Vilket coolt ställe jag hittade till idag! Bloggen och instagramkontot Ta dig ut har skrivit om Åls Stenhus och jag har haft denna plats att besöka på min äventyrslista i flera månader. Idag stod alla stjärnor i rad och jag kunde äntligen ge mig av! Solen sken och det var en fin biltur motsols via Norsholm bort mot Grensholm Herrgård där man parkerar bilen för att sedan traska till fots de sista ca 2 km.
På vägen går man förbi en kohage och en vacker strand. Det ser ödsligt ut men helt ensam var jag inte; två killar med metalldetektorer gick runt stirrandes ner i marken. Undrar om de ens lade märke till mig? Och undrar om de hittade guld?
Borgen Ål uppfördes uppe på en bergsknalle, med milsvid utsikt över Roxen, på 1400-talet. Det var lite halvflåsigt att ta sig upp sista biten och ett par korpar satt i en tall intill och tittade nyfiket på mig. Här får man också se upp vart man sätter fötterna, ett par snäckor hade en fin kärleksstund och det hade varit synd att avsluta myset abrupt med hjälp av min fot.
Det här är en av de vackraste platser jag besökt över huvud taget här i Östergötland, och det var så fint att åka hit på egen hand och inte ha någon tid att passa eller någon annan att anpassa sig till. Det var bara jag, min kamera och naturen. 50 meter från bilen tillbaka från äventyren öppnade sig himlen! Ibland har man tur med vädret.
Kyrkgirot går av stapeln i början av sommaren här i Linköping. Syftet är att ta sig runt på cykel för att besöka olika kyrkor i och strax utanför Linköping, samla stämplar i ett stämpelkort och delta i lotteri om att vinna en cykel. På varje station finns också förfriskningar och fika.
Detta är tredje gången jag och Fredrik deltar, och mamma hakade på! Min mamma har alltid tagit sig fram med cykel så jag antar att jag har cykelkärleken i blodet. Fredrik och jag cyklade bort till Ryd och mötte mamma, och vi cyklade gemensamt bort till kyrkan i Ryd; Mikaelkyrkan. Här gick jag på skolavslutningar som barn, och här fick vi vårt stämpelkort och vår första stämpel.
Skäggetorp ligger inte långt från Ryd och vi swischade nedför Glyttingebacken (den värsta backe man visste att cykla uppför som barn). Kyrkan i Skäggetorp är en ganska cool byggnad i mörkt tegel.
Från Skäggetorp tar man sig sedan in mot city med fördel via Åbylund och den vackra Hunnebergsgatan. Här ligger stora biblioteket och strax bakom Linköpings Domkyrka. Kyrktornet restaureras just nu och beräknas vara klart 2025.
Sankt Larskyrkan ligger bara ett stenkast bort och invigdes på 1100-talet. Här hade man skojat till det genom att bjuda in till cykling IN i kyrkan, vilket vi såklart nappade på! Aldrig förr har jag cyklat inne i en kyrka, kul!
När vi samlat vår stämpel här cyklade vi över Stångån genom villakvarteren i Tannefors bort till Tannefors kyrka – dagens andra kyrka byggd i tegel. Mamma och jag uppskattade det frilagda teglet på insidan och den avskalade känslan. Lite längre bort i området ligger Café Tannefors slussar, och här tog vi en paus för lite fika och förfriskningar. Alldeles för varmt för att sitta ute egentligen men med ett parasoll som gav oss skugga gick det ändå an.
Kyrkorna i Johannelund, Ekholmen och Berga avverkades sedan i ett raskt tempo (med ett litet stopp i skateparken i Ekholmen där jag fick leka av mig lite). Mellan Johannelund och Ekholmen kan man passa på att cykla genom kolonilottsområdena Emmalund och Ådala. Dessa ligger tätt inpå varandra och cykel-och promenadstråket ligger vackert längs med Stångån.
Mikaelkyrkan i Ryd
Skäggetorp kyrka
Det var inte igår man såg en tandemcykel
Hunnebergsgatan med Domkyrkotornet i bakgrunden
Sankt Lars kyrka
Tannefors kyrka ligger vackert belägen uppe på en grön kulle
Mamma kämpade på fint under totalt 25 km
Inne i Tannefors kyrka
Tannefors slussar
Att promenera runt ån och fika här gör vi ofta
Kinda Kanal vid cafét
Sankta Maria kyrka i Johannelund
Vi for genom kolonilottsområdena Emmalund och Ådala
Här har jag fotograferat många lotter genom åren som bostadsfotograf
Så fint med vattnet till vänster
Pionerna börjar blomma nu!
