Efter ett par hektiska jobbveckor och workshop i nyföddfotografering i två dagar är jag idag äntligen ledig!
Efter en rejäl sovmorgon tog jag ut och luftade både hojen och mig själv i Tinnerö eklandskap. Det blev några avstickare på östgötaleden som är fantastiskt vackert även såhär års. Att ibland kliva av cykeln och upptäcka finheter till fots och ibland cykla på slingriga stigar eller susa nedför breda backar. Livet på en pinne.
Hit åker jag tillbaka när vitsipporna poppat upp!
Jag blir lite extra glad när en av lägenheterna jag fotat idag såg ut såhär:
Sara skrev ett så bra inlägg om hur hon saknar att träna – alltså träna ”på riktigt”. Känner igen mig i det hon skriver, för även om jag rör på mig mer i vardagen numera, så tränar jag väldigt lite om man jämför med hur det brukar vara. Och då känner jag att jag liksom inte är den där tränande människan och bloggen ekar tom.
Jobbet har liksom kommit i vägen den senaste tiden plus att jag är inne i en period då jag är avtrubbad och sover väldigt mycket. Träningen har alltid fungerat som ett sätt för mig att göra mig av med energi. Nu skulle jag behöva träna för att få energi istället. Jag behöver träningen som allra mest men jag tränar som allra minst. Nån som får ihop den ekvationen?