Ungefär så översätts titeln på Depeche Modes nya skiva som släpptes nu i mars. Depeche har alltid varit väldigt konsekventa med att släppa skivor vart fjärde år, men mellan detta och förra albumet har det tagit 6 år. Det kom en pandemi ivägen..
Memento Mori är första skivan på många år som jag verkligen kan njuta av och uppskatta av Depeche Mode. Initialt tyckte jag att det här var den bästa skivan sedan Ultra som kom 1997. Men jag vet att det är alldeles för tidigt i lyssnandet för att kunna ranka skivan på riktigt.
I juni 2022 avled Depeche Modes medlem Andrew Fletcher plötsligt och kvar fanns Dave Gahan (sång/text) och Martin Gore (text/gitarr/synth). Såklart de ställde sig frågan om de skulle fortsätta med Depeche.. Fletcher har dessutom agerat medlare mellan Gahan och Gore som inte alltid dragit jämnt. Nu har de fått rannsaka sig själva och lära sig att kommunicera och bli ”vänner”, hur konstigt det än låter efter 40 år..
Ghosts again är albumets första singel, men jag tycker nog inte att någon låt direkt sticker ut som en självklar hit. Det är en samling genomgående bra låtar där det hårda ruffiga soundet, som man anammat på de senaste plattorna, har tagit ett rejält kliv bakåt. På Memento Mori är Depeche återigen ett elektroniskt band som använder trummor, och inte tvärtom.
Som jag skrivit tidigare så känner jag att min hälsa blivit sämre. Jag har ganska diffusa och oklara symptom som svårt att gå ner i vikt (och fettet sätter sig på magen), svullen om magen av att äta fett och stekt protein samt att jag lätt blir överansträngd och sjuk av att träna hårt. Detta hände mig senast nyligen. Vi hade workshops och fysiska tester i PT-utbildningen jag går, och då jag vilade för lite mellan de här aktiviteterna så blev jag förkyld direkt.
Jag har tänkt länge att det handlar om stress. Vad jag också har med i beräkningen då är att den mat vi äter faktiskt också kan stressa kroppen. I grunden äter jag bra och vällagad mat. Allt kött är gräsbeteskött (KRAV) eller vilt. Grönsakerna är ekologiska. Räkorna är handpillade (av mig). Men jag är samtidigt en riktig kolhydratjunkie som gärna fikar på bullar, tårta och äter choklad hemma framför TV:n. Framförallt vetet ställer till det i kroppen. Vetemjöl alltså.
Näringsterapi för bättre hälsa
Jag har varit i kontakt med en näringsterapeut som jobbar med att läka kroppen med mat. Att ta reda på rotorsaken till att man mår dåligt istället för att skriva ut mediciner som den traditionella vården gör. Hon menar att hälsan börjar i tarmen. Fungerar inte den som det ska ställer det till med besvär. Och det som retar tarmen mest är vetemjöl.
Visste ni t ex att zinkbrist bidrar till svår PMS och svåra menssmärtor? Många tjejer och kvinnor tror det är normalt att ha svinont vid mens, men faktum är att det inte ska kännas alls. I höstas när jag åt strikt paleo under ett par månader så fick jag för första gången uppleva hur det var att inte ha ont under mens. Det var fantastiskt! Kanske hade det också med att göra att jag inte fick i mig mjöl samtidigt som köttkonsumtionen var extra hög? Animalier innehåller nämligen zink.
Näringsterapeuten pratade också om hur viktigt det var för mig att dricka ordentligt med vatten. För snart ett halvår sedan slutade jag med allt vad lightläsk heter. Pepsi max bälgade jag i mig dagligen.. Sedan dess dricker jag bara och enbart vatten. Vanligt vatten från kranen, ibland med pressad citron i.
Men tydligen dricker jag ändå för lite då jag får i mig ca 1-1,5 liter om dagen. Jag ska dricka 3 liter, enligt näringsterapeuten. Och helst 1 liter åt gången. Så det gör jag just nu när jag skriver det här inlägget. Jag dricker ljummet vatten (som kroppen har lättare för att ta upp) och ser till att få i mig havssalt samtidigt så saltbalansen inte rubbas.
