Jag läser just nu boken Nedkopplad som handlar om en familjs experiment att slopa mobil, dator och TV i ett halvår:
Hej då tv! Hej då internet! Hej då mobilen!
Under ett halvår ska den iPhone-beroende mamman och journalisten Susan Maushart och hennes tre teknikknarkande tonårsbarn leva nedkopplade. Hon kallar det för ett experiment. Barnen kallar det för tortyr.
Att vara nedkopplad medför problem, både praktiskt och känslomässigt. Men när bitarna väl börjar falla på plats så sker något oväntat familjen som tidigare brukade sitta framför varsin skärm och skicka snabbmeddelande till varandra via nätet börjar plötsligt att prata med varandra, spela spel och äta gemensamma middagar, något som var helt otänkbart före Experimentet.
Att ibland bara strunta i att sitta framför datorn större delen av kvällen, vilken hit! När vi kom hem lagade vi mat ihop, sedan kom Fredriks storasyster Anna på besök. Efter det sprang vi ett varv i skogen och sedan badade vi och jag fick massage. Hann skriva ett blogginlägg lite snabbt, inget slösurfande eller tidsfördriv vid datorn eller TV:n. Förundrades av Stefan som skuttade omkring i vardagsrummet (han brukar få springa av sig en timme varje dag). Sen gick jag och lade mig.
Det känns som att vi kommer anamma den här livsstilen mer och mer. Jag har redan tagit bort Instagram- och Facebook-appen från min mobil. Jag vill leva mer i nuet, inte som att delar av mitt liv bara ses som en Instagram-bild eller en frän statusuppdatering. Jag vill vara mer närvarande. Därmed inte sagt att jag kommer slopa bloggen. För den pockar inte på min uppmärksamhet som Instagram och Facebook gör. Bloggen ger mig utlopp för min kreativitet och det vill jag inte tappa bort.
Någon som går med liknande tankar?
