Ikväll var det dags för ett spinningpass som kallas RPM. Det är ett högintensivt förkoreograferat pass med mycket intervaller där man ska försöka uppnå en viss RPM/kadens (som visas på en skärm på styret). Min cykeldator vägrade fungera initialt, men jag ignorerade sen siffrorna som stod där eftersom jag inte ens var i närheten av det instruktören sa att vi skulle uppnå. När vi skulle pressa oss upp mot 136 låg jag på 108 och segade. Snabbheten i benen finns inte där just nu, men det kommer.
Ungefär halvvägs fick jag en dipp. En rejäl motivationsdipp. Den varade i några minuter och jag ville mest bara dö. Men som från ingenstans återfick jag kraften och körde in i kaklet den sista halvan. Svetten droppade från min näsa och haka, ner på golvet under mig i samma takt som jag trampade. Så här mycket har jag nog aldrig svettats på ett spinningpass.
När jag kom hem väntade Inga-Lisas kålpudding. Helvete vad gott.
No Comments