Mamma och Fredrik steker i värmen
En liten bit våtmark i Jakobsdal. Här såg vi fyra knip-ungar, så söta!
Sankt Hans kyrka i Ekholmen
Sista destinationen för årets Kyrkgiro – Berga kyrka
Totalt åtta av 14 kyrkor besökte vi detta år. Jag tror jag besökt tio som mest första året men då deltog ytterligare en central kyrka som inte var med i år. Övriga kyrkor (förutom Vidingsjö) ligger sedan ute på vischan, och i denna värme kände vi oss nöjda med att koncentrera oss på de som ligger centralt.
Jag är så glad att det inte regnade som det gjorde sist, även om det känns som att Linköping hade något slags värmerekord idag. När jag kom hem tog jag en iskall dusch, drack arton glas vatten och fyllde på med havssalt.
Efter en natts sömn i Skånes kanske gulligaste lilla hus så hälsades vi godmorgon av gårdens hund och höns. Inget gör mig gladare än djur så detta var såklart en alldeles fin start på dagen.
Vi packade in oss i bilen och körde en kort tur mot utsiktsplatsen Natthall. Det gick att parkera bilen nära och vi tog en 5-10 min promenad upp genom lövskogen. Natthall är en utsiktsplats över Rönneån som är fantastiskt fin. Vi såg några som paddlade kanot som vi vinkade till.
Vi styrde sedan kosan mot Wanås slott där vi varit vid tidigare besök på Österlen, men regnet öste ner och ingen av oss kände för att kliva ur bilen så vi fortsatte norrut till Jeppa S Trädgård. På vägen åkte vi förbi idylliska gårdar och hus, Skåne är verkligen vackert. På Jeppa S Trädgård hade ingen av oss varit tidigare men blev positivt överraskade. Här finns olika små växthus, ett mysigt café och en visningsträdgård med mycket rhododendron. I det stora växthuset med cafét växer förutom en massa olika fruktträd också Sveriges äldsta olivträd. Man tror att det är 500-700 år gammalt.
Vi gjorde inga fler stopp förutom en tankning i Älmhult. Där fanns såklart IKEA-museet och Linnés Råshult, men vi var båda rätt trötta och ville komma hem så de sparar vi till en annan gång.
Hönsen sa godmorgon
Hejdå lilla huset!
Skånsk idyll
Natthall – utsiktsplats över Rönneån
Vi skrev upp på vår äventyrslista att vi nån gång vill paddla i Rönneån
Kullar – sånt vi inte ser på Östgötaslätten
Överblickskarta Jeppa S Trädgård
Så stillsamt
En liten strand, undrar om man fick bada?
Vacker växtlighet
Lupiner var min första favoritblomma som barn. Räknas som invasiv art.
Äppelskrutt slängs såklart i angiven soptunna
Det lilla cafét. Här betalade vi 70 kr/pers i inträde för att få strosa i trädgården.
Två dagar i Skåne, det funkar men nästa gång stannar vi längre, som den gången vi var på Österlen eller när vi besökte Mölle och Kullaberg. Det finns alldeles för mycket jag vill se och uppleva! Skåne, jag kommer tillbaks!
Men vi tar det från början. Ni kanske vet känslan av att man måste prova på nånting nu nu NU. Nåt man sett på nätet och blivit inspirerad av. Det kan vara ett nytt mountainbikespår, en ny typ av handarbete eller en ny plats man gärna vill besöka. Man längtar så man spricker! Lite den känslan fick jag när Fredrik introducerade mig för ett instrument jag inte hört talas om förut; handpan. Lyssna gärna på klippet nedan. Magiskt!
Jag gick med i Facebook-gruppen Handpans Sverige och såg att en kille som heter Edvard har handpan-workshops. Kruxet var väl att han bodde i Skåne.. Men vi är inte direkt sena med att hoppa på äventyr så jag anmälde oss, och i söndags var dagen kommen. Mot Örtofta!
Handpan-workshop i Örtofta
Örtofta är en liten tätort i Eslövs kommun med ca 300 invånare. Här finns Sveriges största sockerfabrik, en pizzeria, en tågstation och en medeltida borg. Vi klev in i ett tegelhus med blåmålade fönster och dörrar och välkomnades av Edvard. I hans vardagsrum stod 4-5 olika handpans på display på olika trästativ, och vi skulle få testa dem. Det var jag, Fredrik och en tjej till som deltog. Och tro mig att det var plenty enough för att spela i ett rum med två andra och samtidigt försöka höra om ens handpan ens gör ifrån sig några ljud var en intressant upplevelse. Jag fotograferade inte eftersom vi alla var fullt uppslukade av detta underbara instrument.
