Ni känner ju säkert igen det, ju äldre man blir desto färre saker önskar man sig. Iallafall jag gör det. Eller jo, när jag var 8 eller 9 önskade jag mig ett Nintendo. Det var det enda jag ville ha. Och jag fick en hel jävla låda med konsol och kassetter. Det var nog den första gången jag på riktigt var nära att tjuta av lycka. Den andra gången var när jag klarade uppkörningen.
Den första saken jag önskar mig är en klocka, av den här modellen eller liknande. Jag tittar aldrig på klockan när jag är ute och jobbar, för JAG HAR INGEN KLOCKA. Mobilen låter jag ligga i jackan, så jag har ju ingen aning om hur länge jag varit och fotat nåns lägenhet. Förvisso har jag ju lärt mig att det brukar ta 60-90 minuter beroende på storlek på läggan och hur förberett det är med städning etc, men ibland är det viktigt att ha lite koll tänker jag.
Så, ett armbandsur vore schysst!
Nästa grej jag önskar mig är en Kånken, en sk Re-Kånken som är gjord av en enda tråd från återvunna plastflaskor. Jag tycker små axelbandsväskor är snygga och ganska praktiska men man får ju plats med så mycket MER i en ryggsäck. Kamera etc. Dessutom är den snygg!
