För två veckor sedan var jag i Motala och gjorde en magnetkameraundersökning av mina smalben. Idag fick jag reda på min dom: medialt tibialt stressyndrom det vill säga benhinneinflammation som Dr Palmefors skriver är ett förstadie till utmattningsfraktur. Här kan ni läsa mer om benhinneinflammation.
I brevet jag fick skrev Dr Palmefors att det var viktigt att jag respekterade smärtan och att jag måste vänta ut skadan. Med andra ord måste jag vila. Annars riskerar jag att få en fraktur på underbenen.
Något mer stod det inte i brevet. Jag känner att en del saker är lite oklara. Hur länge ska jag vila? När vet jag att det är läkt? Hur kommer jag igång igen sen? Det jag vet är att det iallafall tar längre tid än två månader då jag avstod från löpning och annan träning som belastar benhinnorna i två månader hösten 2009. Det hjälpte inte. Det känns som att jag borde fått en besökstid, men någon kallelse med brevet fick jag inte.
Men nu vet jag iallafall hur det ligger till. Vila vila vila. Det suger. Löpningen är den mest tillgängliga träningen för min del. Det är den träningsform jag anammat allra bäst och det är förbaskat kul att upptäcka världen genom att springa. Jag tycker inte om att träna på gym, även om jag försökt att verkligen tycka om det. Där har jag ett dilemma då jag vet att jag borde styrketräna för att stärka rygg, axlar och bål för att förbättra min hållning. Men det är SÅ tråkigt!
Frågan är nu hur det blir med alla lopp som jag är anmäld till nu under hösten. Lopp jag sett fram emot att springa. :(
Promenader är helt OK. Speciellt såhär års med kameraväskan på axeln och med vetskapen att det gör mig gott nu. Jag får se det från den ljusa sidan. Om jag inte kan springa kan jag satsa helhjärtat på att äta så bra som möjligt för att kroppen ska bli nöjd och släppa ifrån sig några pannor. Jag behöver inte ladda inför några springpass som fuckar upp min förbränning och ökar mitt sötsug.
För att kunna satsa på löpningen nästa år är det nödvändigt att läka den här skadan nu.
Allt går!
