Ikväll har jag umgåtts med kära Mirelle. Vi umgås alldeles för sällan!
Ikväll har jag också sprungit, i mina fina lila tåskor. Jag älskar känslan, men idag kändes det fortfarande tungt med löpningen. Det var blött ute, och alldeles mörkt och lite kallt. 10 grader visade termometern. Med erfarenheten från igår skippade jag västen och sprang bara i långärmad funktionströja. Jag sprang inne i stan och igenom bostadsområden vilket jag egentligen inte gillar. Det är folk i rörelse och trafikljus. Jag känner mig mer avslappnad när jag springer längs ytteringarna. Där är det lugnt och tyst :)
Löpningen ikväll kändes blaha. Det blev bara en axelryckning. Men en absolut bättre axelryckning än att spendera ännu mer tid i soffan. Jag försöker träna oftare och gå in för träningen lite mer. Jag inser att bara träna när jag har lust inte funkar om jag vill ha resultat. Jag måste ge mig ut även när det tar emot.
2 Comments
Sant! Det är det som är svårt men också det som gör skillnaden.
Ja, ibland behöver man tvinga iväg sig. Det är sällan man ÅNGRAR pass i efterhand. Bra gjort! :-)