Jag har alltid haft en bra förmåga att kämpa, att ta i. Även om det har varit skitjobbigt har jag bitit ihop och fortsatt och jag har alltid orkat maxa.

Den senaste tiden har jag dock märkt att jag bara cyklar långsammare och långsammare. Min förmåga att ta i finns inte där, jag kan liksom inte trycka upp pulsen när jag är ute. Jag ger upp väldigt lätt och tycker inte att cyklingen varit lika rolig som för en månad sedan. Men jag har gett mig ut ändå, för att uppleva vacker natur och jag vill ju komma i bättre form och då måste jag ju träna.

Det här blev extra tydligt för mig när jag skulle ut och ta Kolbyttemon-rundan på ca 25 km, ett snabbt kort pass för en gångs skull var tanken. Men när jag kom 5 km stannade jag och rullade in på en grusväg och satte mig på en bänk. Jag bara orkade inte. Hade ingen lust. Jag gick runt med cykeln och tittade på naturen en stund, sedan vände jag tillbaka. Jag cyklade hem.

Jag började fundera på vad det här kan bero på. Rent fysiologiskt så borde jag kunna cykla snabbare nu än för en månad sedan, men jag har istället blivit långsammare. Jag har tidigare bara tänkt att det är något tillfälligt och att mer träning skulle råda bot på det. Men nu känns det som att det är något jag borde ta på allvar.

Så, nu får det bli vila från cyklingen ett tag. Det svider, för jag älskar ju att cykla, men det här funkar inte. Jag vill återfå motivationen, glädjen och förmågan att ta i och prestera.