Mountainbike

Cyklat långt & hårt – socialcykling med Mera Lera!

Det här med att cykla långt är något jag kämpar med, uthållighet är något jag imponeras av. För mig är det mest leda att hålla igång med något fysiskt krävande längre än en timme. Men idag var jag tydligen sugen på tortyr för här skulle det vankas socialcykling med klubben, och just dessa pass är alltid långa. Denna typ av cykling har Mera Lera MTB sysslat med i ett par år, men just idag var första gången jag var med. Planen var att cykla till Slakaspåret som är markerat med spygröna markeringar. Spåret kallas också för True Pace och är ca 14 km långt.

Vi samlades en hel hög cyklister vid portalen i Vidingsjö. Lite upprop där efter anmälningslistan. Det är smidigt att kunna anmäla sig till ett träningspass via hemsidan och Svenska Lag. Sen bar det iväg så det dammade om grusvägarna genom Tinnerö.

Det sög rejält i benen en bit in när vi kommit till skogen och stigarna där. En del uppförs och det dröjde inte länge förrän jag fick börja klä av mig för att jag blev så varm. Av med långärmade tröjan! Av med buffen runt huvudet under hjälmen, och av med vantarna. Hade jag inte haft långa tights under mina cykelbyxor hade jag dragit av dom också. Rena rama sommarvärmen!

Vi köttade runt i skogen i Slaka tills jag råkade tappa bort gruppen. Som tur är var ledare Linda med, och Fredrik förstås. Så efter lite runtringning fann vi gruppen rätt snabbt igen. De hade cyklat ett megajobbigt parti med riktigt mjuk sugande stig, skönt att slippa det! Jag hade legat på tröskelpuls (pulszon 4 av 5) större delen av passet, mycket högre än vad jag brukar.

När vi var klara började folk droppa av men Fredrik och jag slog följe av Linda och en annan kille till portalen igen. Vi tog oss till motionscentrumet och hittade cykeltvätten och passade på att tvätta av cyklarna.

Statistik

Distans: 28,94 km
Tid: 1 h 56 min effektiv rulltid (3 timmar allt som allt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 18 – mycket ansträngande
Skoj: 7 av 10 – det var riktigt kul under ett parti i skogen där det var flowigt och lagom tekniskt.

Foto, Jobb

Ett favoritobjekt hittills i år

Jag är äntligen feberfri sedan ett par dagar tillbaka! Det innebär att jag kunnat börja jobba igen. Nyligen fotade jag ett hus som var perfekt förberett. Här märktes det att säljarna jobbat frenetiskt med att visa bostaden från sin bästa sida. Ljuset flödade in genom fönstren och blixten behövde inte jobba hårt. Bilderna är blandade med lätt upplättningsblixt för att inte fräta ut fönsterkarmar, och exponeringar med helt naturligt ljus.

Behöver jag säga att det är grymt kul att arbeta i en sån här miljö?

Rakt på-vinklar är gött när tillfälle ges, och i den här bostaden fanns det många sådana

Normalt brukar jag släcka alla lampor men en sån här vacker taklampa som ger ett så subtilt sken låter jag vara på

Rätt på ba!

I mindre rum är fota i vinkel oftast bäst, det täcker mer av rummet

Badrummet är det mest smakfulla jag fotat än i år

Detaljbilder som denna brukar vara uppskattad av mäklare

Likaså en sån här tightare bild som inte nödvändigtvis visar rymd utan en känsla av hur det är att bo där

Här har jag suttit i soffan och fotat handhållet utan stativ då det var trångt. Här ville jag åt den raka foto-vinkeln och blombuketten ger en effekt i hörnet som ramar in bilden

Mäklarhimlen är alltid blå!

Boktips

Knäböj – en bok av Sara Martinsson

Sara är tyngdlyftare. Det märks att hon är extremt passionerad för tyngdlyftning och hur avancerat något som ser så lätt ut kan vara. Att få en stång från marken upp till raka armar över huvudet, på bara ett par sekunder. De som utövar tyngdlyftning får det att se lätt ut, de formar sina kroppar efter stålet, efter stången.

Den här boken handlar om starka kvinnor genom historien, hur starka stora kvinnor varit sedda av allmänheten och hur världen ser ut idag. Vilka begränsningar kvinnor haft genom att försöka bryta normer, den diskriminering som elitidrottande kvinnor med ”för höga” naturliga testosteronnivåer genomlidit men också vilka fördelar kvinnor har i en idrott som tyngdlyftning. För det går faktiskt jättebra för kvinnor i tyngdlyftning idag. Sverige har lika många tyngdlyftande kvinnor som män, och 2014 tävlade för första gången fler kvinnor än män på SM i tyngdlyftning. Martinsson skriver:

2016 skickade Sverige sin första tyngdlyftare till OS på 20 år. Hon heter Angelica Roos, och två år senare tog hon silver i stöt (106 kilo), rons i ryck (84 kilo) och silver i totalen (191 kilo) på EM. Vid samma mästerskap tog sedan även Patricia Strenius Sveriges första EM-guld i tyngdlyftning på nästan 70 år.


I boken tar också Sara Martinsson upp vilken fördel träning har för kvinnor. Att vara stark fysiskt för att klara oss mer självständigt, men även för att jaget stärks av att vara fysiskt stark. Något som jag själv varit med om. Det är nog den enskilt största anledningen till att jag lyfter grejer på gymmet – känslan av att känna mig stark och kompetent. Detta spiller sedan över på andra delar i mitt liv.

Boken har hållit mig sällskap under tiden jag varit hemma i förkylning, och där jag tagit en paus från sociala medier. Den har inte bara varit ett tidsfördriv, utan ett jäkligt bra sådant.