Vidare har jag fått en liten lista på kosttillskott som jag ska ta dagligen. Kosttillskott är något jag alltid fnyst åt, för jag har tänkt att det är som att sätta ett plåster på ett köttsår. Kosttillskott kan inte rädda en dålig diet. Det sistnämnda anser jag fortfarande, men vi kan ändå ha brister trots att vi äter bra. Våra jordar är inte som de var för 100 år sedan, de är mycket mindre näringsrika. På grund av det har vi svårt att få i oss rikliga mängder av bl a magnesium idag. Så numera tar jag kosttillskott som magnesium, D-vitamin, probiotika och Omega-3 de dagar jag inte äter fet fisk..
Summering
Så.. summa summarum för mig innebär att undvika vete och mejerier, dricka mer vatten och ta kosttillskott. Maten jag äter hade hon inga synpunkter på förutom att möblera om lite bland makronutrienterna. Jag är inte helt överens med henne där än så länge men ska försöka närma mig det hon föreslår. Och såklart att välja att fika på annat än kanelbullar.. T ex chokladboll som inte innehåller vetemjöl.
Det är här vi börjar. Att läka sig är som att skala en lök, lager för lager. Om en månad är det återbesök med näringsterapeuten!
I förrgår var jag ute på promenad i Tinnerö med Roxie. Jag såg några unga personer med kamera och kikare leta efter något i den hage jag brukar gå med henne. När de hade stannat och riktat sina kikare och kameror upp mot samma träd ställde jag nyfiket frågan vad det var de såg. ”Uggla!” utbrast dem. Fick låna en killes kikare och där satt kattuggla med unge. Jag blev såklart jätteglad då jag inte sett kattuggla innan (”bara” lappuggla), och heller inte någon unge. Vi pratade en stund och fler fågelfotografer anslöt efter hand.
Jag tog med mig Fredrik och kamera med telezoom dagen efter. De satt inte kvar i samma träd, men det dröjde bara ett par minuter innan vi såg dem i ett annat träd. Troligen i det träd där de bor. Det är en stor hålighet i toppen. Jag fick ett par hyfsade bilder på dem. Fina va?
I Linköping har solen skint från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag tog tillfälle i akt och drog med mig mtb:n ut på en vårig solskenstur. Hade inte direkt planerat en rutt utan cyklade dit lusten styrde. Jag hamnade först och främst i Tinnerö. Härifrån finns olika vägval, det långa rosa mtb-spåret går också här. Efter nån halvtimme på grusvägar där jag hade cyklat förbi Rosenkällasjön, Edhaga våtmarker och Edhaga gård, svängde jag in på det rosa spåret och det var torrt och fint till en början. Men sen kom pölarna med vatten och lera.. En liten utmaning minst sagt. Men varmt var det! Här någonstans tog jag av mig min jacka och mina vantar och cyklade i bara långärmat.
Vek av efter ytterligare en halvtimme på stigarna där till asfalterad landsväg förbi Blå Lagunen som är ett gammalt brott som fyllts igen med vatten och som är en populär badplats. Svänger man in bakom den så finns det gulsprayade pilar på träden som markerar det inofficiella mtb-spåret True Pace. Det såg riktigt torrt och fint ut och stigarna var flowiga och härliga. Solen lyste igenom träden och gjorde mossa och lingonris gyllene. Jag såg citronfjärilar och en man rastade sin fina golden retriever bland spåren och vi bytte några meningar med varandra.
Eftersom jag är känslig mot fysisk ansträngning såg jag till att ligga inom pulszon 3. Det innebar mer assistans på min e-mtb och att inte trycka på utan ha ett jämnt ganska lågt tempo. Jag blev aldrig flåsig och jag kände mig glad och stark. Hur det visar sig imorgon får vi se. Håller tummarna för att kroppen inte blev så sliten.
21 km in på cykelkontot. Tacksam för att jag kan cykla och njuta av naturen!
Tinnerö eklandskap
Edhaga våtmarker – full aktivitet bland sothönsen som hördes lång väg
Edhaga gård
Typiskt blött parti i rosa spåret
Men lite torrt var det också på sina ställen
Mera lera!
Här får man försöka hålla långt till vänster
Hest!
