Våren är som gjord för fotopromenader! Har haft Roxie över natten och gick för att lämna hem henne igår. Vi besökte Trädgårdsföreningen och satte oss i gräset vid södra entrén och tittade på människor som susade förbi. Efter nån halvtimme kom Fredrik och mötte upp oss efter jobbet. Vi lämnade hem Roxie och så tog vi en sväng på stan. En fika på Simon’s och sen besök i några butiker, varav Akademibokhandeln där författaren Kerstin Bergman signerade sin nya bok – en deckare som utspelar sig här i Linköping.
Och så traskade vi hem genom Ramshäll och de vackra villorna.. Berga hage som har en fantastisk utsiktsplats. Här har man en skymt av Linköpings nya simhall som nu äntligen är invigd och öppen!
I Majelden hämtade jag ut lite kosttillskott och vi köpte en varsin isglass. Satte oss i gräset och kisade i solen en stund. ”Det här hade vi inte kunnat göra om vi hade barn”, sa jag. Det är ofta jag känner så. Jag behöver mycket me-time. Jag värdesätter frihet och spontanitet. Kan ju inte ens ha en egen hund för bövelen. Jag lånar andras hela tiden.
Sen följde en stillsam promenad längs villagatorna i kvällssolen. Livet är fint.
För några dagar skrev jag inlägget att jag varit i kontakt med en näringsterapeut som gett mig goda råd. Redan andra dagen började jag känna skillnaden. Jag har ätit all min favoritmat (som ändå inte innehåller vete eller mejerier) och jag är både piggare och gladare. Det är justeringar i makronutrienterna, som jag var skeptisk till från början, som funkat fantastiskt bra.
Ett av symptomen jag haft i snart ett år nu är träningsintolerans. Har inte kunnat pressa mig på träning alls utan att krascha eller bli sjuk dagen efter. Men så igår rastade jag min manuella mountainbike tillsammans med Fredrik, och jag är så glad att jag sitter här morgonen efter och är mitt pigga jag trots att jag majoriteten av gårdagens cykelpass låg i pulszon 4. Tänk om det är nu det vänder!
Påsk firas inte som någon större högtid hos oss. Men vi ordnade ändå ett litet påskbord med lammköttbullar, ägghalvor, sill, grönkål, potatis och grönsallad. Pappa kom hit och åt med oss. Sen har jag tagit med Roxie till elljusspåret i Malmslätt och lunkat ömsom gått i snöslasket. Det ligger kvar då solen inte riktigt kommer åt. Som att springa i slush! Blev glad när jag såg flera blåsippor.
Efter vi sprungit klart varvet tränade jag lite i utegymmet, och så lade vi oss på en torr gräsyta vid fotbollsplanen och solade. Kände mig otroligt tacksam för den stunden tillsammans med Roxie medan solen värmde skönt (vi har 11-12 grader i Linköping idag). Att livet kan vara såhär lugnt och stressfritt.
Ungefär så översätts titeln på Depeche Modes nya skiva som släpptes nu i mars. Depeche har alltid varit väldigt konsekventa med att släppa skivor vart fjärde år, men mellan detta och förra albumet har det tagit 6 år. Det kom en pandemi ivägen..
Memento Mori är första skivan på många år som jag verkligen kan njuta av och uppskatta av Depeche Mode. Initialt tyckte jag att det här var den bästa skivan sedan Ultra som kom 1997. Men jag vet att det är alldeles för tidigt i lyssnandet för att kunna ranka skivan på riktigt.
I juni 2022 avled Depeche Modes medlem Andrew Fletcher plötsligt och kvar fanns Dave Gahan (sång/text) och Martin Gore (text/gitarr/synth). Såklart de ställde sig frågan om de skulle fortsätta med Depeche.. Fletcher har dessutom agerat medlare mellan Gahan och Gore som inte alltid dragit jämnt. Nu har de fått rannsaka sig själva och lära sig att kommunicera och bli ”vänner”, hur konstigt det än låter efter 40 år..
Ghosts again är albumets första singel, men jag tycker nog inte att någon låt direkt sticker ut som en självklar hit. Det är en samling genomgående bra låtar där det hårda ruffiga soundet, som man anammat på de senaste plattorna, har tagit ett rejält kliv bakåt. På Memento Mori är Depeche återigen ett elektroniskt band som använder trummor, och inte tvärtom.
Som jag skrivit tidigare så känner jag att min hälsa blivit sämre. Jag har ganska diffusa och oklara symptom som svårt att gå ner i vikt (och fettet sätter sig på magen), svullen om magen av att äta fett och stekt protein samt att jag lätt blir överansträngd och sjuk av att träna hårt. Detta hände mig senast nyligen. Vi hade workshops och fysiska tester i PT-utbildningen jag går, och då jag vilade för lite mellan de här aktiviteterna så blev jag förkyld direkt.
