De här är helt brutala. Mina tidigare däck (Rocket Ron) ser ut som slicks i jämförelse. Hinner tyvärr inte ut och testa idag, men imorrn hoppas jag hinna ta en blöt runda i skogen.
Kan man någonsin tröttna på den här klassikern? Jag körde lite på måfå med grejjer jag ville ha i: crème fraische, majonnäs, rödlök, räkor, salt, peppar och gräslök. Romen på toppen är valfri men jag tycker det både är godare och ser snyggare ut med en klick på!
Däcken heter så alltså, Schwalbe Hans Dampf 2,35″. Hoppas på att få bättre grepp nu när det är blött och jävligt i skogen. Det är så fet mönstring på de här däcken så jag får ståpäls!
MEN jag har ingen slang som passar (dessa däck är bredare), OCH jag går och blir förkyld. Har rethosta om nätterna och är täppt i näsan. Får man inte träna då? Känner mig pigg! Vill ju ut och testa! Det är ju tävling i Södertälje imorgon men vi får se om vi kör. OM vi åker upp så får jag nog byta till 22 km-klassen för jag pallar inte ge järnet i två timmar med förkylning i kroppen.
Cyklade en kort runda landsväg idag. Det började med att jag åkte in till kontoret och pratade med en av säljarna där. Hon fick syn på min hoj och frågade om jag hade testat på downhill. Nä, men jag vill! svarade jag. Hon hade varit i Järvsö Bikepark i somras och testat på och tyckt det var hur ballt som helst. I can imagine! Jag önskar mig en weekend där uppe i Järvsö så jag också kan testa på downhill.
Landsväg då.. Har inte riktigt fått tillbaka gnistan sedan i somras, det känns bara OK att cykla landsväg. Tyvärr inte ”wow” som jag skulle vilja att det kändes. Nån dag när det är lika fint väder ska jag ta en längre runda för även om det inte är lika kul just nu så är det ändå rätt skönt att få se så mycket natur.
Idag stannade vid Kinda slussar nere förbi Tekniska verken och fotade lite. Vad vackert det är såhär års!
Göteborgsvarvet har, i samarbete med IK Akele, löparkvällar en gång i veckan i Linköping och Fredrik är en av ledarna där. Idag sprang jag dit för att möta upp honom, sista gången för den här säsongen. Jag är så glad att jag kan springa, även om det gör ont. Det går inte fort, men jag hade inte tänkt att bli elitlöpare så det gör liksom ingenting. Det är inte en tävling. Det handlar om rörelsefrihet och lycka.