FoMo – en slags social ångest eller kanske bara ångesten över att gräset kanske är grönare på andra sidan? Å ena sidan förklaras FoMo som rädsla för att gå miste om en roligare social tillställning (än den man just håller på med), å andra sidan känslan av att man tagit ”fel” beslut. Man kanske missar en ny erfaranhet, har ångest över det där andra jobbet man inte tackade ja till osv. Helt enkelt för att man kan föreställa sig hur saker kunde varit annorlunda (bättre).

En studie som gjorts på amerikanska ungdomar som varit på läger fick i uppgift att kolla upp sina vänner på sociala medier eller kolla på hemsidor med roliga videoklipp. Det visade sig att den grupp som kollat upp sina vänner via sociala medier upplevde sig ha en sämre upplevelse av lägret än de som kollade på roliga videoklipp. Det förklaras bland annat med att de som ser vad sina vänner har för sig (t ex är på en rolig fest), känner sig exkluderade ur det sociala sammanhanget och man är rädd att få en annan status i kompisgänget när man inte är närvarande.

Jag kan tänka mig att FoMo har funnits i alla tider (även om njutning under vissa århundraden har varit skambelagt och att man därmed haft problem med skam istället för avund), men att sociala medier möjliggör för en ännu mer utbredd ångestproblematik. Du kanske precis har lagt dig i sängen och ska läsa en god bok och du ”ska baaara” kolla Facebook en stund först och du ser någon ta ett midnattsdopp nånstans på andra sidan jorden. Din upplevelse av din varma säng och den spännande boken blev lite mindre bra :(  Jag antar att det är därför så många tar en time out från sociala medier. Jag gör det själv ibland.

Vi har också väldigt mycket mer valmöjligheter i stort sett vad vi än gör idag. Det är t ex lättare att känna att man tagit rätt beslut om det bara fanns två yoghurtar i matbutiken att välja på. Alternativen blir då automatiskt a)bra eller b)dålig. Med många alternativ att välja mellan är det svårare att avgöra om du gjort det bästa valet.

För få valmöjligheter är naturligtvis inte bra, men för många kanske är än värre?