Cykel

Efter dagens fotouppdrag kände jag mig väldigt trött. Jag gäspade i bilen, i affären och innanför dörren var jag redo att gå och lägga mig. Tog mig i kragen för jag har längtat efter att köra i skogen nu när det äntligen är torrt. Det vore ju korkat att gå miste om en sådan chans. Det kanske regnar imorgon liksom!

Körde Vallabanan och stötte på Mera Lera mtb som hade onsdagsträning. Frågade om jag kunde hänka på och det var OK. Vi körde bort till en jobbig pulshöjande rottrappa där vi körde uppför några gånger och sedan förflyttade vi oss till en läskig drop för att öva oss på den. För några veckor sedan klarade jag att cykla nedför den fast jag tog den enklare vägen. Idag skulle vi ge oss på den svårare delen. Tvekade ett par gånger men till sist satt den! Jäklar vad gött det kändes. Och jäklar vad gött det kändes med en massa andra mtb:are som high-five:ade mig verbalt. Grymt! :)

Gula banan i Olstorp. Kul när det går nedför, jävligt okul när det går uppför. För det är fan inga små backar vi talar om. Jag önskar bara att jag var starkare uppförs så jag kunde njuta mer av hela banan. För det är fantastiskt fina spår och härlig natur.

Köra två varv på Vallabanan, som fortfarande var fuktig och ganska geggig, i kvällssol.♥

..Å en slant han dit. Å en slant han ner i diket!

Gissa vad? Det regnade idag också.

Direkt efter dagens fotouppdrag stack jag ut med Fredrik till skogen och körde ett varv på Vallabanan. Det var lika blött och halt som igår och jag testade att cykla med mina Merrell Trail Gloves. De har grymt grepp! Grymt grepp på hala stenar that is. Inte på tramporna. Lite jobbigt att slinta kors och tvärs. SPD har jag testat men jag trivdes aldrig med det. Jag tycker det känns friare att inte sitta fast på pedalerna, även om jag föredrar bättre grepp.

Vid peaken såg vi en liten hjort mitt framför oss. Samma hjort återsåg vi senare när vi körde ut ur skogen. Den stod och betade ett tiotal meter ifrån oss helt obekymrat.

Nu längtar jag efter lite torr åkning. Hur kul det än är med lera som skvätter upp i ansiktet, så får man ett helt annat flyt i åkningen när det är torrt och ohalt.

Peak Valla kallas häll-siket som jag kämpar och kämpar för att komma upp för. Är det torrt finns det en teoretisk möjlighet att lyckas, men när det var blött som idag gick jag uppför istället. En fellow mtb-ist som körde före mig hade dock inga som helst problem att ta sig uppför. Hade han inte varit så snabb och för långt framför mig hade jag ropat och frågat vad hemligheten är.

Nä, jag är inte bitter.

Antiklimaxet när man ger sig ut med lelle scotten för att hinna cykla innan regnet och det börjar vräka ner precis när man kommit utanför dörren. Några timmar senare gjorde jag ett nytt försök. Skogen var blöt efter ett par dagars regnande, det var svårt att få ordentligt grepp och jag gjorde onödiga stopp. Jag skulle behöva ett par nya grövre däck inför den stundande hösten..

Just ikväll silade kvällssolen ner mellan träden och mossan var sprängfylld med klorofyll! Dessutom slapp man alla flugor och mygg som bara väntar på att man ska vurpa så att de kan få festa loss på en. Vallaskogen visade sig från sin bästa sida.

Jag längtar efter cykling varenda dag nu. Är det ett tecken på att jag är en äkta biker-girl? :)