Lite change of plans, dock. Vi upptäckte att vi inte kunde skruva upp båda cykelhängarna från cycloc, det blev för tight. Och Fredriks mtb som skulle hänga överst passade inte riktigt, så vi hängde min racer där istället. Nu är det bara mina cyklar som är där, Fredriks står för tillfället på balkongen. Men vi ska nog hitta en lösning på det med.
Drops, eller iallafall små drops känner jag att jag har besegrat mentalt. De skrämmer mig inte längre. Likaså nedför i allmänhet, för där har man liksom farten med sig som hjälper till. Däremot om det kommer en stenig passage på plan backe eller lite uppför, då skriker hjärnan STOPP! JÄVLIGT DÅLIG IDÉ.
KAN ju ha att göra med att jag är en långsam cyklist som alltså inte kan ta hjälp av farten att ta mig över såna passager. Får snällt gå av cykeln och leda den genom knixigheter. Men det går det med, för kör man inte med klocka har man ingenting att hetsa upp sig för :) No Garmin, No Rules.
Alltså. När man vaknar, tar ut cykeln i skogen och solen skiner och man ser blåsippor precis bredvid spåret man just åker ned för. Tvärnit! Måste titta, måste beundra, måste fota!
Nu ÄR det vår! <3
