Den verkliga lyxen? Nej det är kanske inte ett fång solrosor, även om det är lite vardagslyx för många :D
Det här blir ett personligt inlägg om livets utmaningar och vinster. Nyss fyllda 40 år är jag närmare mig själv än nånsin. Kanske kan jag hjälpa dig läsare komma närmare dig själv? Kanske tycker du bara detta är nonsens, då är du särskilt välkommen!
Sommaren 2024 hade jag varit utmattad i ungefär två år, när jag mirakulöst blev symtomfri som över en natt (så som jag upplevde det då men som jag nu i efterhand förstår vad som låg bakom). Efter en intensiv sommar fick jag tillbaks nästan alla symptom vilket gjorde livet begränsat. Jag har sedan dess lärt mig enormt mycket om nervsystemet och dess olika lägen och hur vi kan fastna i något som kallas överlevnadsläge (survival mode) eller t o m i nedstängning vilket gör oss immobila (utmattade). Vill man lära sig mer om detta rekommenderar jag att söka på engelska (i Sverige är vi långt mycket efter vad gäller nervsystemets roll) på fraser som t ex ”polyvagal theory”.
Nästan alla jag känner (inkl jag själv) befinner sig i survival mode. Det härstammar från barndomstrauman vilket leder till att vi lever ett liv där vi tar saker personligt, där vi inte vågar sätta gränser, där livet känns läskigt och där vi ofta ser vårt värde i att göra istället för att bara vara. Ofta är man också känslomässigt avtrubbad och får en längre sträcka till känslor som empati. Vissa personer utvecklar också narcissistiska drag. Donald Trump är survival mode, i sin extrema form, exemplifierad. Ofta vet vi dock inte själva om att vi är i detta läge, eftersom det har blivit vår vardag. En ledtråd är t ex om man känner att man har svårt att komma till ro.
Har vi befunnit oss i survival mode under lång tid kommer kroppen förr eller senare att signalera på allvar att nu måste det ske en förändring. Det kan komma som utmattning, kronisk smärta, yrsel, tinnitus, inflammation, magproblem, sömnproblem, allergier, autoimmuna sjukdomar, ångest, depression, klimakteriebesvär osv. Symptomen kan också variera från dag till dag, vilket det gjort för mig. Symptom är kroppens sätt att försöka förmedla ”se mig! lyssna på mig!”.
Det är här min erfarenhet och mina tankar kommer in. Jag har sett ett mönster och jag ser ljuset i tunneln. Varje gång jag varit i nuet och då inte upplevt den inre rastlösheten jag levt med i hela mitt liv så blir mina symptom mildare. Hur jag startar mina dagar har blivit viktigare än jag skulle kunna inbilla mig. Att inte sträcka mig efter mobilen det första jag gör när jag vaknar, utan att ta det långsamt och göra saker jag mår bra av har gjort en så stor skillnad för mig. Det kan se ut såhär: jag vaknar, bäddar sängen, torrborstar hela kroppen, tar en dusch, tar något varmt att dricka, lyssnar på lugnande musik och djupandas i fem minuter. En sådan rutin sätter ribban för resten av dagen. Detta inre lugn som rutinen ger vill jag fortsätta min dag med. Så jag fortsätter att vara närvarande, att befinna mig i nuet. Inga distraktioner som mobil eller TV. Kanske skapar jag något kreativt, för att det är roligt och inte för att jag ska visa upp det. Kanske lägger jag mig på en bänk utomhus och tittar upp i himlen, eller tittar på fåglarna i dammen. Går barfota i skogen.
För att komma ur survival mode behöver vi alltså öva på vara närvarande, befinna oss i nuet. Hur vi gör det kan vara lite olika, men att öva i att bara vara är ett bra sätt. Låt inte den inre rastlösheten vinna. Sitt med dig själv. Meditera. Andas. Det är en process.
Under alla år har jag försökt med kosten, jag har kollat på oändliga videos på YouTube och TikTok om hur man reglerar nervsystemet. Men vad allt detta kokar ner i är medveten närvaro. Så simpelt och så gratis. Jag behöver inga fler timmar på YouTube eller sökande på internet efter det ”ultimata svaret”. Jag behöver inte försöka mer, hårdare, vara mer disciplinerad. Jag behöver heller inte bara vila mer. För vad är vila? Titta på TV?
Medveten närvaro gör att jag kommer närmare mina känslor och tankar om vem jag är på riktigt. Vem är jag, Desiré, när jag inte är i survival mode? Vem är jag när jag inte people please:ar, när jag inte sätter andra före mig själv, när jag inte är rastlös och far runt och när jag inte hela tiden behöver bekräfta mitt värde genom vad jag gör? Meditation har hjälpt mig lyssna till min inre röst, rösten som säger till mig vad jag mår bra av och inte. Ibland gråter jag, jag kommer till ro och till insikter om hur jag vill leva mitt liv.
Det har t ex visat sig att sådant som tilltalat mig i alla år inte längre gör det. Image (alltså bilden utåt av mig själv som jag vill visa upp) är t ex någonting jag helt släppt. Personer med ett överdrivet fokus på pengar, karriär, prestation och status är några sådana saker som inte imponerar på mig längre. Allt det är drivet ur vårt ego som härstammar från survival mode. När man väl vet hur det känns att ha inre frid, förstår man att det är den verkliga lyxen i livet.
Lyssna vidare!
För vidare förståelse rekommenderar jag varmt den här videon av Amar Singh G:
”GET OUT of Survival Mode (How I healed my nervous system)”