Det visade sig att Fredrik var en naturbegåvning. Jag not so much. Det var svårt för mig att generera de kraftiga klangiga ljud jag hört på YouTube och som Edvard så bekymmerslöst och vackert fick fram. Ändå blir jag sugen på att testa mer, att se om det med tiden går att lära sig och bli bättre. Blir väldigt inspirerad av personer som Jesper Lissmark Hult som har liftat från Sverige till Irland med sin handpan och spelar längs vägen. Så otroligt coolt!
Efter workshopen visade Edvard oss åpromenaden precis bakom huset, ett fint avslut på en bra workshop. Edvard har en instagram där han spelar, kika gärna in den!
När vi ändå var i Örtofta så promenerade vi genom en skogsdunge till Örtofta slott – en av Skånes äldsta medeltida borgar. Intill slottet hörde vi en fasantupp i ett skogsparti, och när vi gick närmre fick vi även en skymt av den. Själva slottet var imponerande och låg väldigt vackert med vatten runt om.
Vi hade inte ätit på länge så vi åkte in till Eslöv och åt på Andys Burgers. Förutom traditionella burgare hade de sallad med nötkött och den var jag nyfiken på! Det var populärt när vi kom och det tog sin lilla stund att få maten, men väntan var mödan värd för jebus vad god salladen var! Man kunde välja köttmängd och jag valde 3 eller 400 gram. Rökig BBQ-sås, picklad rödlök, aioli och cheddar.. Mums!
Mätta och glada åkte vi till vårt air bnb som var den gulligaste lilla stuga man kan tänka sig! Del två kommer imorrn!
Örtofta slott tornar upp sig i bakgrunden
Örtofta slott – en av Sveriges äldsta medeltida borgar, känd från 1000-talet
Idag tog vi en spontanare till vår grannstad Norrköping! Jag såg på nätet att det var en trädgårdsmarknad på Färgargården och när jag samtidigt visste att rhododendron-buskarna, längs strömmen ett stenkast bort, blommar nu så var saken biff.
En enkel bilresa till Norrköping tar ca 40 min från Linköping. Det var tjockt av bilar på parkeringen när vi svängde in vid Färgargården, men vi hade tur att en bil precis körde ut från en ficka. En fördel med att anlända en timme innan marknaden slutade. Det var ingen direkt överraskning att det var fullt med folk, men de flesta människor fikade i cafét och det kändes ändå rofyllt att gå runt bland stånden och ta in allt i sin egen takt.
Bland det första jag såg var ett stånd med skylten ”DessiClay”, såklart jag rusade dit! ”Heter du Desiré?” frågade jag. Och det gjorde hon varvid jag svarade ”jag med!”. Hon sålde så fina örhängen som hon gjort i polymer-lera (cernit-lera ni vet). Till vänster hängde örhängen som var nedsatta 40% då hon råkat göra alldeles för många. Jag knep ett par varmgula och tog på mig dem direkt. Så fina! Här hittar ni hennes hemsida.
Vi flanerade bland utställarna och njöt i det vackra vädret och tog sedan en promenad längs Motala Ström för att se om vi hittade några rhododendron-buskar. Det gjorde vi! Här växte ändå ganska många buskar men de var lite ojämnt blommande. Vissa buskar hade redan blommat över medan andra var i perfekt blom. Minnena drogs till i fjol då jag besökte Sofiero, blogginlägg här. Ett underbart resminne!
Sov alldeles för få timmar inatt och fick ställa in lite planer. Tog en tupplur och kände mig piggare och i eftermiddags tog jag en tur på mtb:n i skogen. Vallabanan är blöt på sina ställen efter nattens regn. Istället för att gegga ner mig styrde jag kosan mot intilliggande Gamla Linköping. Vitsippor överallt och nya lamm går i hagen i skogen. Stannade och fotograferade allt det vackra jag såg. Magnolia-träden stod i så fin blom utanför ett av Gamla Linköpings finaste hus.
Hade jag haft någon med mig hade jag lätt tagit en fika på Dahlbergs café, men nu var jag själv och dessutom la motorn av för första gången sedan jag köpte cykeln för 2-3 år sedan. Fick muskla hem 23 kg mtb men det gick ju det med. Fredrik tog ur batteriet och satte dit det igen och då startade motorn. Vilken tur! Hoppas det inte är ett ihållande fel bara.
