Mnassåh. Kolla dom här två. Olivia med sin lillebror John blott 9 dagar.. Och vet ni? Jag ska bli gudmor åt den lille krabaten! Känns typ som största grejen i världen! ♥
När skogen ser ut såhär bryr man sig inte om hala rötter och blöta hällar, eller att man vaknade upp och kände sig allt annat än piggelin trots ledig dag. 45 min av detta gjorde susen!
Nu har jag kickat igång något som ska få min kondis att skjuta i höjden! För även om jag cyklar mycket så gör jag det typ endast i rekreationssyfte. Alltså, det ska vara kul. Så jag pressar mig antagligen inte så hårt som krävs för att få toppkondition.
Så jag hittade Spartan hälsoverkstad i Motala som regelbundet kör ”camps”. Två pass i veckan i åtta veckor med diverse test och utvecklings-follow-ups. Fokus på funktionell träning, mycket med egen kroppsvikt och med hjälp av rep, bollar, kettlebells etc. I en härlig ruffig CrossFit-box i en gammal verkstad.
Första passet avverkades idag, och ja, jag dog nästan. Nästa pass är på torsdag. Så måndagar och torsdagar fram till början av december. Yikes!
Stockholm ligger ju inte så långt bort ändå. Tillräckligt far away för att inte kunna spontantrippa dit, men att bestämma sig dagen innan.. jojomänsan! Cykelutställningen på Arkitektur- och designcentrum sjunger på sista versen och både Fredrik och jag var lediga så vi ba Why the heck not?
Så cykelutställning, Norröna, Addnature, Röhnisch, Casall, Salomon och en massa andra skojsoga butiker avverkades.
Och så besökte vi Bianchi cykelcafé också. Tokhajpat. Inte så värst impad. Kanske för att jag inte förknippar mig så mycket med just den typen av fincykelkultur (sorry om nån tar illa upp). Käket var dock mycket gott – oxfilé carpaccio satt fint i gommen!
Friheten att kunna cykla dit man vill :)
Pyttelysen inslagna i fint presentpapper ty vi firar årsdag idag
Grattis-i-efterskott-preselenter av Tilda & Jimmy
Lite drygt två timmar på Mera Leras bana i Vidingsjö med Fredrik och Johan. Stannade till vid kluriga partier och övade. Satte två knixiga passager för första gången! Inte för att de rent tekniskt är svåra utan för att jag mentalt liksom är rädd. Får en spärr när jag närmar mig dom, men idag klarade jag det galant!
Minns när jag skulle köra nedför den här backen på bilden för första gången för ett par år sedan, tyckte de som körde här var sjuka i huvet. Haha!