Ivana heter den här fräschingen som nyligen blivit mamma till en liten pöjk. Hon är journalist och vi träffades via en gemensam vän och hon intervjuade mig för Corren för en massa år sedan. Idag åt vi lunch. Båda crave:ar marinerad mozarella och då kan det ju knappast gå fel!
Att ha en nishad blogg är enkelt, då behöver man inte fläka ut de delar av sitt liv som inte är så bra. Men regardless för hur andra gör så skulle jag iallafall vilja dela med mig av tankar om saker som pågår i mitt liv just nu. Jag tycker det är intressant att läsa bloggar som verkligen beskriver hur livet är, om motgångar och medgångar. Vill man läsa om folks perfekta liv kan man väl köpa en skönlitterär bok?
Just nu går jag igenom en stor utrensning. Jag blir så otroligt påverkad av människor runt omkring mig. Umgås jag med ödmjuka givande människor blir jag ödmjuk och givande. Umgås jag med folk som bara ser till sina egna behov så blir jag otroligt nedstämd och trött. Jag har haft fler personer som tar min energi från mig än som ger mig energi under en lång tid nu. Det har bidragit till sämre självkänsla, ständig trötthet och nedstämdhet. Jag har tagit det personligt när andra försökt trycka ner mig istället för att förstå att det är hos den andra personen som problemet ligger. Jag har haft svårt att stå upp för mig själv och säga ifrån, och jag har grubblat mycket över varför vissa behandlar mig illa när jag varit så snäll mot dem. Jag har inbillat mig att om jag är så snäll, förstående och perfekt jag bara kan vara så kommer personen jag möter bli likadan.
-Bara jag försöker lite till så kommer det ordna sig. -Det är nog mitt fel, jag kanske borde sluta prata om mig själv så att h*n inte känner att h*n måste hävda sig hela tiden?
Det senaste tankesättet har slutat med att jag helt slutat prata om mig själv eller berätta saker för att ge all plats åt den andra. Jag tänker att om jag slutar berätta saker om mig själv så kanske jag får frågor. Men det kommer inga frågor. Vi får tidigt i livets skola lära oss att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Detta kan i sig tolkas med att om man behandlar andra som man själv vill bli behandlad så blir man tillbakabehandlad på det sätt man behandlat andra på.
Det stämmer inte. Oj vad det inte stämmer! Det är en av de största lärdomar jag kommit över den senaste tiden. Det har tagit mig många år, men bättre sent än aldrig.
Den dagen jag blir mamma ska jag lära mina ungar att stå upp för sig själva och säga ifrån när någonting känns fel. Och jag ska alltid alltid alltid stå upp för dom! ♥
Träningsvärken är något brutal! Promenaden hem från jobbet tog 40 istället för normala 25 minuter eftersom jag fick gå så långsamt. Jag köpte med mig en orkidé på vägen. Vi har en gammal orkidé i vardagsrumsfönstret där bara en tragisk oblommande stjälk sticker upp. Jag vill slänga den men Fredrik tror att den kan repa sig.
Det var skönt att det fortfarande var ljust ute när jag kom hem. Det är ljust ca en timme innan jag kliver upp om morgnarna och att kliva ur sängen går mycket lättare såhär års. ♥