Gröt med havregryn och quinoa och en tesked fiberhusk, blåbär och mjölk. Två kokta ägg. Jag försöker att inte söta gröten med sötningsmedel, sylt eller äppelmos utan väljer några osötade bär istället. För jag märker att jag lätt blir triggad av söt gröt. Jag kan äta hur mycket som helst! Att hitta sina ”triggers” är nog så viktigt om man ska förhindra överätning.
Foto: Peter Jigerström
Peter Jigerström (fotograf på Corren) fotade mig en kväll för ett par veckor sedan. Här kommer min favorit från det fototillfället! Artikeln jag var med i handlade lite om tjusningen med nattlöpning. För det är så jag vill ha det, springer jag asfalt gör jag det helst på kvällen när det är mörkt, lugnt och stilla.
Imorrn är det utbildning för bostadsfotograferingen. Känner mig lite nervös men det ska samtidigt bli skönt att få en del frågor besvarade. Jag kvitterade ut en mast sist jag var där och ikväll tog jag med den och min nyinköpta fjärrutlösare för att fota min lägenhet. Den här masten går upp till 7 meter, men jag höjde den till ca 4 meter. Lite mjukstart ;)
Det kändes läskigt att hissa upp kameran sådär högt men jag valde att hissa upp min billigare kamera för att inte riskera att dyrgripen åker i backen. Bilder från sådana här fotograferingar ska ge en bild av hur hus + tomt ser ut och eventuellt också vart det ligger i förhållande till andra hus. Dessutom slipper man konstiga perspektiv om man fotograferar höghus. Här kan ni se ett typisk mastfoto. Vill man ha ännu mer överblick skickar man upp en liten helikopter, men det gör inte jag (inte än iallafall).
I köttfärsen hade vi zucchini, rivna morötter, krossade tomater, lök, champinjoner och nötfärs. Som tillbehör lite blandade bönor, tomat och kokt broccoli. Inte så dumt! :)
Jag fortsätter att samla mil i benen, att bli uthållig är mitt mål. Tänkte ge mig på en runda lite till sydväst idag. Känns som att jag cyklar syd och öst hela tiden men nu ville jag cykla en bit till en annan stad, och det fick bli Mjölby. Åkte ut via Malmslätt, Vikingstad, Sjögestad och Mantorp.
Google maps hade rekommenderat mig att cykla på väg 206 men när jag kom dit strax innan Sjögestad märkte jag vilken hårt trafikerad väg det var. Jag ville inte riskera att cykla på den vägen så jag tog upp mobilen och studerade kartor för att hitta en annan väg. Denna andra väg var en smal otrafikerad 70-väg med grov asfalt. Mellan Mantorp och Mjölby var det separat cykelväg hela biten.
I Mjölby har de en rondellpotatis. Den är rätt ful. Där mötte Fredrik upp mig med bil så åkte vi till Gränna och köpte polkagrisar. Jag har sällan med mig energi när jag är ute och cyklar, iallafall inte på pass under 2 timmar, så lite socker satt fint!
Jag upptäcker mer och mer om hur fantastiskt cykling är som transportmedel, att kunna ta sig till andra städer och se nya platser. Det är en enorm tillfredsställelse att hitta till platser för egen maskin! :)
Tittade på TV3 Dokumentär igår som handlade om ”motionärer som tränar mer än eliten”.
Ni kan se programmet på TV3 Play.
Tre tjejer var med; en gymtjej, en multisport-brud och så marathon-Mia som springer långt.
Vad jag uppfattade var det dock ingen av de här tjejerna som var med som tränade på elitnivå även om åtminstone en av dem haft en sjuklig relation till träning. Ta en elitlöpare till exempel, han/hon springer säkert 15-25 mil i veckan och tränar mot att ständigt persa, marathon-Mia springer i snitt 7.
För någon som inte tränar verkar 7 mil i veckan säkert sjukt, men för en inbiten löpare som sprungit i flera år är det inget märkvärdigt. Dessutom tyckte jag att Mia hade en sund inställning till sin träning, hon kändes avslappnad och beskrev sin träning som något väldigt positivt.
Programledaren fick följa med en av tjejerna på ett pass Nordic Military Training och det var ett himla gnäll på henne. TV3 vinklade den träningen till något negativt istället för positivt. De hade ju kunnat visa att det var en allsidig träningsform med stor gruppgemenskap, istället var det en träning för ”dårar” ungefär. Att ha med en otränad programledare som ska testa på en tuff träningsform kommer ju inte att skutta av glädje precis, så det blir ganska missvisande.
Dock kan jag kanske tycka att det är tråkigt att multisport-brudens värsta mardröm vore om hon inte kunde träna mer. När någonting blir så viktigt känns det inte balanserat.
Enligt mig var det en dokumentär som skildrade tre personers olika relationer till träning. En dokumentär som egentligen kanske inte sade så mycket mer än att det finns folk som tränar mycket och folk som tränar lite, och det är oftast de som inte tränar alls som tycker att de som tränar mycket är extrema. Experterna menade att det är bra att vara vältränad men att träna för mycket är skadligt. Vad som är ”för mycket” är dock upp till var och en att avgöra.
Såg du dokumentären? Vad tyckte du?