Jag har tänkt länge att det handlar om stress. Vad jag också har med i beräkningen då är att den mat vi äter faktiskt också kan stressa kroppen. I grunden äter jag bra och vällagad mat. Allt kött är gräsbeteskött (KRAV) eller vilt. Grönsakerna är ekologiska. Räkorna är handpillade (av mig). Men jag är samtidigt en riktig kolhydratjunkie som gärna fikar på bullar, tårta och äter choklad hemma framför TV:n. Framförallt vetet ställer till det i kroppen. Vetemjöl alltså.
Näringsterapi för bättre hälsa
Jag har varit i kontakt med en näringsterapeut som jobbar med att läka kroppen med mat. Att ta reda på rotorsaken till att man mår dåligt istället för att skriva ut mediciner som den traditionella vården gör. Hon menar att hälsan börjar i tarmen. Fungerar inte den som det ska ställer det till med besvär. Och det som retar tarmen mest är vetemjöl.
Visste ni t ex att zinkbrist bidrar till svår PMS och svåra menssmärtor? Många tjejer och kvinnor tror det är normalt att ha svinont vid mens, men faktum är att det inte ska kännas alls. I höstas när jag åt strikt paleo under ett par månader så fick jag för första gången uppleva hur det var att inte ha ont under mens. Det var fantastiskt! Kanske hade det också med att göra att jag inte fick i mig mjöl samtidigt som köttkonsumtionen var extra hög? Animalier innehåller nämligen zink.
Näringsterapeuten pratade också om hur viktigt det var för mig att dricka ordentligt med vatten. För snart ett halvår sedan slutade jag med allt vad lightläsk heter. Pepsi max bälgade jag i mig dagligen.. Sedan dess dricker jag bara och enbart vatten. Vanligt vatten från kranen, ibland med pressad citron i.
Men tydligen dricker jag ändå för lite då jag får i mig ca 1-1,5 liter om dagen. Jag ska dricka 3 liter, enligt näringsterapeuten. Och helst 1 liter åt gången. Så det gör jag just nu när jag skriver det här inlägget. Jag dricker ljummet vatten (som kroppen har lättare för att ta upp) och ser till att få i mig havssalt samtidigt så saltbalansen inte rubbas.
Vidare har jag fått en liten lista på kosttillskott som jag ska ta dagligen. Kosttillskott är något jag alltid fnyst åt, för jag har tänkt att det är som att sätta ett plåster på ett köttsår. Kosttillskott kan inte rädda en dålig diet. Det sistnämnda anser jag fortfarande, men vi kan ändå ha brister trots att vi äter bra. Våra jordar är inte som de var för 100 år sedan, de är mycket mindre näringsrika. På grund av det har vi svårt att få i oss rikliga mängder av bl a magnesium idag. Så numera tar jag kosttillskott som magnesium, D-vitamin, probiotika och Omega-3 de dagar jag inte äter fet fisk..
Summering
Så.. summa summarum för mig innebär att undvika vete och mejerier, dricka mer vatten och ta kosttillskott. Maten jag äter hade hon inga synpunkter på förutom att möblera om lite bland makronutrienterna. Jag är inte helt överens med henne där än så länge men ska försöka närma mig det hon föreslår. Och såklart att välja att fika på annat än kanelbullar.. T ex chokladboll som inte innehåller vetemjöl.
Det är här vi börjar. Att läka sig är som att skala en lök, lager för lager. Om en månad är det återbesök med näringsterapeuten!
I förrgår var jag ute på promenad i Tinnerö med Roxie. Jag såg några unga personer med kamera och kikare leta efter något i den hage jag brukar gå med henne. När de hade stannat och riktat sina kikare och kameror upp mot samma träd ställde jag nyfiket frågan vad det var de såg. ”Uggla!” utbrast dem. Fick låna en killes kikare och där satt kattuggla med unge. Jag blev såklart jätteglad då jag inte sett kattuggla innan (”bara” lappuggla), och heller inte någon unge. Vi pratade en stund och fler fågelfotografer anslöt efter hand.
Jag tog med mig Fredrik och kamera med telezoom dagen efter. De satt inte kvar i samma träd, men det dröjde bara ett par minuter innan vi såg dem i ett annat träd. Troligen i det träd där de bor. Det är en stor hålighet i toppen. Jag fick ett par hyfsade bilder på dem. Fina va?
