Jag hoppade rakt in i fotografering som yrke, det är typ så jag funkar med det mesta. Året var 2013 och jag skulle precis byta bana i livet, en ny karriär som fotograf. Hur svårt kunde det vara?!
Lustigt nog blir det svårare med åren. För ju mer erfarenhet jag får desto mer inser jag vad jag inte kan. Jag tvivlar mer på mig själv och ser mina brister. Förmodligen är det ingen annan som ser vad jag ser, men mina bilder är ju ett uttryck för mina känslor. Vad jag ser och är med om just där och då.
I början visste jag inte så mycket om posering. Men i min värld har det alltid varit lättare att posera två personer med varenda än en person. Något jag däremot förstod var ljus, och det där med posering har växt fram med tiden.
Om jag jämför slutprodukten då jämfört med nu tycker jag fortfarande att bilderna från 2013 är fina. De finns inte med i min portfolio längre, men det beror på att de inte representerar den fotostil jag idag har. Jag vill göra något annorlunda idag än för några år sedan. Få fram en mer konstnärlig framtoning i mina bilder. Jag har hittills varit i princip besatt av att bilder ska vara raka och knivskarpa (hallå bostadsfotograf!), men när jag vågar tänka utanför boxen så kan det hända verkligt fina saker.
Jag är inte riktigt där jag vill vara riktigt än.. Undrar hur jag känner om 5 år, om 10 år?
Bilder från 2013:
Bilder från 2017:
