Idag har jag paddlat havskajak med Fredrik och Thomas i tre timmar. Vi utgick från Hamburgsund och tog oss ner till södra spetsen på Hamburgö där vi vände och paddlade tillbaka. Planen från början var att paddla runt hela Hamburgö (en tur på ca 10 km), men vi insåg att vi förmodligen inte skulle hinna då de första kilometerna tog lång tid på grund av ovana och vind och vågor.
Ungefär såhär åkte vi, med ett fikastopp på vägen:
Stafsäter Gårdsglass säljs bland annat på Östenssons här i Linköping. Såhär skriver de själva på hemsidan:
Stafsäter Gårdsglass, grundat hösten 2011, är ett litet familjeföretag som erbjuder närproducerad glass av allra högsta kvalitet. Glassen produceras på mjölk från korna på gården och i den mån det går kommer också övriga ingredienser från gården eller närliggande granngårdar.
Ett stopp här mitt i landsvägsrundan kändes som en bra idé. Välbehövlig energipåfyllning i form av lemoncurd- och saffrans-glass. Rundan i sig landade på drygt 50 km. Relativt kuperat, varmt och stundvis motvind.
Den här hällen ser kanske inte mycket ur för världen, men vad min telefon inte lyckats fånga på bild är den förrädiska vinkeln på denna brant. Jag kommer halvvägs, sen tar det stopp och jag välter och svär. Borstar av mig, försöker igen. Samma sak. Måste komma på konstruktionen. Vet att jag måste upp och stå och hinna växla ner och allt det där utan att ”hänga” på kedjan så den går av. Man måste ju vara raketforskare för att tajma allt det!
Hur som helst. Den dagen jag lyckas komma upp är den dagen jag bemästrat Vallabanan. För då har jag inga fler hinder som jag inte klarar av. I fjol var jag svinrädd för minsta lilla sten. Idag åker jag ned för allt, uppför allt, genom allt. Förutom hällen.
Ps. Det är alltså UPP för branten jag ska, inte ner :)
Här har jag illustrerat hällen i profil:
