För ett par år sedan sprang mamma och jag regelbundet 5:an i Rydsskogen. Det var liksom vår grej varje vecka. Vi sprang Rydssprånget ett år (2011?) på 30:11 min vilket är det snabbaste jag någonsin sprungit den 5:an på.

Förra året sprang jag i princip ingenting pga skadorna jag åsamkade mig efter mtb-kraschen. Men nu i sommar har vi kommit igång igen och har under de senaste veckorna sprungit på onsdagarna. Vi började springa i Vallaskogen som ligger nära mig, jag älskar underlaget (hårt trampad stig).

Spåren (2,5 och 5 km) i Ryd däremot har underlag av stora träflisor. Det blir egentligen lite för mjukt att springa på för min smak. Fötterna sjunker ner och sugs liksom fast lite grann. Men håller man sig till sidorna där det inte ligger lika mycket flis går det bättre.

Börjar man vid motionscentrum i Ryd går det först upp för en liten harmlös backe, och sedan nedför och så är det flackt ganska länge. Tills ungefär halva rundan. Då kommer backarna. 3 rejäla stigningar som verkligen suger. Det var speciellt den sista backen som jag bävade mest för, den är lång och seg. Jag trodde inte att jag skulle orka sega mig uppför den idag, speciellt med tanke på att jag körde massa knäböj på gymmet igår. Men det gick!

Konditionen har verkligen inte varit på topp på flera år så det var en rätt stor grej för mig att pallra mig runt hela 5:an i Ryd :)

En bild för ett gäng år sedan :)