Gnällvarning! Oh yes! Jag stööör mig på vissa saker. Stör mig dock mindre på saker numera än tidigare. För ju mer man stör sig desto mer behöver man nog minde:a sina egna business, tror jag. Anyway.
Vad stör mig? Jo. Jag stör mig på fenomenet att basunera ut EXAKT hur långt de sprungit/cyklat och EXAKT på sekunden. Istället för att berätta om andra, mer viktiga, saker om sitt träningspass. Miss Evil slår huvudet på spiken.
Ibland är det kul att skriva hur långt jag har cyklat, bara för att ni fina läsare ska få lite perspektiv. Men då är det mer på ett ungefär istället för exakt på centimetern. För exakt tid och exakt distans är inte intressant, tycker jag. Mer intressant är hur jag upplevde passet, vad såg jag, vad hörde jag, vad lärde jag mig, hur jobbigt var det? osv. Ibland (oftast) går det sjuukt långsamt där i skogen, men jag vågar nog säga att jag lär mig någonting på nästan varje pass på cykeln bland stenar, rötter och löv. Det kan vara en speciell linje som jag äntligen lärt in eller att jag inte behöver sätta ner foten i den där trånga passagen.
Jag tränar själv på det där med att inte veta hur långt jag cyklat hela tiden. Ibland struntar jag i GPS-klockan och bara kör tills jag är nöjd. Ibland använder jag nån app som mäter tid och distans och så lägger jag mobilen i min sadelväska och låter den ticka på. Då kan iallafall jag tycka att det är enklare att köra på känsla och ta det lite lugnt och njuta mer men ändå ha data att skriva in på funbeat sedan.
På så sätt måste jag ändå säga att mountainbike är förjävla fint. Jag slipper prestationshetsen jag lätt kan skapa hos mig själv genom att hela tiden vilja ta mig längre och snabbare. Det kan ha varit därför som jag körde sönder mig på landsvägscykling. Jag ville hela tiden prestera och jag cyklade så ofta jag kunde. Gick det lite långsammare än dagen innan kände jag mig uppgiven och lite ledsen. Det funkar ju inte i längden. MTB gör att jag släpper allt vad prestationshets heter. För mig handlar det om frihet och att våga och att utmana mig själv genom att besegra hinder och orka upp för hela den där superbranta steniga backen. Och det handlar om att känna att jag lever och få känna skogen. Det är faktiskt helt fantastiskt. Och jag har turen att bo 600 meter från närmaste mountainbikebana.
7 Comments
Men olika saker är väl olika intressanta för olika personer? Det som är ointressant för dig kan vara högst intressant för en annan person och tvärtom. Varför kan man inte bara acceptera att olika personer tränar på olika sätt/för olika syften och finner glädje i olika aspekter av träningen? :)
det jag blir trött utifrån tidshets är att så fort man berättar om nåt så kommer frågan ”men vad sprang du på då?”. aaaaaaaaaagh!
Lite som när någon fått barn. Vad blev det pojke eller flicka?
Jag tycker att tid är väldigt intressant, speciellt när jag sprang ofta och relativt snabbt. Man vill ju veta att passen har lagom längd och intensitet om man ska lägga upp ett bra träningsprogram inför ett lopp.
Nu däremot är jag inte lika snabb och vältränad och det känns inte lika lätt att ta sig ut så då funkar det bäst om jag springer tills jag känner att ”nu räcker det” för då blir det lättare och roligare att ta sig ut nästa gång då jag inte behöver känna att jag ”måste” springa en viss tid/sträcka.
Men så länge allt sker med måtta och sunt förnuft tycker jag man får göra som man vill. :)
Ja visst är det intressant i lagom dos! :)
Vad kul att hitta någon annan som också tränar utan prestationshets, utan för att det är kul och man mår bra.
Och jag gör det för min egen skull. Därför känner inte jag något behov av att ”trycka upp mina resultat i ansiktet” på andra, lika lite som jag vill ha någon annans sekunder och meter i ansiktet. Jag blir inte inspirerad av andras siffror eftersom de i regel bara är siffror. Har jag däremot en historia bakom så kanske de säger mer om förbättringar eller försämringar.
Men då kommer man ju till faktum; kör alla max på sina träningspass? Jag gör det verkligen inte. Springer jag ett långpass eller återhämtningspass så går det extremt långsamt. Så ett enskilt pass säger ju egentligen inte så mycket om en person.
Så fortsätt att njuta av din träning. Jag tror att man måste uppnå en viss ”mognad” för att tillåta sig ta det lugnare, och det verkar som om du kommit dit. Dock innebär ju inte detta att man är lat, utan att man tränar smart :))
Kramar från Miss Evil
Tack Annelie!<3