering som yrke, det är typ så jag funkar med det mesta. Året var 2013 och jag skulle precis byta bana i livet, en ny karriär som fotograf. Hur svårt kunde det vara?!

Lustigt nog blir det svårare med åren. För ju mer erfarenhet jag får desto mer inser jag vad jag inte kan. Jag tvivlar mer på mig själv och ser mina brister. Förmodligen är det ingen annan som ser vad jag ser, men mina bilder är ju ett uttryck för mina känslor. Vad jag ser och är med om just där och då.

I början visste jag inte så mycket om posering. Men i min värld har det alltid varit lättare att posera två personer med varenda än en person. Något jag däremot förstod var ljus, och det där med posering har växt fram med tiden.

Om jag jämför slutprodukten då jämfört med nu tycker jag fortfarande att bilderna från 2013 är fina. De finns inte med i min portfolio längre, men det beror på att de inte representerar den fotostil jag idag har. Jag vill göra något annorlunda idag än för några år sedan. Få fram en mer konstnärlig framtoning i mina bilder. Jag har hittills varit i princip besatt av att bilder ska vara raka och knivskarpa (hallå bostadsfotograf!), men när jag vågar tänka utanför boxen så kan det hända verkligt fina saker.

Jag är inte riktigt där jag vill vara riktigt än.. Undrar hur jag känner om 5 år, om 10 år?

Bilder från 2013:






Bilder från 2017: