Samma sommar som jag kraschade på MTB:n på ett cykelläger och bröt mig på en massa ställen var jag anmäld till Fjällturen 34 km. Jag valde att köra och fega mig runt. Jag hade läkt men jag var rädd för att cykla på vägar som var allt annat än platt asfalt.
Jag var så skakad av kraschen att jag minns att jag inte ens vågade åka igenom några vattenpölar just efter start. Jag visste ju inte hur djupa pölarna var och det låg bräder över dom som man kunde cykla på som indikerade att det skulle vara djupt. Resten av loppet gick ganska fint. Jag hade inte ont men jag hade blivit feg och gick av cykeln där jag inte vågade.
Tyvärr var det hiskeligt varmt den dagen och värmen blandat med en massa höjdmeter gjorde att det bitvis var väldigt tufft. Jag hade ju varit sängliggandes i flera veckor för att de ben jag brutit skulle läka och min kondition var sämst. Ni kan läsa mitt inlägg från loppet här.
Nu börjar Fredrik och jag prata om att köra loppet igen, bara för att se hur det är med lite bättre kondis och lite mera mod. Och det skulle vara fantastiskt att göra det typ nästa sommar! För det är det vackraste loppet jag cyklat, se bara på filmen som Fredrik spelade in när han körde fulla sträckan på 58km:
