Jag märker hur jag mer och mer är inne i att flow-cykla just nu. Jag vill ha vägar i fin natur, gärna vatten, rundtramp. Där jag kan trampa hur hårt eller hur lätt jag vill och ändå komma framåt.
Idag tog vi ett varv på grusvägarna i Vallaskogen och sedan tog vi oss ner till Stångån. Så himla himla :)
Det finns ju så oändligt få initiativ för oss tjejer på skogshoj i den här staden så jag skapade ett evenemang på fejjan. Vill ju få fler brudar ut å krama lera :)
Vi samlas vid Statoil-macken på T1 intill Garnisonsrondellen och så testar vi på MTB-banan i Vallaskogen.
Söndagen den 24:e april kl 12:00
Snippa, mountainbike och hjälm.
Alla oavsett nivå är välkomna även om detta event är mer anpassat för nybörjare.
Skriv en rad i evenemanget så bjuder jag in dig!
»KLICKA HÄR för att komma till evenemanget!«
OK Thanks Bye!
Första cykelpasset för i år utan underställströja och buff under hjälmen. Till och med glajjorna åkte på för att solen sken stenhårt! :D
Fredrik och jag cyklade ut till Tinnerö eklandskap. På grusvägarna ut till Rosenkällasjön där det var full aktivitet både på land och i sjön. Mycket gäss och svanar där nu. Träffade Elin och Jerre med sina två barn och hund. Där såg vi också den skumma gåsen som rubriken indikerar. Håll till godo!
Vi cyklade vidare genom eklandskapet tills vi kom ut till 70-vägen som tog oss förbi Blå lagunen – ett gammalt grustag som numera är badplats. Det blåste som fan emellanåt men jag hade god energi på grund av lördagsgodis :)
Så småningom kommer man till Slaka och då är man nästan hemma. Två timmars soldyrkande varav en timme på sadeln.
Skum gås! Googlade såklart när vi kom hem och fann att det troligen är en korsning mellan en kanadagås och en grågås. Nu vet ni det!
Blå lagunen
Nu blir det varmare, och snart har jag en hel sommar med cykling och löpning framför mig. Hojen ska bara in på vårservice först.
Visst längtar vi?!
Vet ni? Man måste inte cykla halvhårt, halvlångt. Inte ens halvhårt och skitlångt. Ibland räcker det med att cykla som ett as under 20-30 minuter. Det gjorde jag ikväll. Så himla himla! :)
Vanligtvis brukar jag inte cykla i skogen på vintern. Men igår gjorde vi ett undantag :)
Fredrik hade skytte på morgonen och efter det bestämde vi träff med Kristofer och en kille som heter Charlie (som tävlar i downhill – ballt!) vid Vidingsjöbanan. Fint väder liksom, vad kan gå fel?
Jag får ju akta mig lite för att utsätta mig för sådant som triggar mina stressignaler, så jag tyckte att vi skulle ta det högra varvet på gula banan eftersom jag alltid tyckt att den är roligast plus att den är kortare . Det är inga jobbiga backar, och det är rätt mycket sten och rötter. Tekniskt är kul. Precis lagom.
Så vi körde det varvet och sedan körde Fredrik och jag två varv på blå banan. Medan gula banan mest var frusen var den blå banan geggig på slutet. Trots mudhuggers och marsh gards så skvätte leran. Kläderna åkte rakt in i tvätten när vi kom hem, en timmes rullande senare.