Fin grusfri asfalt
Blå lagunen
Helt vindstilla
MTB-spåret True Pace
Solen gjorde skogen gyllene idag
Torrt och fint!
Årets första tussilago för mig – ett fint vårtecken
I och med vårt besök i Vadstena i helgen så har min syn på den lilla gulliga staden vid Vätterns strand förändrats.
Men vi tar det från början. Då och då känner jag och min Fredrik att det är skönt att fly stadslivet och få lite mer lugn och ro. Även om vi inte bor mitt i smeten så blir man påverkad av att det ändå finns lite trafik här och människor överallt. Nu när min kropp är stressad så längtar jag verkligen till tystnaden. Så vipps kom jag över ett så fint boende på air b’n’b med spabad utomhus. Som dessutom var ledigt denna helg, sicken tur!
Vi kom fram till Vadstena runt 14-tiden och packade in oss i det röda gästhuset. Ganska direkt tog vi en promenad in till stadskärnan och tog en fika på Bageri Hamilton. Här satt vi länge (i mina mått mätt) och myste av tanken på att kanske kunna bo i den här staden. Nära till allt, nära vatten och lugnt och tyst tack vare många gågator utan biltrafik.
Mätta i magen traskade vi bort till klosterområdet och gick in i Klosterkyrkan. Där möttes vi av en mycket trevlig äldre herre som berättade för oss om kyrkan. Han var så mysig och jag fann mitt lugnt där och då. Den tysta mäktiga kyrkan och den äldre herrens trygghet i kombination var som balsam för min själ. Jag köpte en bok som han hade skrivit om just klosterområdet och den lusläste jag på kvällen. Vilken häftig historia Vadstena med sitt klosterområde har! Om några veckor kommer klosterliljorna blomma i munkträdgården, det är väl värt ett besök. Ett tidigare blogginlägg om klosterliljorna finns här.
När vi kom hem åt vi middag och när det hunnit bli mörkt kröp vi ner i spabadet. Fredrik fick sin födelsedagspresent några dagar för tidigt och vi somnade lite efter kl 22.
Morgonen därpå vaknade vi tidigt och gick den korta promenaden bort till Starby Hotell & Spa för att äta frukost. Det ingick i vår vistelse! Därefter gjorde vi ett återbesök vid klosterområdet och besökte bland annat det skrin klätt med röd sammet som sägs innehålla Heliga Birgittas kvarlevor.
En lätt omväg hemåt besökte vi Hermelins grönsaker och köpte en platta ägg. Även en visit på Väderstad centralkonditori hanns med. Många cyklister besöker just centralkonditoriet regelbundet, och så även en ganska blöt och dyster dag som idag. En vacker dag ska jag cykla hit med Fredrik för en riktig cykelfika. Och jag får inte glömma Kafé på Skedet strax utanför Omberg.
Min syn på Vadstena har förändrats till än mer positivt efter min vistelse då jag fått lära mig mer om klosterområdet och dess historia. Med stressyndrom i bagaget så kan jag se Vadstena som en möjlig bostadsort där lugnet och spiritualiteten bor.
Promenadstråk längs Vättern, även rätt härligt nu i mitten på mars!
Solen behöver visst inte skina för att jag ska trivas. Who knew?!
Fotade, för mig, årets första snödroppar
På Bageri Hamilton dignade bakverken minsann!
Inredning i min smak
Dessa fina kullriga gator! <3
Spännande snö- och isformationer i Vättern
Vadstena slott
Här skulle vi sova!
Älskar takbjälkar i trä!
Mysig övervåning
Ett litet kök med kylskåp och micro i underskåpet
Starby hotell & spa
Frukostbuffén mättade fint
Hur gulligt? Var tvungen att stanna och fota. Satt en katt därinne också!
Rödtornet som en gång tillhörde S:t Pers kyrka. Den är riven men tornet står kvar.
Vadstena Klosterkyrka – uppförd efter Heliga Birgittas föreskrifter. Efter ungefär 60 års byggnadstid och nästan lika lång tid efter Birgittas död, invigdes Klosterkyrkan den 16 februari 1430. Människor från hela världen har sedan dess vallfärdat hit och gjort Klosterkyrkan till ett av Europas viktigaste pilgrimsmål.
