Foto

Åh! Vad jag är glad nu! Jag har i dagarna startat en firma, vid sidan om mitt heltidsarbete, inom fotografi och grafisk formgivning. Det ökar kraven på mig som fotograf och det ökar även kraven på utrustningen.

Jag har länge funderat på vilket objektiv jag ska välja för exempelvis fotografering i trånga inomhusmiljöer och i kyrkor samt använda som reseobjektiv och till viss mån landskapsfotografering. Lite allround kan man väl säga. Jag har ett kit-objektiv på 18-55mm/3,5-5,6 sedan innan men allt eftersom jag fotograferat mer med olika objektiv har jag insett att det objektivet lämnar mycket att önska (dålig skärpa och färgåtergivning). Det objektivet sitter aldrig på kameran numera om jag absolut inte måste.

Det man vill ha är ett ljuskänsligt zoomobjektiv med bra vidvinkel (15-20mm). Jag älskar mitt 50mm/1,8 eftersom det tar så skarpa bilder och är så ljuskänsligt, men det fungerar inte i alla situationer. Det är ett fast objektiv vilket betyder att det inte går att zooma med det och brännvidden på 50 mm gör att man måste backa väldigt mycket för att få med mer i bilden vilket inte alltid är möjligt.

Så jag gick till Fromholtz tillsammans med mamma på lunchen och var först inställd på att köpa ett Tamron 28-75/2,8 men efter att ha diskuterat lite med fotoproffset Anders som äger butiken beslutade jag mig för ett begagnat Tamron AF 17-50mm f2,8 SP XR Di-II LD Aspherical (IF) till ett bra pris. Mamma skjöt till pengar som försenad födelsedagspresent och jag betalade i slutändan inte många slantar för ett superobjektiv! Jag kan inte vänta på att få testa det! :)

Jag ska skapa en liten objektiv-och fotoguide på min fotoblogg, så håll utkik!

Idag fyller jag 27 år. Det firades med att åka ner till Kalmar för att se Sveriges första IRONMAN. Jag har sedan ett halvår tillbaka fascinerats över triathlon. Löpningen har jag i bagaget, cyklingen är på G och den vill jag utveckla men simningen har jag typ noll erfarenhet av. Men jag gillar grejjen med triathlon. Tycker det verkar himla skoj.

När vi kom fram till Kalmar hade många av de snabba hunnit byta från cyklingen till löpningen men vi såg ändå några cyklister med feta cyklar och aerodynamiska hjälmar. Det pirrade till i hela mig! Det var precis som om det var några slags övermänskliga personer jag såg swisha förbi, några superhjältar. Men det är väl lite det de är de som sysslar med IRONMAN – superhjältar.

På löpningen hann jag se Alex, Sofie och Lina! Lina hann jag till och med hejja på och hon kände igen mig. Hemskt roligt att få se henne in action! Och vilken finfin tid hon gjorde sen. Kapade av nästan 35 min från förra året. Hejjade på Jonas Colting också som tävlar igen efter en höftoperation 2010. Vann gjorde tysken Jan Raphael. Förste svensk var Jonas Djurback och första svenska var Åsa Lundström.

Imorgon vankas det Paleo/LCHF-kalas här hemma och min vän Tilda kommer hit lite tidigare för att hjälpa mig att baka. Natti! :)