Vi har inga barn och har inga tankar på att skaffa det, men jag har alltid haft djur. Djur har alltid förgyllt min vardag och mina kaniner betyder mycket för mig.
Vi hade inte sett till Lena under dagen. När vi kom hem från Vinterljus ikväll gav vi dem mat men bara Stefan hoppade fram för att äta. Lena hade vi inte sett till. Fredrik gick ut på balkongen och letade efter henne och trodde att han hittat henne död. Han tog upp henne och vi såg att hon fortfarande andades, men hon var riktigt sjuk.
Jag ringde Valla djurklinik fort som attan och de rekommenderade oss att komma in pronto. Väl där lyssnade veterinären på hennes hjärtljud och sa att hennes hjärtrytm var oregelbunden och låg. Hon hade tung andning och reagerade inte på rörelser eller ljud. Det fanns ingenting att göra. Hon var så illa därann och orkade inte ens reagera när hon fick sprutan med narkosmedel för att somna in, för gott.
Vi är ledsna, men värst är det nog för hennes bror Stefan som nu är ensam. Han sitter i inneburen och lyssnar efter henne och signalerar genom att stampa. Även om kaniner inte är flockdjur är det tydligt att han saknar henne. DET gör riktigt ont :(