En av de äldsta bevarade avbildningarna av heliga Birgitta, troligen skapad i Italien i slutet av 1300-talet.
Vadstena Klosterkyrka är en hallkyrka vilket innebäratt sidoskeppen är lika höga som mittskeppet. Det gör att kyrkan får en väldig rymd i ett enda rum.
Skrinet vari det sägs att Heliga Birgittas kvarlevor ligger
Valvtaken spelar verkligen i en helt egen liga!
Klostermuseet till höger – det gamla palatset (Folkungapalatset) som Birger jarl lät bygga till sin son kung Valdemar på 1200-talet. Tyvärr är museet stängt på söndagar fram till april.
Så stilla..
Schwalzwald-bakelse på centralkonditoriet i Väderstad
En helg att öva sig i lagom ska jag försöka summera i det här inlägget. En tripp till Stockholm som inte involverar vare sig shopping eller maxning av upplevelser – i mina mått mätt.
Den stora anledningen att vi åkte till Stockholm i helgen var att vi skulle gå på konsert på Berwaldhallen. I september köpte Fredrik biljetter åt oss tillScore där Sveriges Radios Symfoniorkester bjuder på spelmusik från olika TV- och datorspel.
Men innan konserten hade vi lite tid att slå ihjäl så vi promenerade längs vattnet på Djurgården, där vårt hotell låg, och besökte Tekniska Museet. Här fanns utställningar som Hyper Human där vi får utforska etiska frågor kring innovation, teknikens konsekvenser, digitalisering, upptäckter inom biologi och geneditering samt samhällets behov av lagstiftning. Dataspelsutställningen Play Beyond Play uppskattades av oss båda även om det på hemsidan står att den riktar sig till barn och unga.
När klockan närmade sig 14.30 påbörjade vi promenaden mot Berwaldhallen för Score-konserten. Konsertens värd var Orvar Säfström och för mig ÄR han film och spel. Jag växte upp med hans filmrecensioner i ZTV och har åtminstone befunnit mig i samma rum som honom då det var datorutställning i Mjärdevi center här i Linköping för en herrans massa år sedan. Berwaldhallen var fullsatt och jag tyckte särskilt om ett stycke från Assassin’s creed, jag som aldrig ens spelat det spelet.
För er som inte var där så sänds konserten i Sveriges Radio P2 fredag den 24 feb kl 19:03. Den 16 februari spelade podden P3 spel in ett avsnitt från scenen i Berwaldhallen med gästerna Sabina Zweiacker och Orvar Säfström. Podden släpps måndagen den 20 februari.
Uppfyllda av denna härliga kväll traskade vi tillbaka till vårt hotell och åt en god middag. Sen slocknade vi båda två tidigt och åt en stadig hotellfrukost morgonen efter. Började med äggröra, lax och grönsaker och avslutade med pannkaka med Nutella. SOM jag njöt av den kombinationen.
När vi checkat ut från Villa Källhagen tog vi oss till Vasastan för att besöka ett av de få kattcaféerna i Sverige – Java Whiskers kattcafé. Fredrik hade ingen aning att det var hit vi skulle så han fick sig en glad överraskning. Vi hade tur som fick plats för det var verkligen populärt. Tydligen ska man förbokade innan, men det hade jag missat.
Precis när vi kom så fick katterna frukost och utanför började det fyllas upp med folk. Här satt vi och fikade och njöt av att befinna oss i närheten av alla dessa gölliga små katter. Jag tror till och med man kan adoptera en katt härifrån. Ville ha alla!
Ja men denna helg har varit alldeles lagom. Mina stressnivåer har hållits hyfsat låga tack vare inte så mycket högljudda och stökiga miljöer (med undantag för Tekniska museet då halva Stockholms bestånd av barnfamiljer var där samtidigt). Utmattningen har inte varit långt borta det senaste halvåret och jag övar mig på att lyssna på signalerna som säger att jag ska ta det lugnare. Att dopamin-detoxa och fylla på med oxytocin är vad jag behöver och det vill jag ge mig själv. Mer om det i ett kommande inlägg.
Kul om du lyckats läsa ända hit, här kommer den bästa delen – BILDERNA:
