Japp! Så jag åkte bort till Rydsspåret och sprang 2,5:an innan frukost. Det var med tunga ben jag tog mig runt. Kroppen känns alltid så tung när jag springer nu för tiden. Men en dag släpper det, och då kommer jag vara stark och snabb. Som 2011 när jag o mamma sprang Rydssprånget, 5 km kuperad terräng på 30 minuter. Känns helt åt H avlägset idag, men jag kommer dit så småningom. Jag är inte ett träd.

Smet ut till skogs ikväll runt halv tio-tiden. Det var svalt och skönt ute. Vinden hade mojnat. Just det här med vinden spelar kanske ingen större roll i skogen, men det bidrar till att det är sådär knäpptyst och man hör varje litet djur som prasslar bland vegetationen.

Jag möttes av några fåglar, ett par hästar och en hare på min runda. Jag blev supersvettig fast jag varvade ner med gång emellanåt. Satte mig på en bänk på gården när jag kommit runt efter drygt 4 km och tittade på svalorna som bor i en springa vid vårt fönster.

Det är märkligt det där, hur jag orkar cykla 10 mil men knappt orkar springa ett oavbrutet varv i skogen. Kanske också märkligt att jag är ganska runder om kroppen fast jag tränar så mycket. Farfar trodde nästan jag var med barn när han hälsade på idag(!!). Nej tack, jag är bara tjock. Jag gillar att träna, men jag gillar att äta mer. Så ä de mä’t!