Alla skriver om Katrins påhopp mot gymkedjan SATS och deras reklamkampanj.
Katrins inlägg och påhopp suger, men jag blir inte särskilt upprörd eftersom jag tror att det är en gimmick. Vi vet redan att hon säger sig avsky tjockisar och att det är äckligt att vara fet. Hennes bantningsbok sålde som smör delvis på grund av det. Och nu skriver hon ett inlägg som är så hjärndött att jag liksom inte kan tro på att det är såhär hon verkligen tycker. Hon är alldeles för framgångsrik för att vara dum i huvudet på riktigt.
Hela Katrins varumärke går ju ut på att ha en stor käft; att uttala sig klumpigt, obegåvat och extremt. Och eftersom varenda träningsblogg nu skrivit om hennes uttalande är jag säker på att hon växer ännu mer. Folk blir fascinerade över hur en sådan person fungerar och måste helt enkelt veta mer. Det är ju faktiskt mer spännande att läsa en blogg som är i hetluften än en som känns som mellanmjölk. Det är som att åka förbi en trafikolycka. Man tycker det är hemskt, men kan ändå inte låta bli att titta.
